Parhästar i Europa

Huvudledare, Sydsvenskan 24 mars 2007.

Det var en rejäl näsknäpp som EU-kommissionären Margot Wallström (s) gav sitt parti igår.
Den tidigare socialdemokratiska regeringens EU-politik var ”ängslig”, sade hon i Ekot. Alliansregeringen visar större intresse för EU, menade hon.
Wallström förklarade detta med att s-regeringen samarbetade med EU-kritiska miljöpartiet och vänsterpartiet, men även med att partiet för länge levt kvar i en ja-eller-nej-debatt.

Det är ingen nyhet att socialdemokraterna är kluvna till det europeiska samarbetet. Och det har satt sina spår i politik och retorik.
Att Wallström är kritisk till detta är inget att förvånas över. Hon har aldrig tigit om att Europaperspektivet ofta saknas i svensk politik. Men detta är ovanlig klartext, till och med från henne.
Uttalandena drabbar inte bara det socialdemokratiska partiet, utan framför allt förre statsministern Göran Persson.
Wallströms uttalanden spär också på de känslor som rörts upp av den omtalade SVT-dokumentären Ordförande Persson. I tredje delen kom splittringen i tydlig dager.
Efter flera års tvivel kring euron beslutade sig Göran Persson vid millennieskiftet för ett ja. Men inför euroomröstningen var regeringen kluven, och Persson blev mycket besviken på de ministrar som var öppna EMU-motståndare, framför allt Leif Pagrotsky.

Men vilka är chanserna för att s nu kommer att driva en tydligare EU-politik?
Stora, om man skall sätta sin tilltro till nyvalda partiledaren Mona Sahlin. På kongressen nyligen sade hon att det är ”dags att lämna debatten om ja eller nej till EU”.
Sahlin har varit en tydligt EU-positiv kraft och hon tycks vilja att partiet slår in på samma linje.
Hon kan faktiskt få draghjälp av den politiska utveckling som nu pågår inom unionen.

EU strävar medvetet mot att bli mer öppet och demokratiskt och bättre på att lyssna på medborgarna. Det handlar allt mer om vardagsnära och medborgarnära frågor. Besluten om klimatmålen, det europeiska sjukvårdskortet, målen om förbättrad barnomsorg, den allt starkare konsumentpolitiken och taket på internationella mobilavgifter är några exempel. Det borde tilltala socialdemokrater.
Sahlins förhoppningar är en sak. En annan sak är att det kan vara långt mellan ord och handling. Inte minst för Mona Sahlin.
Socialdemokraterna behöver en bättre Europapolitik.
Det handlar inte om att säga ja och amen till allt som planeras i Bryssel. Men det hade varit bra för Sverige om Mona Sahlin och Margot Wallström kunde se till att landets största parti skaffar sig en konstruktiv och i grunden EU-positiv hållning.

Andra bloggar om: Margot Wallström, Mona Sahlin, socialdemokraterna, EU, Göran Persson, EU-politik