Sverige axlar grönt ansvar i EU

Huvudledare, Sydsvenskan 9 mars 2007.

Historiskt. Det tror statsminister Fredrik Reinfeldt (m) att det pågående EU-toppmötet blir.

EU vill utforma världens mest ambitiösa miljö- och klimatpolitik. Till år 2020 skall utsläppen av koldioxid minskas med 20 procent jämfört med 1990-års nivå. Inom ramen för en internationell överenskommelse gäller målet 30 procent. Det innebär ett mångdubbelt högre mål, inom ett mycket kortare tidsintervall, än vad Kyotoprotokollet föreskriver.
Mest kontroversiell är dock frågan om målet att 20 procent av EU:s energibehov år 2020 skall täckas av förnyelsebar energi – sol, vind, vatten, biomassa – skall vara bindande eller ej.
Motståndet leds av bland annat Frankrike, Finland, Tjeckien och Polen. Frankrike vill räkna den relativt utsläppsfria kärnkraften som förnyelsebar energi, vilket inte bara skulle urholka målsättningarna, utan även fått det kärnkraftsskeptiska Tyskland att se rött.

En bättre kompromiss vore att fördela bördan olika mellan olika länder. Reinfeldt har erbjudit att låta Sverige ta en relativt större del av bördan. På så sätt kan han, som fått kritik för bristande internationell erfarenhet, visa europeiskt ledarskap och vinna politiska poäng. Men det är icke desto mindre ett konstruktivt förslag.
Förslaget till europeisk författning skall formellt inte diskuteras under toppmötet, däremot den deklaration som skall signeras vid unionens stora 50-årsfirande om två veckor – och som också berör EU:s framtidsfrågor. Med tanke på den ideologiska klyfta som finns mellan medlemsländerna kommer enighet knappast att nås innan mötet avslutas idag.
Viktigast är dock klimatfrågorna. Oavsett vilka utsläppsmål som klubbas kommer det att krävas en stor dos politisk vilja att nå dem. För närvarande verkar få medlemsländer ens kunna klara av Kyotoprotokollets mål. Handeln med utsläppsrätter har hittills inte fått industrin att dra ner på utsläppen.

Den politik för klimat- och energifrågor som nu växer fram får inte bli ett fiasko liknande det som drabbade Lissabonprocessen. För att EU skulle bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till år 2010 sattes så många långtgående och motstridiga mål att EU på halva vägen insåg att de flesta aldrig skulle nås och därför vattnade ur ambitionerna.
Därför krävs prioriteringar för att klara de ambitiösa miljömålen. Det blir tufft. Men förutsättningarna är relativt goda: EU är redan den mest drivande kraften i det globala miljö- och klimatarbetet.
EU kunde antagligen inte ha önskat sig en finare 50-årspresent än världens mest ambitiösa klimatpolitik.

Andra bloggar om: EU, EU-toppmötet, miljö, klimat, regeringen