Mycket luft i EU:s löften om nya energimål

Det som kan tyckas vara en petitess, kan ibland vara helt avgörande.
EU:s energiministrar antog igår den nya europeiska energiplanen, men är oense om de nya, ambitiösa målen för förnybara bränslen. Ministrarna enades om målet att 20 procent av energikonsumtionen till 2020 ska bestå av förnyelsebar energi, men nobbade EU-kommissionens och ordförandelandet Tysklands krav att målet ska vara bindande.

Mål som mål, kan man tycka. Men det går inte att jämföra bindande mål med icke-bindande målsättningar. De cirka 15 medlemsländer som inte ville binda sig vid löftet visar att de inte tror att de kan, eller vill, uppfylla det.

Ministrarna fattade dock ett bindande beslut: 2020 ska 10 procent av bilbränslet vara biobränsle. Men om målet verkligen ska anses vara bindande beror på "om biobränslen kommer att bli kommersiellt tillgängliga". Det finns alltså ganska mycket luft i gårdagens löften.

Radions Ekot lade mindre vikt vid det, och vinklade istället nyheten på att "EU enades om nya energimål", och att statssekreterare Ola Alterå är fascinerad över EU:s nya historiska miljöengagemang. (En liten brasklapp till föregående inlägg, alltså: kvantitet och kvalitet är två olika saker, i journalistiken liksom allt annat.)

Gårdagens beslut är ett stort steg mot en gemensam energipolitik, och målsättningarna är mer än lovvärda. Visst vore det lysande, verkligen fantastiskt, om EU lyckas i sina ambitioner att bli världsbäst på miljö- och klimatpolitik och dessutom driva fram en 30-procentig minskning av de globala koldioxidutsläppen under de närmaste 13 åren.

Men den som har gott minne kommer säkert ihåg Lissabonagendan. Även där skulle EU bli världsbäst, då i konkurrenskraft och sysselsättning. Varje år i mars sattes nya ambitiösa mål, om allt från dagisplatser till energiliberalisering. Men det gick ju sisådär, och halvvägs till målåret 2010 insåg man att EU med största sannolikhet inte skulle nå målen. Och det vore ju svårt att erkänna.

Så Lissabonagendan gjordes helt om, alla målsättningar togs bort och ersattes med vackra, men till ganska litet förpliktigande, ord, så att inget land skulle behöva står där vid skampålen när vi når 2010.

Det är antagligen ganska förutsägbart att en ledarskribent är kritisk eller pessimistisk. Men risken finns att de nya energimålen går samma öde till mötes - liksom koldioxidmålen.

Skillnaden mot Lissabonagendan är naturligtvis att den fortfarande är relativt okänd för alla utom de mest initierade. I klimatfrågan finns ett stort folkligt, gränsöverskridande engagemang, och mediebevakningen är intensiv, just nu i alla fall. Vi får hoppas att det sätter press på Europas ledare att uppfylla sina löften.

Andra bloggar om: EU, energi, biobränsle, förnyelsebar energi, miljö, klimat