Kolsvarta pengar

Ledare, Sydsvenskan, 29 juni:

Samarbetsavtalet med USA om förnyelsebar energi som skrevs under igår är en fjäder i hatten för Sverige:
Ett stort erkännande för den framgångsrika svenska miljöteknologin och möjligen ett mindre erkännande av regeringens klimatpolitiska visioner.

Nu skall myndigheter, forskare och företag samarbeta om alternativ energiteknik för att minska växthusgasutsläppen. Tidigare har USA bara ingått liknande energiavtal med Brasilien och Kina.
Näringsminister Maud Olofsson (c) hade all anledning att lysa av stolthet.
Regeringen vill göra Sverige till världsbäst på klimatpolitik. Till 2020 skall koldioxidutsläppen minska med 30 procent – mer ambitiöst än EU:s mål om 20 procent.
Kanske kan Sverige bli klimatbäst – när regeringen har lagt fler konkreta förslag.

Igår kom goda nyheter från Naturvårdsverket och Energimyndigheten, som i ett underlag till regeringens klimatstrategi utrett hur utsläppsmålen kan nås:
Det är inte bara möjligt att nå målen till 2020. Det kan också göras utan att den svenska ekonomin påverkas nämnvärt.
Det kan bli en success story på svenska.
Men svensk klimatpolitik har en baksida: den statliga kraftindustrins investeringar i kolkraft, den energikälla som orsakar störst koldioxidutsläpp.

Inte i Sverige, naturligtvis – det skulle vara alltför kontroversiellt. Utan i Tyskland.
Enligt Världsnaturfonden finns det fyra tyska Vattenfallägda kolkraftverk bland de trettio kraftverk som är de värsta miljöbovarna i Europa.
Och det finns inga planer på att ge upp kolkraften. I april invigde statliga Vattenfall ett nytt stort kolkraftverk i Tyskland. Igår uttalade sig VD Lars G Josefsson i Svenska Dagbladet:
”Det är omöjligt att sluta med kol.”

Josefsson har självfallet en poäng i att tekniken att neutralisera koldioxidutsläpp genom underjordisk lagring måste utvecklas.
Men kolkraften är en vinstmaskin. Förra året kom Vattenfalls vinst framför allt från verksamheten i Tyskland och Polen.
Dessutom är Vattenfall en vinstmaskin för staten.
I fjol drog de statliga företagen in 48,7 miljarder kronor i vinst. Vattenfall stod för 18,7 miljarder. Det är kanske ingen slump att Vattenfall inte tillhör de bolag som regeringen planerar att sälja ut.

Till saken hör att Josefsson håller Vattenfalls flagga högt i klimatsammanhang. Vattenfall är inblandat i helgens prestigefyllda internationella miljöforum i Tällberg. Själv är Josefsson rådgivare åt den tyska förbundskanslern Angela Merkel.
Det behövs sådana internationella handelsresande i klimatpolitik. Förre vicepresidenten Al Gores insats kan inte underskattas.
Men det rimmar illa med Vattenfalls intressen i kolkraft.
Pengar luktar inte, heter det ju.

Det statliga dubbelspelet är inte mycket snyggare:
Med ena handen bedriver regeringen en internationellt uppskattad klimatpolitik.
Med den andra ser den mellan fingrarna på statens intressen i kolkraft.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: miljö, energi, klimat, Vattenfall, Lars G Josefsson, Maud Olofsson, regeringen, Al Gore, kolkraft