Miljö och industri hör ihop

Signerad ledare, Sydsvenskan 20 februari 2007

Många miljövänner anade det värsta när Stavros Dimas 2004 tog över som EU:s miljökommissionär efter Margot Wallström. En konservativ före detta industriminister och Wall Street-jurist. Och grekiska politiker utmärker sig sällan för sitt miljöengagemang.

Lägg till det en höger-mitten-dominerad, näringslivsvänlig ny kommission med ekonomiska reformer, konkurrenskraft och mindre byråkrati på agendan, något som ofta betyder att miljöhänsynen får stryka på foten.
Industrins företrädare vädrade däremot morgonluft, och har på det hela taget varit nöjda med kommissionens mer återhållsamma förslag.
Men Dimas visade sig vara ett får i ulvkläder. Det visar inte minst den senaste tidens ambitiösa förslag att minska unionens koldioxidutsläpp med 20 procent till år 2020, att arbeta för en 30-procentig minskning globalt, att öka andelen förnyelsebar energi till 20 procent, att minska utsläppen från bilar med 19 procent.

Idag diskuterar miljöministrarna i EU förslaget att inkludera flyget i den internationella handeln med utsläppsrätter – nödvändigt för att minska flygets stora utsläpp, men knappast populärt inom flygindustrin.
Inte underligt att industrilobbyn har börjat knorra igen. Med eldunderstöd från industrikommissionär Günther Verheugen och hans partikollega, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, lyckades framför allt den tyska bilindustrin vattna ur förslaget om minskade utsläpp från bilar.
Att Dimas och Verheugen till slut enades om detta och andra miljöinitiativ innebär naturligtvis inte att konflikten mellan miljökramare och industri är över. EU:s miljöministrar, som idag även diskuterar klimatpolitiken och bilarnas utsläpp, har sannolikt inte samma inställning som näringslivsministrarna som möttes igår.

Hur bördan skall fördelas – mellan stora svenska och tyska bilar och småbilar från Italien och Frankrike – blir en än hårdare nöt att knäcka.
Den svenska regeringen kommer att tvingas balansera mellan klimatmål och industriella intressen hos bensintörstens Volvo och Saab.
Mycket, mycket kohandlande och lobbying återstår – i Bryssel såväl som i Stockholm.
Men miljöhänsyn och näringslivsintressen behöver inte vara ett motsatspar. De får inte vara det. Europa behöver både ambitiös miljöpolitik och en konkurrenskraftig industri. Miljölagstiftning är en del av lösningen, ny teknik är en annan.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: EU, miljöpolitik, miljö, klimat, Angela Merkel, EU-kommissionen, lobbying, bilavgaser, Volvo, Saab