Tala tydligt om Polen

Signerad ledare, Sydsvenskan 23 mars 2007.

Kjell Albin Abrahamsons artiklar i Sydsvenskan ger en orättvis bild av Polen. Det tycker generalkonsuln från vårt grannland i sydöst.

Men kritiken har knappast gjort rapporteringen mindre trovärdig. Tvärtom.
Den polska regeringens politik måste räknas som konservativ och populistisk även i det redan konservativa, katolska Polen.
Lägg till det ett politiskt klimat som Abrahamsson beskrivit som en ”kraftig politisering av allt, intrigspel, misstänkliggöranden, medvetna missuppfattningar”.
Två nya lagförslag förstärker bilden av ett land som går bakåt i full fart.
Den ultrakonservative utbildningsministern Roman Giertych vill förbjuda information om homosexualitet i skolor.
Europaparlamentet tänker granska om förslaget bryter mot EU:s diskrimineringslagar och mot yttrandefriheten. Om så är fallet riskerar Polen att dras inför EG-domstolen.

Än mer ilska har väckts av förslaget om totalförbud för aborter – även efter våldtäkt, om fostret är svårt sjukt eller om kvinnans liv är i fara.
Redan har Europadomstolen för mänskliga rättigheter dömt Polen för att ha nekat en 36-årig kvinna abort.
Med strängare lagstiftning skulle kvinnors mänskliga rättigheter urholkas än mer. Även här har Europaparlamentet reagerat starkt.
Parlamentets ivriga försvar av medborgerliga fri- och rättigheter är en stor tillgång. Men frågan är om den polska regeringen lyssnar.
Mer effektivt vore kanske om övriga 26 EU-länder talade klartext om utvecklingen i Polen.
Demokrati och mänskliga rättigheter är EU:s grundvalar. Under söndagens 50-årsfirande skall den så kallade Berlindeklarationen antas. Den skall beskriva vad unionen uppnått, säga något om framtiden och slå fast gemensamma värderingar som människans värdighet och medborgerliga rättigheter.

Utrikesminister Carl Bildt (m) har höga tankar om hur europeiska värderingar kan påverka omvärlden genom så kallad mjuk makt. I Svenska Dagbladet nyligen slog han ett slag för en stark svensk röst för mänskliga rättigheter, och att Sverige också måste ”ha styrkan att kritisera brister i vår egen krets”.
Men i verkligheten vågar få medlemsländer kritisera andra regeringar för övertramp.
Detsamma gäller antagligen Bildt.
Relationerna mellan Polen och resten av EU är ansträngda. Polen har med nöd och näppe accepterat de fortsatta samtalen om EU:s konstitutionella fördrag, som prioriteras av de flesta medlemsländer.
Ingen vill reta upp den polska regeringen. Med en kombination av charmoffensiv och maktdemonstration hoppas man få Polen ombord.
Att rädda fördraget är absolut ett legitimt skäl.
Ändå borde det vara en självklarhet att tala klarspråk om utvecklingen i Polen.
Den svenska regeringen kunde ta första steget, genom att försvara mänskliga rättigheter även ”i vår egen krets”.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: Polen, EU, mänskliga rättigheter, konstitutionen, Carl Bildt, abort, homosexualitet, diskriminering