tag:blogger.com,1999:blog-74688462149276873202024-03-07T05:39:29.926+01:00Marianne EkdahlMarianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.comBlogger276125tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-72413321042089093262009-06-07T21:24:00.001+02:002009-06-07T21:28:50.071+02:00Enfrågepartierna saknar makt<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 2-3 juni 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det har varit – och är! – en ganska bra valkampanj inför valet till Europaparlamentet på söndag. Partierna har satsat mer krut på sina kampanjer än de gjort vid tidigare Europaval, och media har överlag haft en bra bevakning av partierna, kandidaterna och vilka som är de viktigaste sakfrågorna.</span><br />Om det har fått fler svenskar att inse varför det är viktigt att ta chansen att påverka vem som företräder oss i Europaparlamentet, lär vi veta på söndag. Fortfarande tyder opinionsundersökningarna på att relativt få svenskar kommer att ta chansen att rösta.<br /><br />Det har också varit en valkampanj med ovanligt många enfråges- och missnöjespartier, och där de fått ovanligt stort utrymme:<br />Det nystartade Piratpartiet som driver fildelningsfrågor.<br />EU-kritiska Junilistan, som redan har två mandat i parlamentet.<br />Främlingsfientliga Sverigedemokraterna som siktar på att Sverige ska lämna EU.<br />Feministiskt initiativ, som också har en ledamot i parlamentet, efter att Maria Robsahm (tidigare Carlshamre) lämnade folkpartiet.<br />Om valdeltagandet även i år blir betydligt lägre än i riksdagsvalen, kan de små enfråge- och missnöjespartierna få en relativt stor röstandel.<br /><br />Men vad händer då om kandidaterna från enfrågepartierna blir invalda?<br />En enskild ledamot som endast driver en eller två frågor har generellt mycket svårt att få inflytande i parlamentet. Det är genom de politiska partigrupperna som en ledamot kan nätverka och driva sina frågor. Och ju större politisk grupp, desto större chans att få stöd för sina idéer.<br /><br />Både den partigrupp som Junilistan tillhör, EDD, och den grupp som sverigedemokraterna vill ingå i, om de får mandat, UEN, där även främlingsfientliga Dansk Folkeparti sitter, är små och marginaliserade grupper utan inflytande.<br />I teorin har därför Piratpartiet och Feministiskt initiativ bättre förutsättningar, eftersom de vill ingå i någon av de lite större partigrupperna: den liberala, den gröna respektive vänstergruppen.<br /><br />En ledamot från ett litet parti blir inte automatiskt utan inflytande. Centerns Lena Ek är idag ensam om att representera sitt parti, men hon har fått flera tunga uppdrag i parlamentet, både vad gäller den omfattande kemikalielagstiftningen och de nu pågående internationella klimatförhandlingarna. Den tidigare ledamoten, danska socialliberala Lone Dybkjaer, är ett annat exempel på en ledamot från ett litet parti som lyckats driva igenom flera av sina profilfrågor, framför allt inom jämställdhetsområdet.<br /><br />Två saker är alltså avgörande för om den kandidat du lägger din röst på framgångsrikt ska kunna driva dina frågor i Europa: den personliga drivkraften och förmågan att nätverka, och en stabil politisk plattform.<br />Enfråge- och missnöjespartier ses oftast med stor skepsis, vilket gör att få andra ledamöter lyssnar på dem.<br />Så mitt råd är: lägg hellre din röst på ett parti som har ett genomarbetat, heltäckande politiskt program och kan ta ställning i alla de hundratals frågor där parlamentet beslutar. Då får din röst bäst effekt!<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Europaparlamentet" rel="tag">Europaparlamentet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Europavalet" rel="tag">Europavalet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU-valet" rel="tag">EU-valet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/enfr%E5gepartier" rel="tag">enfrågepartier</a>, <a href="http://bloggar.se/om/missn%F6jespartier" rel="tag">missnöjespartier</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Piratpartier" rel="tag">Piratpartier</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Junilistan" rel="tag">Junilistan</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Feministiskt+initiativ" rel="tag">Feministiskt initiativ</a>, <a href="http://bloggar.se/om/sverigedemokraterna" rel="tag">sverigedemokraterna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EDD" rel="tag">EDD</a>, <a href="http://bloggar.se/om/UEN" rel="tag">UEN</a><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-47501145523171817472009-06-07T21:21:00.001+02:002009-06-07T21:24:04.221+02:00EU-parlamentet styr vår vardag<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 19-20 maj 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Ett snackeforum. En lam anka. En gubbhylla. Ett Kalle Anka-parlament.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Ja, det cirkulerar många fördomar om att Europaparlamentet är maktlöst.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Men det är bara fördomar. I 30 år har vi haft direkta val till Europaparlamentet. Och allt sedan 1979 har parlamentarikerna fått alltmer att säga till om.</span><br />En mycket stor del av de lagar som riksdagen fattar beslut om, härrör från EU-direktiv och EU-förordningar. Även kommunernas verksamhet berörs. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting berörs 60 procent av de kommunala besluten av EU-regler.<br />Och de flesta av dem har i sin tur Europaparlamentet beslutat om – flera år innan de dyker upp i Sveriges riksdag eller i kommunerna.<br />Parlamentet och ministerrådet är idag EU:s två så kallade lagstiftande armar. Det är EU-kommissionen som lägger förslagen till nya direktiv och förordningar, men på de flesta områden krävs det idag en kompromiss mellan parlamentet och rådet för att anta dem. Det kallas medbeslutande.<br />Parlamentet beslutar dessutom om EU:s budget tillsammans med rådet, och har också ansvar för den demokratiska kontrollen av de andra EU-institutionerna.<br /><br />Många av direktiven berör vår vardag, direkt eller indirekt.<br />Det kan handla om miljöfrågor som utsläpp till vatten, luft och mark, eller juridiskt ansvar för miljöförstörande verksamhet. Det kan handla om folkhälsofrågor som tobak och alkohol, eller arbetsmiljöfrågor som exponering för asbest och buller. Det kan handla om att göra leksaker säkrare eller om att förbjuda farliga färgämnen i livsmedel. Det kan handla om jämställdhet och icke-diskriminering, eller att förbättra föräldraledigheten för miljontals europeiska kvinnor.<br />En stor del av besluten rör den inre marknaden: fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och medborgare. Mobiltelefontaxorna för samtal mellan EU-länder, där EU nu satt ett tak. Telekomdirektivet, där svenska parlamentariker nyligen vann en rejäl seger. Och det var i parlamentet som initiativet togs till att fasa ut de vanliga glödlamporna, en av våra verkliga energitjuvar.<br /><br />Med det nya Lissabonfördraget får parlamentet än mer makt än idag. Då blir medbeslutande huvudregel. Med det nya fördraget blir antalet så kallade rättsliga grunder där parlamentet blir medbeslutande ungefär dubbelt så många som idag.<br />Bland annat får då parlamentet mer inflytande inom det snabbt växande polissamarbetet och det rättsliga samarbetet. Där är europeiskt samarbete en absolut nödvändighet för att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten.<br /><br />Jordbrukspolitik är det andra området där parlamentet får verklig makt. Nu får alltså svenska politiker en verklig möjlighet att påverka de enorma, snedvridande stöden till Europas jordbrukare.<br />Det finns alltså dubbelt så många anledningar att rösta i Europavalet i år!<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Europaparlamentet" rel="tag">Europaparlamentet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Europavalet" rel="tag">Europavalet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU-valet" rel="tag">EU-valet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/medbeslutande" rel="tag">medbeslutande</a>, <a href="http://bloggar.se/om/inflytande" rel="tag">inflytande</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Lissabonf%F6rdraget" rel="tag">Lissabonfördraget</a>, <a href="http://bloggar.se/om/r%E4ttsliga+samarbetet" rel="tag">rättsliga samarbetet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/jordbrukspolitiken" rel="tag">jordbrukspolitiken</a>, <a href="http://bloggar.se/om/r%F6sta" rel="tag">rösta</a><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-79319398611302393842009-06-07T21:18:00.001+02:002009-06-07T21:21:09.355+02:00Partigrupperna styr EU-parlamentet<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 5-6 maj 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Vem är det som bestämmer i Bryssel?</span><br /><span style="font-weight: bold;">Ja bland andra en hel del svenskar som arbetar i EU:s institutioner. Om en månad har vi chansen att välja ut de 18 personer som ska representera oss i Europaparlamentet och stifta lagar tillsammans med ministrarna i rådet.</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Men vad händer när de socialdemokrater, moderater, centerpartister och miljöpartister vi väljer kliver igenom parlamentets glasdörrar i Bryssel?</span><br /><br />En nyckel för att förstå det är att förstå hur de europeiska partigrupperna fungerar. Liksom den svenska politiken till stor del styrs av partipolitiken, gör Europapolitiken det.<br />När våra folkvalda tar plats i parlamentet blir de medlemmar i de europeiska partigrupperna. Grupperna har fått allt större betydelse genom åren, och det är genom dem man som enskild ledamot får inflytande och kan påverka besluten i parlamenten.<br />Moderaterna och kristdemokraterna ingår i EPP-ED, det europeiska folkpartiet, som är parlamentets största partigrupp, dominerad av kontinentala kristdemokratiska idéer. Socialdemokraterna är medlemmar i den näst största gruppen, PES, det europeiska socialistpartiet, och vänsterpartisterna i GUE/NGL, den förenade europeiska vänstern. Folkpartisterna och centerpartisterna ingår i den tredje största partigruppen, liberaldemokratiska ALDE. Miljöpartisterna blir medlemmar i Greens/ALE, där de med sin uttalat EU-skeptiska linje samsas med några av parlamentets mest europavänliga partier.<br />Självklart är det de två stora grupperna som dominerar, med mittengruppen ALDE som vågmästare.<br /><br />Men partipiskan inte viner lika hårt i Europaparlamentet som i riksdagen. Ledamöterna följer oftast sin svenska ideologiska kompass när de röstar. Nationella hänsyn får ofta gå före grupplinjen.<br />Till skillnad från den svenska politiken är också gränsen mellan höger- och vänsterblocken mindre tydliga.<br />Dels beror det på att varje partigrupp hyser politiska partier som ibland har vitt skilda åsikter. Dels beror det på att ”blocken” ser olika ut beroende på vad man röstar om. I miljöfrågor skapas oftast en mitten-vänster-majoritet, men i ekonomiska frågor bildas majoriteten oftast av mitten- och högerpartierna.<br /><br />Det finns fler skillnader mot den nationella politiken. Varje partigrupp leds av en gruppledare – precis som i riksdagen. Och bakom varje partigrupp finns ett (europeiskt) politiskt parti – som i riksdagen.<br />Men till skillnad från den svenska politiken, där de politiska partierna är viktigare än riksdagsgrupperna, har de europeiska partigrupperna i parlamentet större tyngd än sina respektive partier. Partierna finns mestadels i bakgrunden, medan politiken sköts av grupperna i parlamentet.