Det går som tåget

Signerat, Sydsvenskans ledarsida, 28 juni 2007:

MALMÖ C.
Min farfar började sitt yrkesliv som stationskarl i Sösdala, söder om Hässleholm, på 1930-talet. Senare, på stationen i Tormestorp, nära Finjasjön, sålde farfar biljetter och vinkade av tågen.

Idag susar tågen förbi. Fullt blås. Passagerarna hinner knappt uppfatta de förfallna stationsbyggnaderna.
På 1930-talet, på Storgatan i Sösdala, var världen liten. Hässleholm var en metropol.
Järnvägen hade sin glansperiod, med tåglinjer i ett tätt rutnät över hela Skåne.
Idag har världen växt. Både mentalt och rent fysiskt. Människor rör sig allt längre sträckor, varje dag.

På Malmö centralstation märks hur arbetspendlingen bara ökar.
Utbyggnaden av vägar och kollektivtrafik har bidragit till det. Mellan Malmö och Lund går det som tåget – oftast. Tretton minuter från centrum till centrum. Ingen bil slår det.
Väl fungerande kommunikationer är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad, vilket i sin tur är en förutsättning för tillväxten.
Med Öresundsbron har det gått än snabbare. Ekonomin växer så det knakar på båda sidor av Sundet.

Igår blev det klart att danska DSB tillsammans med skotska First kommer att driva Öresundstrafiken. Fler tåg utlovas, liksom färre förseningar. De löftena måste infrias.
Bara i Skåne har resandet med kollektivtrafik ökat med 100 procent under 2000-talet. Motsvarande siffra för hela Sverige är 25 procent, enligt Banverket som igår presenterade sin inriktningsplanering för perioden 2010–2019. Med den som underlag skall regeringen utforma den infrastrukturproposition som kommer till våren 2008.
Inget avundsvärt jobb.

I den klassiska brittiska TV-serien Javisst, herr minister skall ministern som nationellt transportansvarig samordna tåg och bussar, lokalt, regionalt och nationellt – rubbet.
Det var ett mardrömsjobb. Vad ministern än gjorde, var det alltid någon som drabbades. Krigsrubriker och förlorade väljare.

Men prioriteringar måste göras. Kollektivtrafiken skall gå dit människor vill åka. Den ska underlätta människors vardag och arbete.
För att ta tillvara potentialen i Öresundsregionen och undvika tillväxthämmande flaskhalsar måste det bli lättare att ta sig från A till B. Öresundstågen är knökfulla. För att dra nytta av Bron och Citytunneln behövs bättre kommunikationer. Även till Sösdala.
Det handlar inte om regionalpolitiska satsningar i obygden. Det handlar om att Skandinaviens största arbetsmarknad med 3,5 miljoner öresundare måste fungera.

Men finansminister Anders Borg (m) håller hårt i plånboken. Nyligen tvingades Banverket att senarelägga de nya pågatågslinjerna till Lomma, Staffanstorp och Trelleborg, och utbyggnaden av södra stambanan, så att tåget åter igen kunde stanna i Sösdala.
Öresund är en tillväxtmotor för hela Norden.
Men frågan är hur väl det syns från Stockholms horisont?
– Vårt huvudkontor i Borlänge hade naturligtvis glömt Själland när de regionala behoven skulle beräknas, sade Jens Möller, regional direktör på Banverket, igår. Det fick Malmökontoret påpeka.
Banverket har beräknat vilka investeringar som kan göras med olika stora statliga pengapåsar. Med samma anslag som idag kommer man inte att kunna ta emot den prognostiserade trafikökningen.

– Men om vi får 50 procent större anslag kan transportsystemet bli ”klimatsmart” och antalet arbets- och studieplatser med endast en timmes resväg fördubblas i Sverige, menar Möller.
Det är en fin vision. ”En timme från Malmö” är rimligt. Längre bör det inte ta att ta sig genom Skåne.

Alla politiker älskar den miljövänliga järnvägen.
Alla politiker vill se fler människor i arbete.
Och alla politiker älskar tillväxt. Som kräver effektiva transportsystem.
Men då måste Anders Borg öppna plånboken. Så att pågatågen kan stanna i Sösdala och Tormestorp – igen.

Marianne Ekdahl


Andra bloggar om: tåg, järnväg, miljö, klimat, banverket, pågatågen, kollektivtrafik, regionförstoring, pendling, Skåne