18 juni 2007

Ett polskt svart får

Ledare i Sydsvenskan 18 juni:

Man kan undra hur många gråa hår tvillingarna Lech och Jaroslaw Kaczynski har orsakat de senaste veckorna.

Sedan det tyska ordförandeskapet startade återupplivningsprocessen av EU:s konstitutionella fördrag har flera länder haft invändningar. Dessa skall inte förringas, men det ser åtminstone ut som om problemen går att lösa.
Polen fortsätter däremot att ge EU-ledarna huvudvärk.
Idag har Polen nästan lika många röster i ministerrådet som Tyskland, som har dubbelt så stor befolkning. Om fördragets kompromiss blir verklighet skulle röstviktningen bli mer proportionell. Polen säger bestämt nej till det, och vill istället ha ett ”kvadratrotssystem”, där Polen fortsatt skulle ha orimligt mycket makt.

Under stridsropet ”kvadratroten eller döden” kämpar Polen ensamt mot övriga 26 länder i denna centrala fråga.
När EU:s utrikesministrar möts idag hoppas de nå en överenskommelse om fördraget före toppmötet. Enligt tyska Die Welt kan texten möjligtvis delas upp i två fördrag, varav ett ”grundfördrag” på sex–åtta sidor som omfattar de institutionella reformerna. Men Polen kommer att vara det riktigt stora huvudbryet.

Polen har länge varit något av EU:s svarta får. När Nicefördraget förhandlades fram bar motsträvigheten frukt. Och inte har det blivit bättre med de konservativa och nationalistiska bröderna Kaczynski vid makten.
De senaste veckorna har europeiska ledare därför åkt i skytteltrafik till Warszawa. Förra veckan försökte Frankrikes president Nicolas Sarkozy charma polackerna, och tidigare gjorde statsminister Fredrik Reinfeldt (m) detsamma.

Sarkozy tycks drivas av den Europapolitiska ambitionen att, med en parafras, hålla Polen inne, Turkiet ute och Storbritannien nere.
Reinfeldts samtal med de fördragskritiska länderna må vara ett sätt att ”ta ett aktivt ansvar för Europas framtid”, som han formulerat det. Men det är också ett dubbelspel:
Inför sina samtalspartners drar Reinfeldt fördel av Sveriges väl inarbetade rykte som motsträvig europé, samtidigt som han inför svenska väljare kan tala om att Sverige tillhör ”kärnan i Europa”.

Men strategin med lirkande och politisk kohandel har inte nämnvärt bidragit till att beveka tvillingarna. I fredags syntes en glimt av polsk kompromissvilja. Men hotet om veto kvarstår och bör tas på allvar.
Polen har uppenbarligen inte förstått att samarbetet inom unionen bygger på att ge och ta.
I det ligger också ett av EU:s få vapen mot Polen.

Under kodordet ”energisolidaritet” har det från flera håll förekommit förtäckta hot: om Polen inte accepterar den kompromiss som övriga länder stödjer, kommer inte EU till undsättning om Ryssland stryper den ryska gas som Polen är beroende av.
Även den tyska förbundskanslern Angela Merkel tycks nu vilja sätta hårt mot hårt. I det dokument som läckte ut på fredagen sände Merkel en signal om att hon inte lägger någon större vikt vid de polska kraven.
Det är i så fall på tiden.
Om Polen vill vara med i EU-klubben, måste landet acceptera spelreglerna.
Och om inte EU skall hamna i ännu en djup konstitutionell kris får inte toppmötet denna vecka bli en polsk riksdag.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: , , , , , ,

Läs även: DN i dag om dödläget i förhandlingarna, i söndags om den tysk-polska tvekampen, SvD idag, SvD:s breda översikt med frågor och svar om fördragsförhsndlingarna,
och, som vanligt, Rolf Gustavsson, den här gången om Merkel som "Europas räddande ängel".

11 Comments:

Anonym said...

Hej!
Jag tycker att du vinklar för mycket...varför nämner du inte att Göran Persson år 2000 föreslog kvadratroten? Nu varnar Tyskland och andra länder att de kommer inte hjälpa Polen om Putin stoppar gasleveransen...EU vill skriva med Polen ett nytt energifördrag som går ut på solidarsk energipolitik..
om Polen viker sig, Polen är oroad av tysk dominans i EU, glöm inte att Tyskland och Putin har gått bakaom ryggen och ska bygga en gasledning för politiska syften, nu blir det fritt fram för Putin att utöva utpressning mot Polen,
är det en solidarisk politik från Tysklands sida?
kvadratroten skulle ge Tyskland 6 röster,Polen 4, Sverige 3
och sluta moralisera...har du glömt hur danskarna och spanjorerna pressade EU senaste 20 åren..för att få undantag och extra bidrag...de var de svarta fåren

Max Andersson said...

För en gångs skull så har den polska regeringen rätt. Kvadratroten är ett bättre system än konstitutionens dubbla majoriteter.

Och det var ju knappast den polska regerinens motsträvighet som ledde till röstfördelningen enligt Nice år 2000? De var ju inte ens med i EU på den tiden.

Johanna said...

Jag håller med, kvadratroten är ganska rättvis faktiskt. Stora länder har ju mycket lättare att alliera sig med andra därför behöver medelstora länder mer stöd.