<br /><br />Det hänger samman med att det europeiska partisystemet fortfarande är mindre utvecklat än de nationella partisystemen.<br />Men den europeiska partipolitiken får allt större betydelse som arena för demokratin på Europanivå. Just därför är det så viktigt att rösta den 7 juni!<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Europaparlamentet" rel="tag">Europaparlamentet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Europavalet" rel="tag">Europavalet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU-valet" rel="tag">EU-valet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/partigrupperna" rel="tag">partigrupperna</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ALDE" rel="tag">ALDE</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EPP-ED" rel="tag">EPP-ED</a>, <a href="http://bloggar.se/om/PSE" rel="tag">PSE</a>, <a href="http://bloggar.se/om/GUE/NGL" rel="tag">GUE/NGL</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Greens/ALE" rel="tag">Greens/ALE</a>, <a href="http://bloggar.se/om/europeiska+partipolitik" rel="tag">europeiska partipolitik</a><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-49982616063517164432009-06-07T21:15:00.001+02:002009-06-07T21:17:09.082+02:00Din röst påverkar Europa<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 21-22 april 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">När hålls nästa val till Europaparlamentet?</span><br /><span style="font-weight: bold;">Rätt svar är 7 juni i år. Men endast var sjätte svensk känner till att det hålls i juni överhuvudtaget. Bara 33 procent vet att det hålls under 2009. Än mer oroväckande är att okunskapen är störst bland de yngsta väljarna. Det visar en opinionsundersökning som tidningen Fokus gjort nyligen.</span><br />Svenskarna är bland de bästa i världen på att utnyttja sin rösträtt, åtminstone i valen till riksdag, landsting och kommuner.<br />Men svenskarna är bland de sämsta i Europa på att utnyttja sin rätt att påverka EU:s beslut. I valet till Europaparlamentet 2004 röstade bara 38 procent av svenskarna. Möjligtvis kommer fler svenskar att rösta i år. I en enkät som gjordes av Skop i vintras uppgav hela 59 procent att de tänker rösta i juni.<br />Om så blir fallet blir det en rejäl, och välkommen, förbättring. EU-besluten – som fattas av bland annat svenska politiker och tjänstemän – får allt större betydelse för vår vardag. Parlamentet har genom åren också fått allt mer makt. I de flesta frågor stiftar parlamentet lagarna tillsammans med ministerrådet. Därför ska vi också utnyttja våra demokratiska möjligheter att påverka besluten.<br />Nu finns desto större anledning att utnyttja sin röst, eftersom Lissabonfördraget ger parlamentet betydligt större inflytande. Till exempel, om fördraget antas kommer de europeiska folkvalda för första gången att ha verklig makt över EU:s jordbrukspolitik.<br /><br />Men om valet är okänt blir valdeltagandet därefter. Enligt Fokus’ undersökning kan drygt två tredjedelar av svenskarna inte ens pricka in rätt år – trots att valet hålls om en och en halv månad<br />Därför är bättre information självklart nyckeln till ett högre valdeltagande.<br />Valkampanjen har inte riktigt kommit igång än, men det ser ut som om den faktiskt kommer att bli mer intensiv än vid tidigare val. Det är bra, för det behövs.<br />I år får kampanjen dessutom ett helt nytt inslag: TV-reklam. Det är kristdemokraterna som bryter det svenska tabut mot politisk reklam i TV. Det kan också bidra till att höja valtemperaturen.<br />Media har ett stort ansvar att informera om valet, granska kandidaterna och vad de vill åstadkomma. I det långa loppet behöver media också bli bättre på att bevaka den vardagliga politiken i EU – innan besluten väl är tagna, som ofta är fallet idag. Inrikespolitiken och EU-politiken är idag tätt sammanknutna, men det avspeglas sällan i media.<br />Däri ligger den viktigaste orsaken till att så få svenskar bryr sig om valen till Europaparlamentet.<br />Men om vi slutar att behandla EU-politiken som något helt väsensskilt från den nationella politiken skulle fler svenskar inse att deras röst verkligen spelar roll.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Europaparlamentet" rel="tag">Europaparlamentet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/7+juni" rel="tag">7 juni</a>, <a href="http://bloggar.se/om/r%F6str%E4tt" rel="tag">rösträtt</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Europavalet" rel="tag">Europavalet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU-valet" rel="tag">EU-valet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/v%E4ljare" rel="tag">väljare</a><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-5650363392114354102009-06-07T21:13:00.000+02:002009-06-07T21:14:23.455+02:00G20 – handling bättre än löften<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 7-8 april 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det största räddningspaket som världen skådat. Sammanlagt 9000 miljarder kronor.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Det blev resultatet av G20-ländernas toppmöte i London i förra veckan.</span><br /><span style="font-weight: bold;">- En historisk global samling för att motverka den världsomspännande finanskrisen, sade toppmötets värd, den brittiske premiärministern Gordon Brown.</span><br />Men det kommer att ta flera månader innan vi kan se om löftena från G20 är tillräckliga för att rädda världen från en utdragen recession.<br />Toppmötet gav inga löften om fler nationella räddningspaket. Däremot fick den internationella valutafonden IMF ett gigantiskt resurstillskott på 6000 miljarder för att bistå de länder vars ekonomier drabbats särskilt hårt.<br />Dessutom utlovades 2000 miljarder kronor för att stimulera den internationella handeln. G20-länderna ska också förbättra och samordna övervakningen av de finansiella systemen.<br />Det gavs också löften om att få fart på förhandlingarna om ett nytt globalt handelsavtal inom WTO:s så kallade Doha-runda, vilket var viktigt. Det är den internationella handeln som är motorn i den globala ekonomin.<br /><br />På kort sikt kan tillskottet till IMF synas vara det viktigaste. Det kan ge IMF bättre möjligheter att ge utsatta ekonomier andrum. Det kan skapa svängrum för nödvändiga nationella reformer.<br />Men i det långa loppet är reformerna och övervakningen av de finansiella systemen mest betydelsefulla. Det finns ingen chans till verklig ekonomisk återhämtning innan kvastarna gått i banksektorn.<br />Och det återstår mycket hårt arbete på hemmaplan.<br />G20 har gett en av viktigaste impulserna hittills för en global ekonomisk återhämtning. Men nu måste löftena från toppmötet förvandlas till konkreta åtgärder inom varje land, annars är de bara ett slag i luten. När världens mäktigaste ledare återvänder hem möter de ekonomier där bankrutter och arbetslöshet stiger till de högsta nivåerna sedan 30-talets depression.<br /><br />Det första testet på viljan att förverkliga löftena har redan kommit.<br />I dagarna får EU:s finansministrar ta itu med uppgiften att förbättra tillsynen av de internationella bankerna. Medan bankerna blir allt mer internationella, är tillsynen oftast nationell. Under det ministerrådsmöte som hålls i Prag i dagarna ska flera förslag till bättre samordning diskuteras.<br />Storbritannien vill dock sätta käppar i hjulet. Britterna motsätter sig oftast mer samordning inom EU, inte minst på det ekonomiska området. London är dessutom ett av världens allra största finanscentrum, och en ekonomisk motor för öriket. Britterna vill både värna sina EU-politiska principer och den egna finanssektorns frihet.<br />Men det är upp till Gordon Brown att visa att han menar allvar.<br />Storslagna fraser vid ett toppmöte räcker inte. Tillhör man världens mäktigaste ledare bör det vara handling som gäller.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-32874931745416381372009-06-07T21:11:00.000+02:002009-06-07T21:12:30.346+02:00Rasmussen - finns det Fogh för<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 24-24 mars 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Världens mest framgångsrika försvarsorganisation letar efter en ny chef. Och det lutar allt mer åt att Danmark snart kommer att få en ny statsminister. Den nuvarande, Anders Fogh Rasmussen, blir nämligen allt hetare som kandidat till ny generalsekreterare i Nato. </span><br />I lördags fick Fogh stöd av USA. Han hade redan tidigare stöd av Frankrike, Tyskland och Storbritannien, de tre tungviktarna bland de sammanlagt 26 Nato-länderna.<br />Det ser alltså ut som om försvarsalliansen samlar sig runt Fogh. För andra kandidater, som den polske utrikesministern Radoslaw Sikorski och den kanadensiske försvarsministern Peter MacKay, tycks chanserna bli allt mindre.<br />Hittills har Fogh Rasmusen inte kommenterat ryktena, men nu förväntar många att han kommer att offentliggöra sin kandidatur mycket snart. Det formella beslutet tas 3-4 april under Nato-toppmötet i Strasbourg, då försvarsorganisationen även firar sitt 60-årsjubileum.<br />Posten som generalsekreterare brukar gå till en europé, men för USA är det självklart avgörande att den nye generalsekreteraren har stor förståelse för USA:s militära intressen. Inte minst vill USA ha någon som kan fortsätta driva ett militärt engagemang i Afghanistan. Då väger det tungt att Danmark redan har 750 soldater i Afghanistan.<br />Fogh Rasmussen var därför etta på Bush-administrationens lista, och även på den nuvarande Obama-administrationens. Danmarks agerande under Irak-kriget, då danska trupper sändes till Irak, spelar också stor roll.<br />Det enda Nato-land som ogillar om Danmarks statsminister skulle få jobbet är Turkiet, även om det är osannolikt att Turkiet skulle lägga in veto. Det danska hanterandet av Jyllands-Postens Muhammed-teckningar är fortfarande ett djupt sår i Danmarks relationer med muslimska länder.<br />Men vad händer i Danmark om Fogh blir ny Nato-chef?<br />Ja, det blir självklart en fjäder i hatten att vårt västliga grannland nu för första gången får se en dansk på en hög, internationell position.<br />Men inrikespolitiskt då?<br />Det behöver inte bli särskilt omvälvande. Fogh är en veteran – han har varit statsminister i snart åtta år, och lett tre regeringar. Hans efterträdare som partiledare och statsminister är redan utsedd: Lars Lökke Rasmussen, den nuvarande finansministern.<br />Men det är heller inget optimalt tillfälle för en ny statsminister att ta över. Som i alla europeiska länder är osäkerheten om den ekonomiska situationen stor. Och de långvariga diskussionerna om Foghs framtid har skadat både den liberal-konservativa regeringen och statsministerns parti Venstre. Oppositionen är också mer samlad än tidigare. Det finns en risk att väljarna slår tillbaka, och vänder sig mot socialdemokraterna i nästa val.<br />Men en sak talat för att Lars Lökke Rasmussen kommer att klara sig bra. Hans efternamn.<br />De två senaste statsministrarna har båda haft samma efternamn: Poul Nyrup Rasmussen och Anders Fogh Rasmussen. En dansk statsminister ska uppenbarligen heta Rasmussen.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-53756193531862593442009-06-07T21:10:00.000+02:002009-06-07T21:11:04.239+02:00Protektionismen splittrar EU<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 10-11 mars 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det är protektionismens tid i Europa. Den djupa konjunkturnedgången har fått Europas länder att ta till drastiska åtgärder för att skydda sina egna ekonomier. Det har orsakat stora konflikter de senaste veckorna.