Europakrönikan 9 september 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda
Tidningarnas rubriker domineras av krisen i Georgien. Men i skuggan av Georgienkrisen händer det mycket annat i Europa som egentligen påverkar oss medborgare mycket mer.
I Bryssel har det länge talats om det socialpolitiska ”paket” som EU-kommissionen arbetat med under att par år. När kommissionär Vladimir Spidla i förra veckan talade inför Europaparlamentet presenterade han paketet som det största lagstiftningspaket som någonsin lagts fram av kommissionen:
- Ekonomiska och sociala åtgärder är två sidor av samma mynt, och de måste samordnas för att komma människor till godo, sade Spidla inför parlamentet.
Paketet omfattar ett tjugotal nya åtgärder inom sysselsättning och socialpolitik. De flesta Europaparlamentariker har välkomnat detta steg mot ”ett mer socialt Europa”.
Det viktigaste förslaget är ett brett direktiv som ska förbjuda all form av diskriminering. Likabehandling är ett centralt område i EU:s grundläggande fördrag. Redan idag förbjuder EU olika typer av diskriminering – ålder, etnisk härkomst, sexuell läggning, funktionshinder, religion, politiska åsikter – men bara inom arbetslivet. Det finns också en omfattande lagstiftning som förbjuder särbehandling av kvinnor och män.
Men det saknas ett heltäckande förbud mot diskriminering, inte bara i arbetslivet, utan även i tjänstesektorn, inom socialförsäkringssystemen, och så vidare. Europaparlamentariker och intresseorganisationer har krävt en sådan lag i flera år, och under sommaren lade EU-kommissionen till slut fram ett sådant lagförslag.
Om förslaget godkänns av ministerrådet, och inte urvattnas på vägen mot att bli färdig lag, blir det mycket stort steg framåt för principen att alla medborgare bör behandlas lika.
Men ska EU verkligen ägna sig åt socialpolitik? Borde inte subsidiaritetsprincipen råda, det vill säga att de politiska besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt? EU-länderna har ju mycket olika traditioner och lagar när det gäller socialförsäkringar, arbetsrätt, föräldraledighet?
Ja, social- och sysselsättningspolitik är områden som till största del utformas av varje EU-land själv.
Så bör det förbli. Och så kommer det också att förbli. Varken i medlemsländerna eller i Bryssel finns en utbredd önskan om till exempel ett gemensamt europeiskt socialförsäkringssystem.
Men lika självklart är det också att EU måste ha en politik för sociala frågor och sysselsättning. All politik syftar i grund och botten till att förbättra människors liv. Det gäller politiken i kommunerna likväl som EU-politiken. Även om makten över socialpolitiken framför allt finns i varje EU-land, måste EU kunna bidra till att höja levnadsstandarden över hela kontinenten.
EU har redan bidragit till att arbetsvillkoren och delar av det sociala skyddet förbättrats i många EU-länder.
Likabehandling och förbud mot diskriminering är ett utmärkt exempel. Det är ett område där EU kan bidra till att förbättra nationella lagar och till att alla EU-medborgare behandlas lika.
Marianne Ekdahl
Andra bloggar om: EU, socialpolitik, arbetsmarknadspolitik, likabehandling, diskriminering, subsidiaritetsprincipen
10 september 2008
[+/-] |
Ett mer socialt Europa |
07 september 2008
[+/-] |
I samklang med Österlens själ |
Europakrönikan
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda
Bleknade fartyg i svart-vitt, med handkolorerade flaggor. På ett av fartygen står det textat "Märta". Fotografierna av fartyg har hängt på väggen här i Kivik så länge jag kan minnas. Fartygen seglade min morfarsfar med. Han var sjökapten, och hämtade virke i Norrland som han sedan fraktade till Skottland, Tyskland och Frankrike.
Nu är det en annan tid. Kiviks fiskare och sjökaptener har bytts ut mot turister och sommarboende. Fler och fler varje sommar. Varken fisket eller sjöfarten skapar några stora inkomster åt Österlen längre, men turisterna som törstar efter kulturen, maten, naturen och ljuset på Österlen skapar nya möjligheter.
Turismen skapar arbetstillfällen och ger skatteinkomster. Den lägger grunden för att nya butiker och restauranger kan öppna varje år. Den ger inkomster åt konstnärer, hantverkare och fria yrkesutövare. Den innebär att många gamla fiskarstugor som annars skulle förfallit i stället renoveras varsamt.
Varje år sker nya förändringar. Och varje år gläds jag åt att se alla nya verksamheter som slår upp portarna. Alla eldsjälar som slår sig ner på Österlen för att skapa något nytt som berikar regionen.
Kivik är ett bra exempel, där flera butiker, gallerier, kaféer och restauranger har öppnat de senaste åren. Men den som vill uppleva det "genuina" Österlen riskerar att bli besviken.
Numera har mjukt gräs fått ge vika för oräkneliga nya parkeringsplatser nere vid havet. En enkelriktad asfalterad väg runt hela hamnområdet leder trafiken till och från fiskaffärerna. Den påminner om Inre Ringvägen i Malmö, bara helt malplacerad.
Det vackra hamnområdet har alltid varit en oas – liksom resten av Kivik. Nu har hela hamnområdet blivit grått, grått, grått. Parkeringarna, husen, vägen, till och med blomkrukorna: som ett tungt, grått sjok mellan det blå, glittrande havet och det småskaliga, färgstarka bysamhället. Det bryter radikalt mot resten av bebyggelsen i samhället. Jag tvivlar på att något motsvarande byggts i något annat fiskarsamhälle längs kusten.
Trenden i de flesta städer är i stället den motsatta. Där river man centralt placerade industrihamnar så att invånarna kan få glädje av en vacker stadsdel nära havet. Malmö, Helsingborg och Sundsvall är bara några exempel. Därför är det särskilt tråkigt att utvecklingen just i Kivik tyckts gå åt motsatt håll. Mer asfalt, fler parkeringsplatser, nästan industrikänsla.
Utveckling är inte fel – snarare tvärtom. Vi ska välkomna den utveckling som sker i takt med de allt fler turisterna. Men den måste kunna ske i samklang med Österlens "själ". Det som lockar människor till Österlen och får dem att stanna kvar är ju skönheten. Det pittoreska och det fridfulla. Det gamla och historiska. Inte asfalt, storskalighet, modernism. Det finns redan i Stockholm och Malmö.
Vi får akta oss för att förstöra det som är unikt för Österlen.