Ett mjukt vapen ...

Ledare i Sydsvenskan, 7 mars 2007

Nyligen låtsades P1:s satirprogram Public Service att socialminister Göran Hägglund (kd) genom vänligt småprat körde över jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (fp) kritik mot kd:s vårdnadsbidrag. ”Och med den bakåtsträvande politiska agenda vi har (...), så hänger allt på trevligheten”, förklarade den fiktive Hägglund.
Jo, även verklighetens Göran Hägglund kan konsten att koppla på charmen.
Och mer lär det bli.
I regeringsställning har kristdemokraterna hamnat i skuggan av moderaterna. För Sydsvenskan berättade Hägglund nyligen att han vill höja sin och partiets profil. I gårdagens Svenska Dagbladet sade han sig vilja ”bemanna marknadsföringsavdelningen”, efter att hittills ha ”stått i fabriksavdelningen och producerat”.

Ja, produktionen av förslag är det inget fel på:
Kommunala vårdnadsbidrag. Fortsatt nej till att homosexuella skall få gifta sig. Amnesti för skatteflyktingar. Sänkt bensinskatt – som regeringen dock satte p för.
En politik som skall attrahera frikyrkopastorer, hemmafrukramare, skatteflyktingar och gaspedalens vänner.
Det är ju tur att Hägglund är så mjuk och trevlig när han nu skall höja partiets profil. Det är inte långsökt att se Hägglunds försvar av regeringens linje att utländska kvinnor skall kunna göra abort i Sverige som ett led i att göra partiet mer aptitligt för bredare väljargrupper.
Men kontroversen har snarare belyst spänningarna inom partiet och skillnaden mellan den mjuka framtoning som partiledaren vill ge och de reaktionära kärntrupperna.
Det har satt sina spår även inom partiet. I helgen varnade statsvetaren Magnus Hagevi för att kd-medlemmar kan bryta sig ur och bilda ett antiabortparti.

Hägglunds dilemma är alltså att ett närmande till huvudfåran i svensk socialpolitik – om än bara på ytan – kan bidra till att de mest konservativa krafterna bryter sig ur, men om han ger efter för dessa krafter riskerar väljarstödet att minska än mer. Båda scenarierna kan leda till att partiet hamnar under riksdagens fyraprocentsspärr i valet 2010.
Lika konfliktfylld är kd:s relation till de andra allianspartierna. På socialministerposten driver kd en social- och familjepolitik som är kontroversiell inom regeringen.
Frågan är hur mycket övriga allianspartier är beredda att acceptera i enighetens namn.
Det är ju tur för kristdemokraterna att deras partiledare är så trevlig.

Andra bloggar om: Göran Hägglund, Kristdemokraterna