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Utvecklingen berör direkt EU:s grundpelare: den gränsöverskridande inre marknaden.</span><br />En av de branscher som drabbats hårdast av krisen är bilindustrin. Men om EU-länderna går in med för stora garantier räknas det som olagliga statsstöd, i strid mot principen om fri konkurrens. Och när regeringar går in för att rädda banker i kris, hotar det EU:s gränslösa inre finansmarknad, som med stor möda byggts upp under de senaste åren.<br />I grund och botten handlar striderna om huruvida medlemsländerna ska följa den inre marknadens regler.<br />Den inre marknaden bygger på fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Man får inte diskriminera mot varor eller företag från andra EU-länder, eftersom den fria konkurrensen och den fria rörligheten är mer gynnsam för alla i längden<br />Därför har EU en strikt lagstiftning för att värna den fria konkurrensen. Medlemsländerna får inte införa vilka statsstöd som helst.<br />Detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera. Om vissa länder tillåts bryta mot statsstödsreglerna, vill andra länder också göra det.<br />Sådan nationell egoism vinner ingen på i det långa loppet. Om den inre marknaden och den fria rörligheten naggas i kanten kan i slutänden den ekonomiska krisen fördjupas.<br /><br />Allvaret i situationen fick EU:s ledare att för drygt en vecka sedan hålla ett särskilt toppmöte för att diskutera de stimulansåtgärder som planeras av många medlemsländer. Den direkt utlösande faktorn var Frankrikes närmast protektionistiska förslag till stöd för den franska bilindustrin.<br />Toppmötet fick få konkreta resultat, men bidrog till att förbättra dialogen om den ekonomiska krisen. Alla EU-ledare var – på papperet – eniga om att situationen är allvarlig och att protektionism måste undvikas. Det var nödvändigt som ett avstamp för den fortsatta krishanteringen.<br /><br />Men det var oroväckande att EU-kommissionen strax före toppmötet godkände Frankrikes planer på stöd till bilindustrin. Kommissionen är den institution som försvarar den fria konkurrensen. Det får inte vara så att påtryckningar från de stora medlemsländerna gör att EU:s lagstiftning förbigås.<br />Europas länder kan sannolikt hantera de ekonomiska följderna av den djupa krisen. Men kan de hantera de politiska följderna?<br />Kan de hindra sprickan mellan östra och västra Europa att bli alltför djup?<br />Kan de stoppa vågen av protektionism?<br />Kan de hindra att sammanhållningen i Europa försvagas?<br />Det kräver mer än det vanliga kompromissande som präglar EU. Det kräver en extraordinär insats av alla EU-länder, och ett långsiktigt ansvarstagande utöver vad som krävs för stunden.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-80925350201856344642009-06-07T21:09:00.001+02:002009-06-07T21:09:54.570+02:00Tjeckien – en motsträvig EU-ordförande<span style="font-style: italic;">Europakrönikan</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><span style="font-style: italic;">24-25 februari 2009</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Tjeckiens president Vaclav Klaus tycktes inte alls bry sig om att Tjeckien är ordförandeland i EU, när han häromdagen talade inför Europaparlamentet.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Kritiken mot EU-systemet haglade från talarstolen. Vaclav Klaus liknade till och med EU vid en kommunistisk diktatur.</span><br />- Vi i östra Europa, som levt under halva 1900-talet utan frihet och i centralstyrda ekonomier, är särskilt känsliga för tendenser som leder bort från frihet och välstånd.<br />Men när han jämförde Europaparlamentet med ett sovjetiskt en-parti-system fick många parlamentariker nog och lämnade salen.<br /><br />Sedan årsskiftet är det Tjeckien som har ordförandeklubban i EU. Det är andra gången som ett av de”nya” medlemsländerna i östra Europa leder EU-arbetet.<br />Men till skillnad från Slovenien är Tjeckien ett av de mest EU-skeptiska medlemsländerna, och ett av de mest kritiska till det nya Lissabonfördraget. Vaclav Klaus har som president inte så mycket makt, men det är han som ska skriva under Lissabonfördraget. Och han vägrar avslöja om han är beredd att göra det.<br />Många bedömare runtom i Europa har haft farhågor om huruvida Tjeckien verkligen skulle klara av att leda EU genom ett halvår med flera svåra utmaningar. En del farhågor har redan besannats.<br />Tjeckien inledde sitt ordförandeskap med en konstutställning som drev med andra EU-länder. Och nu presidentens hårda attack på EU-systemet.<br />Det verkligt viktiga är förvisso hur den tjeckiska regeringen klarar av att leda EU igenom frågorna på den politiska dagordningen och de oförutsedda kriser som alltid kommer upp.<br />Men diplomatiska incidenter kan slänga onödigt mycket grus i EU:s beslutsmaskineri. Dessutom är den tjeckiska regeringen svag och splittrad.<br />Och det återstår många utmaningar för det tjeckiska ordförandeskapet.<br />Lissabonfördraget är en. Den djupa ekonomiska krisen, och arbetslösheten som följer i dess spår, är en annan. Hur relationerna med de förra Sovjetrepublikerna ska utformas, där Vitryssland är en särskild huvudvärk, är en tredje. Förberedelserna för det stora klimattoppmötet i Köpenhamn i december är en fjärde.<br /><br />Inte minst börjar det blåsa upp till storm över hur Europa ska hantera den ekonomiska krisen. Hur ska EU rädda så många jobb som möjligt, utan att förfalla till protektionism? Det finns redan en spricka mellan västra Europa och flera länder i östra Europa, som intar en mer marknadsliberal hållning.<br />Nästa helg håller EU:s ledare ett extra toppmöte om detta. Tjeckien kallade till mötet som en protest mot Frankrikes närmast protektionistiska räddningsplaner för den franska bilindustrin.<br />Men innan dess kommer medlemsstaterna i östra Europa att hålla ett separat toppmöte, också det som ett svar på att flera av de stora länderna i västra Europa börjat inta en protektionistisk hållning. Senast är det Italiens och Spaniens generösa stöd till nationella biltillverkare som fått kritik.<br />Den ekonomiska krisen sätter stor press på Europas länder.<br />Det är illa nog att det blåser protektionistiska vindar över Europa. Det vore värre om det dessutom skapar en klyfta mellan östra och västra Europa.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-65913137379764828982009-06-07T21:06:00.001+02:002009-06-07T21:08:07.646+02:00Tio års framgång för euron<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 27-28 januari 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">I skuggan av den ekonomiska krisen har EU:s gemensamma valuta, euron, vid årsskiftet firat tio år. Men firandet har kommit i skymundan, av begripliga skäl.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Flera EU-länder, som Lettland, Litauen, Grekland och Bulgarien, har skakats av våldsamma demonstrationer mot hur regeringarna hanterat krisen.</span><br />Oroligheterna har nu spridit sig till Island, som står på konkursens brant. Risken är stor att oroligheterna sprids till fler länder, eftersom den ekonomiska tillbakagången har drabbat hela Europa.<br />Men det ekonomiska läget hade varit betydligt värre utan EMU, menar de flesta ekonomer. Och det är uppenbart att de länder som drabbats hårdast är de som står utanför EMU:<br />- Om inte Irland hade varit med i EMU, hade landet varit i samma ekonomiska situation som Island, menar Daniel Gros, chef för den välkända tankesmedjan Centre for European Policy Studies i Bryssel. Euron har haft en viktig stabiliserande effekt på Europas ekonomi under den pågående krisen.<br />Det är ett riktigt bra betyg för en valuta som bara är tio år gammal.<br /><br />Det var i januari 1999 som den gemensamma valutan lanserades. Det var ett stort steg för alla deltagande länder, kanske allra mest för Tyskland. Den tyska D-marken var en stark och respekterad världsvaluta. Att byta ut den mot ett helt oprövat koncept – flera länder som gick samman för att gemensamt upprätta en gemensam valuta och en gemensam centralbank – var ett djärvt steg.<br />Men det har gått bättre för euron än vad många förutspådde. För tio år sedan var tyskarna skeptiska till att byta ut D-marken, men idag vill en stor majoritet behålla euron.<br />De flesta européer märkte ingen större skillnad när den då virtuella euron fick en mycket diskret start 1999. Annat var det i januari 2002, när nationella sedlar och mynt byttes ut.<br />Idag har euron blivit en naturlig del av de flesta européers vardag. Stödet för den gemensamma valutan är stort.<br />Den brittiska tidningen Financial Times publicerade nyligen en opinionsundersökning, som visar att fler än hälften av européerna tror att euron kan ta över den amerikanska dollarns roll som den viktigaste globala valutan inom fem år. Den bedömningen delas också av många ekonomer.<br /><br />På tio år har euron förvandlats från ett oprövat koncept till en stabil och respekterad världsvaluta. Inflationen i euro-området har hållits nere, liksom räntorna, och valutaspekulationerna har minskat.<br />Det har varit tio framgångsrika år, då EU har stärkt sin roll som finansiell stormakt.<br />Det märks också i attityderna till euron i de länder som står utanför EMU. I Danmark, och till och med i Storbritannien, det starkaste motståndsfästet mot euron, höjs nu allt fler röster för EMU-medlemskap. På Island och i Norge ökar stödet för både EU- och EMU-medlemskap.<br />De närmaste åren kommer att bli en prövotid för euron och för centralbanken. Vi har knappast sett slutet på den ekonomiska krisen än.<br />Men det mesta tyder på att framgångssagan kommer att fortsätta.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-21122192014482304782009-06-07T21:04:00.000+02:002009-06-07T21:05:48.003+02:00Med en röst gentemot Gazprom<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 12-13 januari 2009</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Det börjar nästan bli en återkommande politisk träta vid nyåret. När det är som kallast i Europa, stänger Ryssland gaskranarna till Ukraina.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Och hela Europa får frysa.</span><br />Första gången Ryssland stängde kranarna var 2006. Då dog 186 ukrainska medborgare, påminde Ukrainas vice premiärminister Hryhoriy Nemyria Europaparlamentet i ett extrainkallat möte häromdagen.<br />Den formella anledningen till att Ryssland ströp gastillförseln var att ukrainska Naftogaz ”stal” från gasledningarna. Men det hela är närmast ett lågintensivt gaskrig mellan Ryssland och Ukraina. Ryska Gazprom vill höja gaspriset rejält, från ”kompispris” till en marknadsmässig nivå, något som Ukraina i dagsläget inte anser sig ha råd med. Men i botten av konflikten finns också de politiska spänningarna mellan de två forna Sovjetstaterna. Ukraina har sedan fem år tillbaka vänt sig alltmer mot väst, och söker medlemskap i både EU och Nato.<br /><br />Konflikten är mer än en fråga för Kiev och Moskva. Arton länder, de flesta inom EU, som idag importerar gas från Ryssland, har drabbats.<br />Hårdast drabbade är de länder som till stor del förlitar sig på den ryska gasen för sin energiförsörjning, som Bulgarien, Slovakien, Rumänien och i länderna på Balkan. På många håll har den humanitära situationen varit allvarlig. Hundratusentals hushåll har varit utan värme och många människor har köldskadats. På en del sjukhus har operationer fått skjutas upp. Skolor och fabriker har fått stänga.