Anonym said...

Även jag håller med. Polska regeringen har rätt - kvadratrotsystemet är betydlig bättre och rättvisare. Det är tråkigt att du har så tråkig ton i alla de artikelar du skriver. Alla de som vill värna viktiga principer och inte omedelbart lägger sig platt för allt som kommer från Bryssel har fel. Så är det nu en gång inte. Ofta är det fel på det som Brysseleliten vill trycka ner i halsen på oss.

Marianne Ekdahl said...

Max Andersson,

När Nice-överenskommelsen förhandlades fram var det krav från Spanien och Polen - som av de flesta bedömdes som orimliga - som gjorde att de två länderna fick 27 röster var i ministerrådet, medan Tyskland fick 29.
Syftet med Nicefördraget var att göra det möjligt för EU att utvidgas med 12 nya medlemsländer. Därför slog man fast röstfördelningen i rådet med 27 medlemsländer och antalet parlamentsledamöter per land.

Marianne Ekdahl said...

Till Anonym och Johanna,

det är inget fel på kvadratrotssystemet som sådant. Men det konstitutionella fördragets system med dubbla majoriteter är en hyfsad kompromiss. Det har tagits fram under öppna diskussioner i framtidskonventet, och sedan ratificerats av 18 länder.

Idag är det bara Polen som är emot det. Det är en kovändning, eftersom Polen faktiskt undertecknade fördraget 2004 tillsammans med övriga EU-länder.

Diskussionerna om det nya fördraget har i princip hållit på sedan man insåg att Nicefördraget knappast löste de problem det var tänkt att lösa.

Det är snart sju år sedan.
Min utgångspunkt är att det är bättre att medlemsländerna nu enas om det beslutssystem som 26 länder har ratificerat eller är villiga att acceptera, än att man börjar om från början igen.
Har vi inte viktigare frågor att koncentrera oss på: klimatpolitiken, energiförsörjningen, konsumentskyddet, Mellanöstern, att reformera jordbrukspolitiken?

Anonym said...

Jag är Polsk och när vi röstade i folkomröstning sade vi JA till EU. Bland annat därför att vi hade Nice-systemet och nu byter EU spelregler. Man byter inte regler när spelet är på gång. Polackerna säger JA till EU men vi ska inte accptera att någon annan ska säga vad ska vi göra i vårt land. Kanske för Svenskarna är det OK att någon från Belgien ska säga NEJ till System Bolaget, Statliga Apotek, Svenskt Utbildningsystem, Svenskt snus osv. osv. Kanske för Svenskarna spelar det ignen roll att någon Komission i Brussel ska reglera allt, även hur man skulle producera julmast. Men för oss är det oaceptabellt. Förlat för mina fel i svenska

Knute said...

Nu i dagarna bestämmer EU att de stora länderna ska ha fler röster i ministerrådet än de små. Enligt förslaget kan Tyskland, Frankrike och Storbritannien tillsammans styra EU.

Om det ska vara på det viset borde det införas en senat - ett överhus - där varje land har lika många representanter. Hur ska man annars tillgodose de enskilda länderna?

Nu vill EU över huvudet på medborgarna införa ett mer proportionellt system. Som du skriver kämpar Polen ensamt mot de övriga 26 länderna.

Polens ledare, tvillingarna Kaczynski, vill sätta en käpp i hjulet genom ett tillsynes absurt förslag att de som dog under andra världskriget ska räknas med, så att Polens befolkning skulle ökas från 38 till 66 miljoner! Jag tror inte de är så tokiga som de verkar, men tyvärr kommer de nog att köras över av Merkel och Reinfeldt och de andra.

Skall detta föreställa demokrati när vår riksdag på förhand och in blanco ger sitt samtycke till något som minskar vårt lands suveränitet? Hur ska vi kunna hålla EU-eliten i schack? Jag kräver folkomröstning!

Marianne Ekdahl said...

Anonym,

EU är ett samarbete där man måste kompromissa. Alla länder kan inte få igenom exakt vad de vill. De länder som valt att vara EU-medlemmar tror att samarbetet ger andra fördelar - t ex i brottsbekämpningen, miljöpolitiken, den inre marknaden, den fria rörligheten osv.

Polen är ett av EU:s största länder, och kommer alltid att ha mycket makt - oavsett röstsystem. Så ska det naturligtvis vara, men de allra flesta har varit överens att röstviktningen enligt Nice var ganska dålig.
Den byggde inte på några principer, utan röstviktningen var endast resultatet av en huggsexa på toppmötet, där alla slogs om att kämpa till sig maximalt antal röster.

EU behöver ett enklare röstsystem byggt på principer.

Marianne Ekdahl said...

Knute,

det är en ganska vanlig missuppfattning att det nya röstsystemet gör att de stora länderna kan köra över de små.

Ofta glömmer man bort att i det system som till slut kunde antas i natt måste även 55 procent av länderna stå bakom ett beslut. Därför är det omöjligt för de få stora länderna att köra över de små, som är i majoritet.

joanna said...

jag håller med. Polska regeringen har rätt - kvadratrotsystemet är betydlig bättre och rättvisare.