I samklang med Österlens själ

Europakrönikan
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Bleknade fartyg i svart-vitt, med handkolorerade flaggor. På ett av fartygen står det textat "Märta". Fotografierna av fartyg har hängt på väggen här i Kivik så länge jag kan minnas. Fartygen seglade min morfarsfar med. Han var sjökapten, och hämtade virke i Norrland som han sedan fraktade till Skottland, Tyskland och Frankrike.

Nu är det en annan tid. Kiviks fiskare och sjökaptener har bytts ut mot turister och sommarboende. Fler och fler varje sommar. Varken fisket eller sjöfarten skapar några stora inkomster åt Österlen längre, men turisterna som törstar efter kulturen, maten, naturen och ljuset på Österlen skapar nya möjligheter.

Turismen skapar arbetstillfällen och ger skatteinkomster. Den lägger grunden för att nya butiker och restauranger kan öppna varje år. Den ger inkomster åt konstnärer, hantverkare och fria yrkesutövare. Den innebär att många gamla fiskarstugor som annars skulle förfallit i stället renoveras varsamt.

Varje år sker nya förändringar. Och varje år gläds jag åt att se alla nya verksamheter som slår upp portarna. Alla eldsjälar som slår sig ner på Österlen för att skapa något nytt som berikar regionen.

Kivik är ett bra exempel, där flera butiker, gallerier, kaféer och restauranger har öppnat de senaste åren. Men den som vill uppleva det "genuina" Österlen riskerar att bli besviken.

Numera har mjukt gräs fått ge vika för oräkneliga nya parkeringsplatser nere vid havet. En enkelriktad asfalterad väg runt hela hamnområdet leder trafiken till och från fiskaffärerna. Den påminner om Inre Ringvägen i Malmö, bara helt malplacerad.

Det vackra hamnområdet har alltid varit en oas – liksom resten av Kivik. Nu har hela hamnområdet blivit grått, grått, grått. Parkeringarna, husen, vägen, till och med blomkrukorna: som ett tungt, grått sjok mellan det blå, glittrande havet och det småskaliga, färgstarka bysamhället. Det bryter radikalt mot resten av bebyggelsen i samhället. Jag tvivlar på att något motsvarande byggts i något annat fiskarsamhälle längs kusten.

Trenden i de flesta städer är i stället den motsatta. Där river man centralt placerade industrihamnar så att invånarna kan få glädje av en vacker stadsdel nära havet. Malmö, Helsingborg och Sundsvall är bara några exempel. Därför är det särskilt tråkigt att utvecklingen just i Kivik tyckts gå åt motsatt håll. Mer asfalt, fler parkeringsplatser, nästan industrikänsla.

Utveckling är inte fel – snarare tvärtom. Vi ska välkomna den utveckling som sker i takt med de allt fler turisterna. Men den måste kunna ske i samklang med Österlens "själ". Det som lockar människor till Österlen och får dem att stanna kvar är ju skönheten. Det pittoreska och det fridfulla. Det gamla och historiska. Inte asfalt, storskalighet, modernism. Det finns redan i Stockholm och Malmö.

Vi får akta oss för att förstöra det som är unikt för Österlen.