<br />EU har dock agerat snabbt, och ett avtal om EU-övervakning av gasledningarna kunde i helgen skrivas under av både Ryssland och Ukraina, så att gasleveranserna till Europa skulle kunna återupptas. På söndagen kom EU:s övervakningsteam på plats. Men i skrivande stund har dock Ryssland fått kalla fötter.<br /><br />Att Ryssland låter miljontals människor i utomstående länder drabbas är allvarligt. Det kan inte accepteras.<br />I dagsläget är Gazprom är den största leverantören av gas till Europa. Men på sikt måste Europas beroende av den ryska gasen minska. Även om gasen åter börjar flöda, är inte Ryssland och Ukraina närmare ett avtal för 2009 än de var vid nyåret. Ingen kan veta när gaskranarna stängs nästa gång, och Europa är fortfarande mycket sårbart.<br />Om Europa ser sig om efter andra gasleverantörer, kommer Gazprom sannolikt att inse behovet av att vårda relationerna med sin största kund bättre. Ryssland är lika beroende av intäkterna från Europa som Europa är av den ryska gasen. Gazprom behöver bland annat dessa intäkter för att finansiera de stora investeringar som nu planeras.<br /><br />För att sätta mer press på Ryssland, måste också de europeiska länderna agera mer samstämmigt gentemot Gazprom. Större koordinering skulle skicka starkare signaler om att EU verkligen menar vad man säger när man påstår sig representera samtliga medlemsstater.<br />Men den långsiktiga strategin måste vara att minska användningen av naturgas överlag.<br />Idag utmålas ofta naturgas som miljövänlig energi. Men gas är ett fossilt bränsle liksom kol och olja, även om koldioxidutsläppen är något mindre.<br />Beroende av gas är inte bättre än beroende av kol och olja.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-25555296668778360802009-06-07T21:01:00.001+02:002009-06-07T21:02:57.601+02:002009 – ett år med nya spelregler<p><span style="font-style: italic;font-family:Times New Roman;font-size:100%;" >Europakrönikan 30-31 december 2008</span><span style="font-style: italic;font-family:Times New Roman;font-size:100%;" ><br /></span></p><p><span style="font-style: italic;font-family:Times New Roman;font-size:100%;" >Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><span style="font-style: italic;"> </span><br /></p><p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">År 2008 kommer att gå till historien som den stora finanskrisens år. Den allvarligaste finanskrisen sedan depressionen gör att året slutar i en betydligt dystrare ton än det började.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Under höstens franska EU-ordförandeskap staplades flera kriser på varandra: irländarnas nej till Lissabonfördraget, kriget i Georgien och sedan finanskrisen. Men ”turbopresidenten” Nicolas Sarkozy har lett EU med fast hand genom höstens kriser. Han förhandlade fram ett avtal om eld upphör i Georgien och han samlade EU till åtgärder mot finanskrisen. Sällan har EU haft så många särskilda kristoppmöten som under det senaste halvåret.</span><br /></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Vad kan vi då säga om 2009?</span></p><p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">En sak är fullkomligt säker. Finanskrisen kommer att fortsätta prägla den europeiska politiken. År 2009 kommer att bli ett av de värsta ekonomiska åren i Europa sedan andra världskriget, spådde <i>Financial Times</i> nyligen.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Krisen kommer att generera nya konflikter mellan EU:s medlemsländer. Den kommer också att prägla förhandlingarna inom många olika sakfrågor.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Vi har redan sett hur många eftergifter som krävdes för att ro EU:s stora klimatpaket i land för två veckor sedan. Liknande svårigheter kan komma att uppstå när EU ska fatta beslut när det gäller miljö, ekonomisk politik, sysselsättning, jordbruk eller handelsfrågor.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">I hårda tider är det lättare att se till kortsiktiga ekonomiska intressen än till vad som är det rätta på lång sikt.</span><br /></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt har därför en mycket svår uppgift framför sig. Under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009 ska han leda EU-arbetet i slutspurten av FN:s globala klimatförhandlingar. EU har nyss antagit världens mest ambitiösa klimatåtgärder, och under 2009 ska de hittills mest omfattande globala klimatförhandlingarna leda fram till ett nytt avtal.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Den ekonomiska krisen kommer att göra Reinfeldts uppgift än svårare. Många regeringar kommer att kämpa för att göra så små åtaganden som möjligt, under förevändningen att värna de egna ekonomierna.</span><br /></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Men det är knappast nattsvart. En kris kan också uppbåda handlingskraft. Det visade inte minst Nicolas Sarkozys resoluta agerande under den gångna hösten.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Dessutom, med Barack Obama som USA:s president kommer USA sannolikt att bli en drivkraft i det globala klimatarbetet, inte en bromskloss, som under George W Bush.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Obama har också signalerat att han ska lägga om USA:s utrikespolitiska kurs. Det är efterlängtat, inte minst från europeiskt håll. Det kommer också att bidra till nya spelregler i den internationella politiken, som kommer att påverka Europa i hög grad.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Kort sagt: 2009 blir ett år med förändrade spelregler.</span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Med Lissabonfördraget blir EU mer handlingskraftigt och mer demokratiskt. Dessutom ska en ny EU-kommission väljas, liksom nya Europaparlamentariker. </span></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Men framför allt har den globala ekonomiska krisen skapat nya politiska förutsättningar och nya politiska konflikter. Och med en ny president i USA och en ny amerikansk utrikespolitik kommer även den internationella kartan att ritas om.</span><br /></p> <p><span style="font-family:Times New Roman;font-size:100%;">Marianne Ekdahl</span></p><span class="fullpost"></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-71486665613382638992008-12-28T16:45:00.001+01:002008-12-28T16:46:38.261+01:00Starkare ledarskap krävs av EU – för klimatets skull<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 16-17 december 2008</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Under förra veckans EU-toppmöte skrevs nya kapitel i tre frågor som blivit riktiga långkörare:</span><br /><span style="font-weight: bold;">För nästan två år sedan beslutade EU:s ledare om historiska klimatpolitiska målsättningar.</span><br /><span style="font-weight: bold;">För ett år sedan skrev de under det nya Lissabonfördraget.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Och för drygt ett år sedan syntes de första tecknen på den finansiella krisen.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Under toppmötet i torsdags och fredags fattade EU:s stats- och regeringschefer avgörande beslut i alla dessa tre frågor. </span><br />För att mota den ekonomiska krisen godkändes ett gigantiskt krispaket värt 2.000 miljarder kronor.<br />Irland, som i en folkomröstning i somras röstade nej till Lissabonfördraget, har fått garantier för att varje medlemsland får behålla en kommissionär, och för att irländska hjärtefrågor som rör skattepolitik, sociala och etiska frågor (läs abort och äktenskap för homosexuella) inte ska påverkas av EU:s regler. Redan har 26 länder ratificerat Lissabonfördraget, och förhoppningsvis kan det träda i kraft i slutet av 2009.<br /><br />Men det var klimatuppgörelsen som var den i särklass viktigaste frågan på dagordningen. Målet som sattes för två år sedan var att till år 2020 ska unionens koldioxidutsläpp minska med 20 procent, energiförbrukningen minska med 20 procent och andelen förnyelsebar energi öka till 20 procent av den totala energianvändningen.<br />Den djupa ekonomiska krisen har gjort det betydligt svårare att mejsla ut detaljerna i hur dessa mål ska uppnås och hur bördan ska fördelas mellan medlemsländer och industrisektorer. Men nu har EU-ledarna trots allt visat att de kunde nå en uppgörelse.<br /><br />Men det hade ett högt pris. Klimatpaketet har fått mycket kritik för att vara alltför urvattnat.<br />Flera medlemsländer sökte eftergifter av rädsla för att klimatåtgärderna skulle skapa arbetslöshet och spä på recesssionen. Särskilt Tyskland, Polen och Italien satte käppar i hjulen.<br />Det har lett till stora eftergifter åt den tunga industrin och till ”nya” medlemsländer i östra Europa. Alltför stor del av utsläppsrätterna ska delas ut gratis, något som undergräver systemet med utsläppsrätter. En stor del av EU-ländernas utsläppsminskningar ska också få göras i utvecklingsländer, vilket fått stor kritik.<br />Betyget kan inte bli mer än med nöd och näppe godkänt. Trovärdigheten i EU:s klimatpolitik har fått sig en törn.<br />Men sett ur ett globalt perspektiv är EU:s klimatpaket trots allt ett stort steg framåt. Det är betydelsefullt.<br />EU behöver inte bara en bra klimatpolitik för att minska utsläppen på den egna kontinenten. EU behöver också vara ett föredöme i världen, och en drivkraft i det globala klimatarbetet.<br />Det blir Sverige som under det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst får ta på sig ledartröjan för att nå ett nytt globalt klimatavtal i Köpenhamn i december 2009.<br />Men det krävs också att samtliga 27 medlemsländer visar ett starkare ledarskap i klimatfrågan, och inte bara försöker skydda de egna ekonomierna. Det behövs, om USA, Kina, Indien och Brasilien ska kunna övertalas under de komplicerade klimatförhandlingar som väntar det närmaste året.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-4439510903132970352008-12-28T16:44:00.001+01:002008-12-28T16:45:11.289+01:00Europas kulturarv – ett musklick bort<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 2-3 december 2008</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Tänk om de kulturskatter som finns på Skånes alla muséer snart kan bli tillgängliga för människor i hela världen i ett gigantiskt museum på Internet?</span><br /><span style="font-weight: bold;">Muséet, eller biblioteket, finns redan, och heter Europeana. Men det är inte helt färdigt. Under de kommande åren ska det fyllas med hela Europas kulturarv – från Lissabon till Luleå, från London till Ljubljana. </span><br />Det sägs att biblioteket i Alexandria i det forna Egypten innehöll 70 procent av den tidens samlade mänskliga vetande. EU-kommissionen, som tagit initiativ till Europeana, vill samla mer kunskap än så. Och framför allt göra kunskapen tillgänglig för alla.<br /><br />I det digitala multimedia-biblioteket ska rymmas konst från Europas främsta konstsamlingar, handskrivna manuskript som haft en avgörande betydelse för historien och vetenskapen, originalnoter av Beethoven, Brahms och Bach.<br />Men också filmer som format populärkulturen, eller som visar bitar av vår historia. Sällsynta musikinspelningar eller inspelningar av dialekter som är på väg att försvinna. Gamla kartor som visar hur människan såg världen för hundratals år sedan.<br />Idag finns mer än 3,5 miljoner böcker, kartor, fotografier, filmer och konstverk i databasen. År 2010 ska biblioteket innehålla 10 miljoner objekt i digital form från tusentals muséer, bibliotek och arkiv.