Tystnaden om EU:s polissamarbete

Journalisten Annika Ström Melin, som vanligt klok och begriplig, slår ett slag för en seriös offentlig debatt om EU:s framväxande polissamarbete. Det gör hon rätt i.

Prümfördraget är ännu ett av dessa tvådelade EU-relaterade ord som ingen begriper - Köpenhamnskriterierna, Luxemburgprocessen, Schengensamarbetet, Lamfalussyprocessen. Men som Ström Melin skriver är det "ett ytterst långtgående förslag som handlar om de suveräna staternas innersta kärna".

Just nu håller EU på att utvidga samarbetet inom Prümfördraget till alla medlemsländer. Idag omfattar det bara ett fåtal stater, medan andra anmält intresse att delta. Samarbetet omfattar utbyte av DNA, fingeravtryck och tillgång till nationella fordonsregister.

Rimligtvis borde polissamarbetet bli föremål för en principiell debatt, inte bara korta nyhetsinslag som det här, eller ännu värre, total tystnad.
Personligen tyckte jag det var tråkigt att EU:s justitieministrar inte kunde enas kring ett beslut att polis ska kunna ingripa i ett annat medlemsland. Men jag har svårt att tänka mig att alla delar den upppfattningen.

EU:s polissamarbete är känsligt. Polisen har det så kallade våldsmonopolet, och tillhör kärnan i varje lands makt- och myndighetsutövning.

Därför är det underligt att Prümfördraget inte fått mer uppmärksamhet. I Sverige brukar annars all form av överförande av makt till EU - och det brukar sällan vara lika grundläggande statliga verksamheter som polisen - leda mer till upprörda känslor än till saklig debatt om hur gränsöverskridande problem kan lösas.

Dessutom har det under lång tid förts en upphetsad debatt om hur åtgärder mot terrorism och organiserad brottslighet mer och mer inkräktar på den personliga integriteten. Åtminstone om åtgärderna initierats av George W Bush, Thomas Bodström eller Beatrice Ask. "Bodströmsahället" har blivit ett närmast etablerat begrepp. Hur EU arbetar mot terrorism och brottslighet har på något vis aldrig blivit en stor fråga i Sverige, även om det i grunden handlar om samma problem och principer.

Den organiserade brottligheten är ett stort problem, och de kriminella är oftast steget före polisen och rättsväsendet. Internationellt samarbete är nödvändigt, och antagligen också att en del av vår personliga integritet måste offras.

Men den totala tystnaden kring polissamarbetet är svår att förstå. Tycker verkligen ingen att det här är kontroversiellt?

Andra bloggar om: EU, polis, polissamarbete, rättsväsende, media, politik