Tre steg fram, ett tillbaka för för öppenheten inom EU

Ledare i Sydsvenskan , 15 juni 2007:

Hemlighetsmakeriet är extremt. Insynen obefintlig.

Genom slutna, bilaterala överläggningar mellan EU:s stats- och regeringschefer vill Tysklands förbundskansler Angela Merkel återuppliva EU:s konstitutionella fördrag. Inte förrän på tisdag – två dagar innan EU-toppmötet skall fatta avgörande beslut om ett nytt, förenklat fördrag – skall hon avslöja ett utkast.
Snabba, effektiva förhandlingar skall bana väg för de nödvändiga reformerna.
Igår fick strategin hård kritik av EU-kommissionären Margot Wallström i Svenska Dagbladet: ”Det skulle gå att arbeta mycket mer öppet och modernt.”

Wallström är inte ensam. Många riksdagsledamöter gruffar. Europaparlamentet gruffar. Även den svenska regeringen, som varit något mer öppen än andra EU-regeringar: ”Det är hemligt i överkant”, sade EU-minister Cecilia Malmström nyligen.
Man kan tycka att hemlighetsmakeriet är trist. Men så enkelt är det inte.
Det som diskuteras nu är att banta fördraget och ta bort kontroversiella paragrafer. De viktigaste delarna av texten kommer sannolikt att vara kvar.
Det är en text som togs fram av EU:s framtidskonvent under historiskt öppna överläggningar, det förtjänar att understrykas.

Merkels strategi är snarast en återgång till EU:s traditionella metod att reformera fördragen, hemliga nattmanglingar mellan EU:s ledare. Men innehållet i förhandlingarna – fördragstexten – har redan stötts och blötts, förberetts och förankrats, debatterats och diskuterats.
Konventet skapade förväntningar på att EU skulle fortsätta på den inslagna vägen och även i framtiden besluta om nya fördragsreformer under mer öppna former.
Paradoxalt nog är det alltså det konstitutionella fördraget och dess tillkomst som ligger till grund för den kritik som blommat upp just nu.
Slutsumman är tre steg fram och ett tillbaka för öppenheten. Inte det sämsta, trots allt.

Marianne Ekdahl