<br />Europeana kommer att bli en fantastisk källa att ösa ur både för forskare och för var och en som är intresserad av litteratur, historia, politik, vetenskap, konst, film och musik. Mycket, mycket av det som ska rymmas i biblioteket göms idag i dammiga förråd, otillgängliga för omvärlden.<br /><br />Många har redan insett vilken guldgruva som håller på att skapas. När Europeana skulle invigas av EU-kommissionären Viviane Reding för ett par veckor sedan, blev anstormningen av besökare så stor att webbplatsen bröt ihop. Ingen hade planerat för mer än 10 miljoner sökningar i timmen! Hemsidan är fortfarande ur funktion, men kommer snart att öppna igen.<br /><br />Mycket av den kultur och kunskap som idag ryms i Europeana kommer från de stora, nationella samlingarna: British Museum i London, Louvren i Paris, Kungliga Biblioteket i Stockholm. Men just nu byggs det också upp ett digitalt bibliotek av samlingar från lokala och regionala muséer från alla 27 EU-länder.<br />Idag kan vi skåningar på Europeana ta del av Gutenbergs bibel, da Vincis manuskript, Vermeers målningar och filminspelningar från första världskriget. Men jag hoppas att det skånska kulturarvet snart kommer att nå ut till resten av Europa.<br />Jag önskar att tyskar och fransmän snart ska kunna studera manuskript av Hjalmar Gullberg, skulpturer av Barbro Bäckström, kartor från den De la Gardieska samlingen, flamskvävnader från Regionmuséet i Kristianstad, klosterhistoria från klostret i Ystad, medeltida kyrkoföremål från Kulturen, och unika fynd från järnåldersstaden Uppåkra.<br />Den önskan blir inte uppfylld till julafton. Men det blir en önskan att spara till julen 2009.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br />Fotnot: Europeana öppnar inom kort på www.europeana.eu .<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-58432591786406394112008-12-28T16:40:00.001+01:002008-12-28T16:42:26.657+01:00Jordbrukspolitiken behöver tillfriskna<span style="font-style: italic;">Europakrönikan</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><span style="font-style: italic;">18-19 november 2008</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Västvärldens livsstil sätter sina spår i form av välfärdssjukdomar. Övervikt är ett av problemen, både bland vuxna och barn.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Därför har EU-kommissionen föreslagit att EU ska finansiera frukt åt Europas skolbarn, som ett led i att bidra till sundare matvanor hos de uppväxande generationerna. Europaparlamentet, som debatterar frågan den här veckan, ser frågan som så viktig att man vill öka stödet med 300 procent.</span><br /><br />Men tyvärr är Sverige är emot förslaget. Det är ologiskt. Idag ger EU stöd till mjölk till skolbarn – även det för att bidra till bättre folkhälsa. Och Sverige är ett av de länder som tar emot mest av mjölkstödet, närmare 15 procent.<br />EU-samarbetet kräver också ett mått av solidaritet mellan EU-länderna. I den svenska skollunchen ingår redan en del frukt, men så är det inte i alla EU-länder. Om EU på ett enkelt och relativt billigt sätt kan bidra till bättre folkhälsa i flera länder, borde det bara välkomnas.<br />Däremot har förslaget till viss del kritiserats för att ”bakvägen” bidra till att upprätthålla EU:s gigantiska jordbrukspolitik, och det finns en poäng i den kritiken.<br /><br />Jordbrukspolitiken genomgår just nu den största reformen på flera år. I veckan tar Europaparlamentet upp denna s.k ”hälsokontroll” av jordbrukspolitiken, och sannolikt kommer ministerrådet att besluta om reformerna senare i veckan.<br />EU:s jordbrukspolitik äter upp runt hälften av unionens budget. Den grundades i ett vällovligt syfte, att säkra Europas livsmedelsproduktion efter andra världskriget. Men idag har den blivit en dyrt, krångligt och onödigt system som snedvrider marknaderna, bidrar till protektionism och till att hålla livsmedelspriserna uppe.<br />De reformer som nu ska beslutas borde ha varit mer långtgående, men det går ändå i rätt riktning.<br />Den viktigaste reformen är att stöden nu helt frikopplas från produktionen. Jordbrukarna ska inte längre få stöd i proportion till vad de producerar. Det är en förutsättning för att göra jordbruket mer marknadsinriktat och för att konsumenternas efterfrågan och miljökrav i större utsträckning ska påverka vad som produceras. Det är också en förutsättning för att minska protektionismen: vi ska inte bidra till att alltför dyr eller onödig produktion hålls under armarna, men vi ska göra det lättare för tredje världen att exportera till den europeiska marknaden.<br />Vid sidan om detta ökar nu bidragen till landsbygdsutveckling inom bland annat klimatåtgärder och biologisk mångfald. Möjligheterna till interventioner och stödköp ska också begränsas.<br />Det är steg i rätt riktning. Men på längre sikt bör man inte bara minska stöd som snedvrider marknaderna. Det är också nödvändigt att minska den totala mängden jordbruksstöd. Sverige driver på för att reformerna måste fortsätta, och det behövs. Pengarna behöver EU till annat: till klimatåtgärder, till fredsskapande insatser, till strategiska forskningssatsningar, till gränsöverskridande brottsbekämpning.<br />Hälsokontrollen har visat att jordbrukspolitiken går mot ett tillfrisknande, men den är fortfarande sjuk.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-28171940514679933952008-12-28T16:38:00.001+01:002008-12-28T16:39:38.020+01:00Finanskrisen visar att euron behövs<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 4-5 november 2008</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Den finansiella krisen har gjort det uppenbart att Danmark måste gå med i euro-samarbetet. Den analysen gjorde Danmarks premiärminister förra veckan:</span><br /><span style="font-weight: bold;">- Euron ger politisk och ekonomisk stabilitet i Europa, och den pågående finansiella krisen gör det tydligt att Danmark måste gå med i euro-samarbetet, sade Anders Fogh Rasmussen när Europa liberala partier samlades till kongress i Stockholm. </span><br />En ny folkomröstning om EMU-medlemskap ska hållas före 2011.<br />Under finanskrisen har styrkan i den gemensamma valutan blivit tydlig. Det är inom euro-samarbetet som det funnits ledarskap att styra Europa genom den värsta krisen. Det var euroländernas räddningspaket som på allvar dämpade krisen.<br />Även i Polen har den finansiella krisen tvingat fram en ny debatt om euron. Premiärminister Donald Tusk och hans liberal-konservativa regering vill att Polen går med i valutaunionen 2012.<br /><br />Men i Sverige tycks inte euro-frågan vara lika brännande. De borgerliga regeringspartierna har enats om att frågan inte ska upp under den här mandatperioden. Moderaterna ser dock finanskrisens verkningar som ett bevis på att euron behövs. Ja-anhängarna hade rätt, menade Fredrik Reinfeldt nyligen, och pekade på hur kronan fallit gentemot euron:<br />- Trots våra urstarka statsfinanser är ändå den finansiella oron av sådan magnitud att kronan nu tar stryk, sade statsministern härom veckan.<br />Folkpartiet är det enda parti som kräver en ny folkomröstning om euron, senast 2011. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin vill däremot inte ha en ny folkomröstning om det blir maktskifte 2010.<br /><br />Men euro-samarbetet handlar inte bara om ekonomi. Det är i lika hög grad ett politiskt samarbete.<br />Utanförskap har därför ett politiskt pris. De verkligt betydelsefulla ekonomisk-politiska besluten tas mellan euro-zonens ledare, där varken Sverige eller Danmark deltar vid förhandlingsbordet.<br />Det framstod med all önskvärd tydlighet när ledarna för de 15 euro-länderna möttes för några veckor sedan för att anta ett historiskt räddningspaket, medan ledarna för samtliga 27 EU-länder spelade en ganska undanskymd roll.<br />Detta mönster kan förstärkas ytterligare framöver. Frankrikes president Nicolas Sarkozy har föreslagit att denna grupp blir en permanent ”ekonomisk regering” för Europa.<br />Om den blir verklighet, blir den en av EU:s tyngsta maktfaktorer. Den skulle inte bara åsidosätta finansministermötena, utan delvis även toppmötena, där ledarna för samtliga 27 länder samlas.<br />Om idén blir verklighet skulle den röra om i Europas ekonomiska gryta rejält. Just därför kommer sannolikt motståndet att bli stort, men det är inte omöjligt att Sarkozy ändå kan driva igenom en kompromiss.<br />Det finns en grogrund för förändring, eftersom den djupa krisen har visat att det behövs ett starkt europeiskt ekonomiskt ledarskap. Oavsett hur ett förnyat ekonomiskt samarbete kommer att se ut, kommer ett att vara säkert: de viktiga besluten kommer att fattas inom eurozonen.<br />För Sverige, Danmark, Polen och de övriga länder som står utanför euro-samarbetet gäller samma enkla sanning: utanförskapet har ett pris, som kan bli för stort.<br />Den finanskris som drabbade Sverige i början på 90-talet bidrog till att Sverige gick med i EU. Ska den nuvarande krisen bidra till att vi vågar ta steget fullt ut, som de flesta EU-länder redan gjort?<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><br /><br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-42171975977758854822008-12-28T16:35:00.002+01:002008-12-28T16:37:12.974+01:00Krisen kan bli start för en ny EU-politik<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 21-22 oktober 2008</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Fyra gånger om året hålls EU:s toppmöten, och i förra veckan var det dags igen.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Men det verkligt betydande toppmötet hölls redan förra söndagen, när eurozonens regeringschefer möttes för att besluta om ett gigantiskt räddningspaket för banksystemen.</span><br /><br />Under själva EU-toppmötet några dagar senare, kunde samtliga 27 EU-länder stödja strategin.<br />När Europas ledare visat handlingskraft reagerade finansmarknaderna genom att börserna tillfälligt steg, istället för att bara störtdyka. Men räddningsplanen kommer inte att stabilisera finansmarknaderna direkt, och den kom också för sent för att hindra en verklig recession i många EU-länder. Men den nya strategin har sänt tydliga signaler om att Europas ledare har handlingskraft att hantera krisen.<br />Fram till förra söndagens eurozon-toppmöte, hade regeringscheferna i de 15 euro-länderna inte mötts formellt sedan euron lanserades i januari 1999. Det säger något intressant om den europeiska ekonomiska politiken. När det verkligen är kris, är det eurozonens ledare som fattar besluten.<br />Nu sägs det också att mötet kan bli början på ett nytt skede i den europeiska politiken. Krisen kan bli en startpunkt för ett närmare ekonomiskt samarbete mellan EU-länderna.<br /><br />I övrigt fokuserade EU-toppmötet på två frågor: EU:s klimatpaket och den nya så kallade migrationspakten.<br />Genom migrationspakten ska den lagliga invandringen samordnas, den illegala stoppas, och ett gemensamt asylsystem upprättas. Äntligen har EU-ledarna beslutat om ett så kallat ”blått kort” för arbetskraftsinvandrare, inspirerat av USA:s ”gröna kort”. EU:s befolkning åldras, och det behövs en vitaminkick i form av arbetskraft som kan bidra till att upprätthålla välfärden.<br />Men mycket tyder på att det kan bli hårdare tag framöver, som till exempel Frankrike och Italien vill, och att murarna runt Europa blir högre.<br />Samtidigt är överenskommelsen så bred att den ger stort utrymme för tolkning. Därför är det bra att det blir Sverige som ska lägga grunden för det gemensamma asylsystemet under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009. Sverige är ett av de länder som har någorlunda generösa asylregler, och som idag tar emot betydligt fler människor på flykt än de flesta andra EU-länder. Sverige har också en betydligt mer positiv syn på invandring och arbetskraftsinvandring än många andra länder.<br /><br />Även i fråga om klimatpolitiken enades toppmötet om en kompromiss som ger utrymme för tolkning.<br />Åtta länder ville stoppa hela klimatpaketet, under förevändningen att de föreslagna klimatåtgärderna under den rådande finanskrisen skulle undergräva deras nationella industrier. Men det franska ordförandeskapet såg till att EU:s klimatarbete i stort sett fortsätter på rätt spår.<br />Däremot är toppmöteskompromissen en farlig eftergift. Den innebär att alla klimatåtgärder ska vara ”kostnadseffektiva”. Det argumentet kan nu komma att användas av de länder som är minst angelägna om en effektiv klimatpolitik för att bromsa viktiga åtgärder.<br />Även här måste Sverige – som är en drivkraft bakom EU:s miljöpolitik – driva på i rätt riktning!<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-62385040888086097782008-12-26T11:47:00.002+01:002008-12-26T11:50:47.200+01:00Franskt veto utan vett<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 7-8 oktober 2008</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, <a href="%C3%A2%C2%80%C2%B9http://www.ystadsallehanda.se/article/20081007/OPINION/922983068/2124/&/Franskt-veto-utan-vett">Ystads Allehanda</a>, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Färgglada skyddshjälmar är en ovanlig syn bland de mörka kostymerna och eleganta dräkterna i Europaparlamentet. Europaparlamentariker brukar ju inte behöva skyddshjälm på jobbet.</span><br /><span style="font-weight: bold;">När Christofer Fjellner (m) och några andra parlamentariker delade ut skyddshjälmar härom veckan var det inte för att innertaket i plenisalen rasat ner, utan en protest mot flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.</span><br /><br />Efter att taket kollapsade i augusti har parlamentet fått stanna kvar i Bryssel under de två sammanträdena i september. Och det går ju precis lika bra, om inte bättre, som att hålla sammanträdena i Strasbourg. Parlamentarikerna är glada över att ha sluppit det opraktiska resandet för en gångs skull, och kraven på att parlamentet borde få stanna i Bryssel blir allt starkare.<br /><br />Idag har Europaparlamentet inte två säten, utan faktiskt tre. Parlamentet fattar de lagstiftande besluten i Strasbourg i franska Alsace, men förbereder besluten i Bryssel. Plenum sammanträder i Frankrike, medan det mesta av arbetet, det vill säga utskottsmöten, partigruppsmöten och förhandlingar, tar plats i Belgien.<br />Till sessionerna i Strasbourg följer tjänstemän, assistenter, lobbyister och journalister. Samt de ledamöter och tjänstemän från kommissionen och rådet i Bryssel som vill påverka parlamentets beslut. Sammanlagt 5000 personer och 20 ton dokument färdas tolv gånger om året de 43 milen mellan Bryssel och Strasbourg.<br />Dessutom har parlamentet ett tredje säte i Luxemburg, där mycket av det administrativa arbetet sker.<br /><br />Att de europeiska folkvalda möts just i Alsace – en plats för blodiga slag i båda världskrigen – har haft ett viktigt symbolvärde. Fred, försoning och mellanfolkligt samarbete. Inte minst eftersom EU länge ofta drivits av det fransk-tyska lokomotivet.<br />Men pendlandet är idag absurt.<br />Det enda positiva som kan sägas är att de tunga dokumentlådorna som körs med lastbil mellan Belgien och Frankrike skapar jobb inom flyttbranschen. Nackdelarna kan räknas i kronor – två miljarder per år i runda tal. För att inte tala om kostnaderna i tid och miljö.<br /><br />Men frågan är känslig. Av parlamentsledamöterna själva är en majoritet emot pendlandet. Men hittills har alla förändringsinitiativ fallit på det franska motståndet. För Frankrike handlar detta om prestige. Och för Strasbourg om reda pengar. Helt andra sakfrågor tas som gisslan och det resulterar i franska veton.<br />Därför vågar de flesta politiker i parlamentet, i nationella regeringar och i kommissionen inte lyfta frågan av rädsla för att stöta sig med Frankrike.<br /><br />Men det rasade taket har satt fart på debatten igen. Och stödet för att stoppa flyttkarusellen blir allt större.<br />Toppmötena som tidigare organiserades av varje ordförandeland har redan flyttat till Bryssel. Kommissionen och rådet finns i Bryssel. Det är hög tid även för parlamentet att ta steget.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-43365726457589744722008-12-26T11:44:00.001+01:002008-12-26T11:46:20.712+01:00Klarar Europa en finansiell härdsmälta?<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 23-24 september 2008</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br /><span style="font-weight: bold;">En mardröm, kallar många den finansiella krisen i USA, som under de gångna veckorna har slagit till med kraft.</span><br /><span style="font-weight: bold;">Över hela världen darrar finansministrar och finansmarknader, eftersom den amerikanska ekonomin påverkar hela världen. USA:s andel av världsekonomin är 30 procent.</span><br /><br />Många länder världen över har redan påverkats kraftigt av den ekonomiska nedgång som startade med den amerikanska bolånekrisen för drygt ett år sedan.<br />Sverige har knappast kommit undan. För ett år sedan förutspådde det svenska Konjunkturinstitutet att tillväxt skulle bli 3,8 procent för 2008. I augusti hade prognosen skrivits ner till 1,7 procent.<br />I USA har krisen inneburit stigande arbetslöshet, högre energipriser och minskad privat konsumtion. Även i Storbritannien stiger arbetslösheten kraftigt, och inflationen är den högsta på 16 år. Den tyska ekonomin har påverkats något mindre, medan den spanska nu genomgår sin djupaste sin djupaste kris på decennier.<br />Under de gångna veckornas turbulens har finanskrisen i USA fördjupats på ett sätt som få trodde var möjligt. Den amerikanska staten har tvingats ta kontrollen över de två största bolåneinstituten, Fannie Mae och Freddie Mac. Storbanken Lehman Brothers har kraschat. Den federala regeringen har lagt fram ett gigantiskt räddningspaket värt 700 miljarder dollar – mer än 4600 miljarder kronor.<br />Det är en statlig intervention av historiska mått, inte minst med hänsyn till den marknadsliberala politik som brukar drivas från Washington. Det är också ett bakslag för president George W Bush att tvingas avsluta sin presidentperiod med en enorm intervention för att hantera den djupaste finanskrisen sedan Wall Street-kraschen 1929.<br /><br />Men trots krispaket både i USA och i andra länder finns det en risk att finanskrisen leder till en djupare ekonomisk nedgång.<br />En global härdsmälta, talas det till och med om. En del bedömare tror att det inte bara blir en tillfällig nedgång, utan slutet på fler decennier av kontinuerlig kreditexpansion.<br />Men hur kommer Europa att klara en ännu djupare ekonomisk kris?<br />Det finns det inga svar på idag. Finanskriser kan få oförutsägbara förlopp.<br />Sverige behöver inte nödvändigtvis drabbas så hårt. Enligt Konjunkturinstitutet kan lågkonjunkturen i Sverige bli relativt mild. Den svenska ekonomin är i grunden god.<br />Men med tanke på den lågkonjunktur som redan råder i många europeiska länder, kan en fördjupad ekonomisk kris få stora konsekvenser även på den här sidan Atlanten.<br />Den främsta lärdomen att dra är att finansmarknaderna behöver ta mindre lättvindigt på risker.<br />Men det står också klart att Europa i ännu högre grad än tidigare måste rusta sig för framtiden.<br />Här har EU:s så kallade Lissabonagenda för konkurrenskraft och sysselsättning kanske den mest betydande rollen att spela. Att få fler människor i arbete och att investera i forskning och innovation är grunden för en hållbar och stabil ekonomisk utveckling.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-90827634804208291262008-09-10T22:23:00.003+02:002008-09-10T22:31:11.939+02:00Ett mer socialt EuropaEuropakrönikan 9 september 2008<br /><a href="http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080909/OPINION/968743937/1351/RSS">Kristianstadsbladet</a>, Ystads Allehanda, <a href="http://www.trelleborgsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080909/OPINION/73926205/1100/ABONNERA/&/Ett-mer-socialt-Europa">Trelleborgs Allehanda</a><br /><br />Tidningarnas rubriker domineras av krisen i Georgien. Men i skuggan av Georgienkrisen händer det mycket annat i Europa som egentligen påverkar oss medborgare mycket mer.<br />I Bryssel har det länge talats om det socialpolitiska ”paket” som EU-kommissionen arbetat med under att par år. När kommissionär Vladimir Spidla i förra veckan talade inför Europaparlamentet presenterade han paketet som det största lagstiftningspaket som någonsin lagts fram av kommissionen:<br />- Ekonomiska och sociala åtgärder är två sidor av samma mynt, och de måste samordnas för att komma människor till godo, sade Spidla inför parlamentet.<br />Paketet omfattar ett tjugotal nya åtgärder inom sysselsättning och socialpolitik. De flesta Europaparlamentariker har välkomnat detta steg mot ”ett mer socialt Europa”.<br /><br />Det viktigaste förslaget är ett brett direktiv som ska förbjuda all form av diskriminering. Likabehandling är ett centralt område i EU:s grundläggande fördrag. Redan idag förbjuder EU olika typer av diskriminering – ålder, etnisk härkomst, sexuell läggning, funktionshinder, religion, politiska åsikter – men bara inom arbetslivet. Det finns också en omfattande lagstiftning som förbjuder särbehandling av kvinnor och män.<br />Men det saknas ett heltäckande förbud mot diskriminering, inte bara i arbetslivet, utan även i tjänstesektorn, inom socialförsäkringssystemen, och så vidare. Europaparlamentariker och intresseorganisationer har krävt en sådan lag i flera år, och under sommaren lade EU-kommissionen till slut fram ett sådant lagförslag.<br />Om förslaget godkänns av ministerrådet, och inte urvattnas på vägen mot att bli färdig lag, blir det mycket stort steg framåt för principen att alla medborgare bör behandlas lika.<br /><br />Men ska EU verkligen ägna sig åt socialpolitik? Borde inte subsidiaritetsprincipen råda, det vill säga att de politiska besluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt? EU-länderna har ju mycket olika traditioner och lagar när det gäller socialförsäkringar, arbetsrätt, föräldraledighet?<br />Ja, social- och sysselsättningspolitik är områden som till största del utformas av varje EU-land själv.<br />Så bör det förbli. Och så kommer det också att förbli. Varken i medlemsländerna eller i Bryssel finns en utbredd önskan om till exempel ett gemensamt europeiskt socialförsäkringssystem.<br />Men lika självklart är det också att EU måste ha en politik för sociala frågor och sysselsättning. All politik syftar i grund och botten till att förbättra människors liv. Det gäller politiken i kommunerna likväl som EU-politiken. Även om makten över socialpolitiken framför allt finns i varje EU-land, måste EU kunna bidra till att höja levnadsstandarden över hela kontinenten.<br />EU har redan bidragit till att arbetsvillkoren och delar av det sociala skyddet förbättrats i många EU-länder.<br />Likabehandling och förbud mot diskriminering är ett utmärkt exempel. Det är ett område där EU kan bidra till att förbättra nationella lagar och till att alla EU-medborgare behandlas lika.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/EU" rel="tag">EU</a>, <a href="http://bloggar.se/om/socialpolitik" rel="tag">socialpolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/arbetsmarknadspolitik" rel="tag">arbetsmarknadspolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/likabehandling" rel="tag">likabehandling</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diskriminering" rel="tag">diskriminering</a>, <a href="http://bloggar.se/om/subsidiaritetsprincipen" rel="tag">subsidiaritetsprincipen</a><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-11837896145959609472008-09-07T20:36:00.001+02:002008-09-07T20:41:53.809+02:00I samklang med Österlens själEuropakrönikan<br />Kristianstadsbladet, <a href="http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080826/OPINION/721084855/2124/&/I-samklang-med-osterlens-sjal">Ystads Allehanda</a>, Trelleborgs Allehanda<br /><br />Bleknade fartyg i svart-vitt, med handkolorerade flaggor. På ett av fartygen står det textat "Märta". Fotografierna av fartyg har hängt på väggen här i Kivik så länge jag kan minnas. Fartygen seglade min morfarsfar med. Han var sjökapten, och hämtade virke i Norrland som han sedan fraktade till Skottland, Tyskland och Frankrike.<br /><br />Nu är det en annan tid. Kiviks fiskare och sjökaptener har bytts ut mot turister och sommarboende. Fler och fler varje sommar. Varken fisket eller sjöfarten skapar några stora inkomster åt Österlen längre, men turisterna som törstar efter kulturen, maten, naturen och ljuset på Österlen skapar nya möjligheter.<br /><br />Turismen skapar arbetstillfällen och ger skatteinkomster. Den lägger grunden för att nya butiker och restauranger kan öppna varje år. Den ger inkomster åt konstnärer, hantverkare och fria yrkesutövare. Den innebär att många gamla fiskarstugor som annars skulle förfallit i stället renoveras varsamt.<br /><br />Varje år sker nya förändringar. Och varje år gläds jag åt att se alla nya verksamheter som slår upp portarna. Alla eldsjälar som slår sig ner på Österlen för att skapa något nytt som berikar regionen.<br /><br />Kivik är ett bra exempel, där flera butiker, gallerier, kaféer och restauranger har öppnat de senaste åren. Men den som vill uppleva det "genuina" Österlen riskerar att bli besviken.<br /><br />Numera har mjukt gräs fått ge vika för oräkneliga nya parkeringsplatser nere vid havet. En enkelriktad asfalterad väg runt hela hamnområdet leder trafiken till och från fiskaffärerna. Den påminner om Inre Ringvägen i Malmö, bara helt malplacerad.<br /><br />Det vackra hamnområdet har alltid varit en oas – liksom resten av Kivik. Nu har hela hamnområdet blivit grått, grått, grått. Parkeringarna, husen, vägen, till och med blomkrukorna: som ett tungt, grått sjok mellan det blå, glittrande havet och det småskaliga, färgstarka bysamhället. Det bryter radikalt mot resten av bebyggelsen i samhället. Jag tvivlar på att något motsvarande byggts i något annat fiskarsamhälle längs kusten.<br /><br />Trenden i de flesta städer är i stället den motsatta. Där river man centralt placerade industrihamnar så att invånarna kan få glädje av en vacker stadsdel nära havet. Malmö, Helsingborg och Sundsvall är bara några exempel. Därför är det särskilt tråkigt att utvecklingen just i Kivik tyckts gå åt motsatt håll. Mer asfalt, fler parkeringsplatser, nästan industrikänsla.<br /><br />Utveckling är inte fel – snarare tvärtom. Vi ska välkomna den utveckling som sker i takt med de allt fler turisterna. Men den måste kunna ske i samklang med Österlens "själ". Det som lockar människor till Österlen och får dem att stanna kvar är ju skönheten. Det pittoreska och det fridfulla. Det gamla och historiska. Inte asfalt, storskalighet, modernism. Det finns redan i Stockholm och Malmö.<br /><br />Vi får akta oss för att förstöra det som är unikt för Österlen.<br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-5302097504984271462008-08-12T07:44:00.003+02:002008-08-12T07:48:58.074+02:00EU behövs för att medla i GeorgienEuropakrönikan 12-13 augusti 2008<br />Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trellebors Allehanda<br /><br />Rosornas revolution i Georgien 2003 direktsändes i TV över hela världen. Det var fantastiska scener som utspelades.<br />Demonstrationerna i Tbilisi mot den dåvarande presidenten Edvard Sjevardnadze övergick i att en folkmassa steg för steg övertog parlamentet under dess öppningssession. Sjevardnadze flydde bakvägen. Oppositionsledaren Michail Saakasjvili vann en jordskredsseger några veckor senare, på en tydligt väst-inriktad politik och ett hopp om förnyelse.<br /><br />Nu har Georgien på bara några dagar hamnat i ett krig som av diplomater beskrivs som den mest allvarliga krisen i världen på flera år.<br />Georgisk militär angriper Sydossetiens huvudstad Tschinvali. Ryskt stridsflyg har attackerat mål inuti Georgien. Minst 2000 människor har dött, både civila och soldater. Än fler människor befinner sig på flykt.<br /><br />Ingen förväntade sig nog en problemfri demokratisering av Georgien, med dess etniska spänningar och två krutdurkar, Sydossetien och Abchazien.<br />Sydossetien bröt sig i början av 1990-talet loss från Georgien. Men Saakasjvili vill föra tillbaka utbrytarrepubliken under sitt direkta styre, något som har bidragit till att underblåsa konflikten. I en folkomröstning 2006 röstade 90 procent av sydosseterna för självständighet.<br />En bidragande orsak till att krisen blossat upp just nu är också att flera länder erkänt Kosovo som en självständig stat. Det har fått många separatister världen över att vädra morgonluft.<br /><br />Rysslands intresse i regionen hänger samman med att det i Sydossetien finns starkare historiska band till Ryssland än till Georgien. Nordosseterna lever just i Ryssland. Men många ser också attackerna mot Georgien som ett sätt att bestraffa landet för den väst-vänliga linje landet valt.<br />Angreppet på Georgien är också ett sätt för Ryssland att visa upp sig som en stormakt. Ryssland har länge använt sig av gaskranen som ett vapen i den internationella politiken. Nu vill man även visa upp sin militära styrka.<br /><br />Hur vägen ut ur krisen ska se ut är ännu för tidigt att säga. Men det enda acceptabla är en förhandlingslösning.<br />Från omvärlden och från EU:s sida behövs ökat politiskt tryck på både Ryssland och Georgien. Krisen får inte heller tillåtas att sprida sig till resten av Kaukasus. Redan ser det ut som om krisen har nått den andra utbrytarrepubliken Abchazien.<br />Det kommer att bli en hårdare ton gentemot Ryssland framöver. Men EU behöver också balansera sin kritik för att inte alltför mycket skada de ekonomiska banden med Ryssland. Många länder i Europa är beroende av den ryska oljan och gasen, men också av Georgien som är ett viktigt transitland.<br /><br />Men EU har också en viktig roll som medlare och pådrivare av en konstruktiv lösning.<br />Tonen mellan USA och Ryssland har hårdnat betydligt under den senaste veckan. Ett nytt kallt krig är knappast vad världen behöver. Det är bara EU som har styrkan och trovärdigheten att agera som medlare.<br />Sällan har behovet av att EU kan hävda sin utrikespolitiska röst i världen framstått så tydligt som nu.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Georgien" rel="tag">Georgien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Sydossetien" rel="tag">Sydossetien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Ryssland" rel="tag">Ryssland</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU" rel="tag">EU</a>, <a href="http://bloggar.se/om/kallt+krig" rel="tag">kallt krig</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU%3As+utrikespolitik" rel="tag">EU:s utrikespolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/diplomati" rel="tag">diplomati</a>, <a href="http://bloggar.se/om/medling" rel="tag">medling</a><br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-71293339006695402142008-08-10T20:58:00.001+02:002008-08-10T21:04:15.367+02:00Seger för rättvisan, för Serbien och för EuropaEuropakrönikan 29-30 juli 2008<br />Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda<br /><br />Efter Jugoslaviens sönderfall förvandlades Balkan till en blodig krigsskådeplats. I den dåvarande serbiska ledningen var det tre personer som hade det högsta ansvaret för detta.<br />En av dem, Serbiens förre president Slobodan Milosevic, åtalades vid krigsförbrytartribunalen i Haag, men dog innan han hann få sin dom. En annan, den förre generalen Ratko Mladic, med massakern i Srebrenica 1995 på sitt samvete, är fortfarande på fri fot.<br />Den tredje, den tidigare bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic, kunde i förra veckan arresteras i Belgrad. Senare ska han utlämnas till domstolen i Haag.<br />Att så till slut skedde är en seger för rättvisan.<br />Karadzic kommer att åtalas för folkmord och för brott mot mänskligheten. Han var en av de ansvariga för 200.000 bosniska muslimers död och för fördrivandet av 1,2 miljoner människor.<br />Europas mest eftersökte krigsförbrytare har kunnat hålla sig gömd i tretton år, bland annat för att han skaffade sig en ny identitet medan hans vänner fortfarande var vid makten.<br />Visst hade han kunnat gripas tidigare. Visst har världens underrättelsetjänster haft information. Men det var inte förrän den serbiska underrättelsetjänsten fick en ny chef som Karadzic kunde gripas.<br />Därför var arresteringen av Karadzic också en seger för Serbien.<br />Landets president Boris Tadic vann valet i maj på en Europainriktad politik. Han har nu bidragit med den enskilt största pusselbiten för att nå ett serbiskt EU-medlemskap. Under flera år har EU betonat att Serbien har en framtid inom unionen, men att Serbien fullt ut måste samarbeta med krigsförbrytartribunalen.<br /><br />Nu har Serbien visat att landet menar allvar med sina europeiska ambitioner, och har tagit ett steg mot att göra upp med sitt förflutna. Däremot återstår det för Serbien att även överlämna Ratko Mladic – ”slaktaren från Srebrenica” – till Haag. Det återstår också att se om den mer samarbetsvilliga inställningen också kommer att gälla Kosovo-provinsen. Närmast har Tadic att hantera den nationalistiska back-lash som utlösts av arresteringen av Karadzic.<br />Vägen till Bryssel är fortfarande lång.<br /><br />Men arresteringen var också en seger för Europa.<br />Den är ett konkret exempel på att EU:s metod för att utvidga unionen, med både morötter och piskor, fungerar. Krav på demokratiska, ekonomiska och rättsliga reformer kombineras med uppmuntrande steg för att knyta länderna närmare EU.<br />I april togs ett viktigt steg mot medlemskap, genom att EU upprättade ett stabiliserings- och associationsavtal med Serbien, trots att Karadzic fortfarande var på fri fot, något som då fick kritik. Men att på så sätt stödja de europeiskt inriktade reformkrafterna har nu burit frukt. Utan avtalet hade kanske valet i maj inte gett en så tydlig seger för de Europavänliga krafterna.<br />Nu har den metoden bidragit till att Europas mest efterspanade krigsförbrytare till slut kommer att tvingas möta rättsväsendet. Och Serbien har kunnat avsluta ett kapitel i sin historia.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Radovan+Karadzic" rel="tag">Radovan Karadzic</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Haag" rel="tag">Haag</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Krigsf%F6rbrytartribunalen" rel="tag">Krigsförbrytartribunalen</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Bosnien" rel="tag">Bosnien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Serbien" rel="tag">Serbien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Jugoslavien" rel="tag">Jugoslavien</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Balkan" rel="tag">Balkan</a>, <a href="http://bloggar.se/om/brott+mot+m%E4nskligheten" rel="tag">brott mot mänskligheten</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Boris+Tadic" rel="tag">Boris Tadic</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU" rel="tag">EU</a>, <a href="http://bloggar.se/om/utvidgning" rel="tag">utvidgning</a><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-7771322274440094052008-07-13T21:26:00.002+02:002008-07-13T21:31:20.020+02:00EU och bloggarna - fjädern som blev en hönaEuropakrönikan 1-2 juli 2008<br /><a href="http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080701/OPINION/100937790/1351/RSS">Kristianstadsbladet</a>, <a href="http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080701/OPINION/100937790/1351/RSS">Ystads Allehanda</a>, Trelleborgs Allehanda<br /><br /><br />”EU vill registrera alla bloggare!” ”EU hotar yttrandefriheten!”<br />Så har det låtit i delar av svensk media och i den svenska bloggvärlden den senaste veckan. Uppeldade av den hätska FRA-debatten har opinionsbildare och integritetsdebattörer siktat in sig på en ny fråga: att EU vill strypa den fria opinionsbildning som sker i bloggvärlden.<br />Men självklart vill inte EU det. Det här är en klassisk anka.<br />I en rapport om mediekoncentration som antagits av Europaparlamentets kulturutskott, föreslås bland annat att bloggares rättsliga ställning måste klargöras och att det måste finnas rättsliga ramar för vem som är ansvarig för innehållet vid en rättsprocess. I sig är detta inte helt fel – delar av Internet är laglöst land. Ursprungligen fanns även ett hårresande förslag om kvalitetsmärkning av bloggare, men det fick tummen ner av utskottet.<br />Av denna fjäder blev det en höna i den svenska debatten.<br />Detta är inget formellt EU-förslag. Det har tillkommit på initiativ av en enskild parlamentariker, den estländska socialdemokraten Marianne Mikko. Hennes argumentation har varit betydligt värre än själva rapporten.<br />Det kommer knappast att omvandlas till bindande lag. Parlamentets så kallade egen-initiativ-rapporter kan vara betydelsefulla för de ledamöter som tagit fram dem, och som ett uttryck för en politisk vilja, men de brukar vara mycket snabbt glömda.<br />Det finns ingen risk att förslaget får någon större betydelse. Det som är ogenomtänkt och orealistiskt i rapporten kommer att röstas ner när det når parlamentets kammare i september. Var så säker.<br /><br />Det är underligt att se hur en struntsak så lätt blåstes upp till en mediastorm. Men det fanns ett par faktorer som bidrog till det.<br />Det råkade vara en struntsak som passade alltför väl in i en medielogik där EU ofta påstås lägga näsan i blöt, ägna sig åt löjeväckande detaljstyrning eller hota att ta ifrån oss svenskar våra allra svenskaste traditioner.<br />Det råkade också vara en struntsak som passade som hand i handske i den debatt om övervakning och Storebrorsmentalitet som följt med den kontroversiella FRA-lagen. Först vill regeringen övervaka alla medborgare, och sedan vill EU registrera och kvalitetsmärka alla bloggare!<br /><br />Stormen i vattenglaset säger något om hur många svenskar ser på EU. Men det säger också en del om vilka kunskaper svenska journalister har om EU, och särskilt om Europaparlamentet. Hade ett förslag motsvarande Mikkos lagts i riksdagen hade ingen tagit det på allvar, utan tagit det för vad det var – ett stolpskott av en enskild politiker, utan politiskt värde.<br />Så nästa gång du läser i en tidning eller på en blogg att ”EU vill införa ditten” eller att ”EU vill förbjuda datten” - tro inte allt du läser!<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/EU" rel="tag">EU</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Europaparlamentet" rel="tag">Europaparlamentet</a>, <a href="http://bloggar.se/om/bloggar" rel="tag">bloggar</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Marianne+Mikko" rel="tag">Marianne Mikko</a>, <a href="http://bloggar.se/om/mediepolitik" rel="tag">mediepolitik</a>, <a href="http://bloggar.se/om/storm+i+vattenglas" rel="tag">storm i vattenglas</a><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-7996449287671122962008-06-17T23:37:00.002+02:002008-06-17T23:41:36.961+02:00Irlands nej får inte stoppa viktiga reformer<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 17-18 juni 2008</span><br /><span style="font-style: italic;"><a href="http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080617/OPINION/329055050/1909">Kristianstadsbladet,</a> Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br />Fredagen den 13 juni blev resultatet av Irlands folkomröstning offentligt. Kanske var det ingen slump att irländarnas no! till det nya Lissabonfördraget i förra veckan blev ett stort bakslag för Europa.<br />Det var flera orsaker som bidrog till resultatet, mestadels inrikespolitiska frågor. Valkampanjen präglades till stor del av skrämselpropaganda om risken för höjda skatter, påtvingad abortlagstiftning och mindre EU-stöd till Irland, vilket fick många irländare att rösta nej. Bedömare menar att mycket få hade läst eller förstått innebörden i själva fördraget. Istället lade många sin röst som en protest mot det politiska etablissemanget, som ville ha ett ja.<br />Många irländare ville också se ett mer demokratiskt EU, med mer utrymme för medborgarna. Det är en ödets ironi att Lissabonfördraget är skrivet just för att förbättra demokratin och den medborgerliga förankringen i EU!<br /><br />Irlands nej är ett bakslag för EU:s försök att ta fram nya regler för samarbetet. Det är ett bakslag för de medlemsländer som redan ratificerat fördraget och förbereder sig för att arbeta utifrån de nya reglerna.<br />Men vad händer nu?<br />Alla 27 medlemsländer måste godkänna nya EU-fördrag. Det är därför sannolikt att fördraget inte kan träda i kraft i januari 2009 som planerat. Under midsommarhelgens toppmöte ska EU:s medlemsstater besluta hur man ska gå vidare.<br />Och hur kommer det att påverka EU-samarbetet?<br />För EU:s del kan det betyda att Nicefördraget kommer att gälla lite längre än det var tänkt, och fördröja angelägna reformer. Det kan påverka unionens beslutsförmåga och den framtida utvidgningen.<br />För Sveriges betyder det kanske att Sverige under ordförandeskapet hösten 2009 inte behöver dela ordförandeposten med en permanent EU-ordförande. Statsminister Fredrik Reinfeldt får då, liksom Göran Persson gjorde 2001, en möjlighet till inrikespolitiska vinster genom att visa upp sig som en europeisk statsman.<br /><br />När de franska och nederländska folken 2005 röstade non och nee till det dåvarande konstitutionella fördraget försattes EU i en djup kris. Det gick som ett skalv genom hela Europa.<br />Så skedde inte den här gången.<br />Bakslag, ja. Men inte en lika djup kris som 2005.<br />Det finns en stark vilja bland EU-länderna att gå vidare och finna en lösning. Irlands nej kommer knappast att stoppa hela processen.<br />Av EU:s 495 miljoner invånare deltog runt 1,6 miljoner i den irländska folkomröstningen. Å andra sidan har hela 18 EU-länder, det vill säga två av tre, hunnit ratificera Lissabonfördraget. Andra planerar att göra det snart. I Sverige har lagrådet redan gett klartecken, och riksdagen planerar att anta fördraget i höst.<br />En möjlig lösning är att Irland får något undantag från fördraget. Det finns redan flera länder som har sådana undantag, inte minst Danmark.<br /><br />EU har klarat av värre kriser än så här. Systemet är robust.<br />Eller som <span style="font-style: italic;">Washington Post’s</span> välkände kolumnist Robert Kagan uttryckte det häromdagen: ”EU är fortfarande en mirakulös organisation, och ingen kan tro på något annat än att den fortsätter att gå framåt.”<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><span class="fullpost"><br /><br />Andra bloggar om: <a href="http://bloggar.se/om/Irland" rel="tag">Irland</a>, <a href="http://bloggar.se/om/Lissabonf%F6rdraget" rel="tag">Lissabonfördraget</a>, <a href="http://bloggar.se/om/folkomr%F6stning" rel="tag">folkomröstning</a>, <a href="http://bloggar.se/om/EU" rel="tag">EU</a>, <a href="http://bloggar.se/om/ratificering" rel="tag">ratificering</a><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7468846214927687320.post-3086178324335680032008-06-15T22:34:00.001+02:002008-06-15T22:36:19.282+02:00EU:s nya president blir – en man<span style="font-style: italic;">Europakrönikan 3-4 juni 2008</span><br /><span style="font-style: italic;">Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda</span><br /><br />Nästa år ska EU få sin första president. Eller, som den formella titeln är, permanent ordförande för Europeiska rådet.<br />Det en av de främsta reformerna i det nya Lissabonfördraget som ska träda i kraft i januari 2009 – om det ratificeras i alla medlemsstater. Idag får Europeiska rådet – och därmed EU:s toppmöten – en ny ordförande varje halvår, när ordförandeklubban byter hand. Men exakt vilken roll den nya ordföranden ska ha är ännu oklart.<br />Ett hett namn är Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker, som har stort inflytande över den europeiska politiken, trots att han representerar ett litet land. Andra kandidater är Bertie Ahern, Irlands förra premiärminister och Wolfgang Schüssel, tidigare österrikisk kansler.<br />Samtidigt ska EU få en utrikesminister, när posten som utrikespolitisk talesman och kommissionär med ansvar för utrikesrelationer ska slås ihop. Ett par namn med låga odds är David Milliband, ung och framgångsrik brittisk utrikesminister, och vår egen Carl Bildt. Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair kan vara aktuell för båda posterna.<br />EU-länderna börjar inte diskutera kandidater på allvar förrän Frankrike tar över ordförandeskapet den 1 juli. Men det senaste halvåret har det spekulerats vilt. Och alla namn som nämnts har haft något gemensamt:<br />”Allt jag vet är att det alltid handlar om män. Mycket sällan handlar det om kvinnliga kandidater.”<br />Det citatet av Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström sitter på min anslagstavla. Det var i vintras som jag läste det, och min första tanke var att Wallström självklart har rätt. Då, likväl som nu.<br />Margot Wallström är värd en stor applåd för att hon sedan dess hållit frågan högt på dagordningen genom artiklar, intervjuer och i olika politiska forum. I Financial Times nyligen uppmanade hon till en bred kampanj över parti- och nationsgränser för att öka kvinnors närvaro i den europeiska politiken.<br />Min andra tanke var att den sortens frispråkighet är ovanlig bland högt uppsatta kvinnor, om de inte är i slutet av sin karriär. För vill en kvinna uppnå eller behålla inflytande brukar det vara bäst att inte tala om jämställdhet. Tyvärr förstärker det en ond cirkel – om de kvinnor som har makt sällan påtalar bristen på kvinnor på topposter och i VD-stolar, blir trycket på förändring desto mindre.<br />Men visst finns det kvinnor som skulle vara utmärkta kandidater till EU:s verkliga toppjobb. Men i en ”manlig kartell”, för att låna en fras av Wallströms, brukar kvinnliga kandidater sällan komma fram.<br />Lettiska Vaira Vike-Freiberga, Mary Robinson från Irland och finska Tarja Halonen har alla respekterade namn med gedigen erfarenhet av jobbet som president. Tysklands förbundskansler Angela Merkel vore självskriven, men är inte intresserad, sägs det.<br />I USA har Hillary Clinton visat att en kvinna på allvar kan vara med och slåss om att bli president.<br />Det borde vara självklart även i Europa.<br /><br />Marianne Ekdahl<br /><br /><span class="fullpost"><br /></span>Marianne Ekdahlhttp://www.blogger.com/profile/00642748231681669986noreply@blogger.com1