Svenska dagis modellen för Tyskland

Huvudledare, Sydsvenskan 26 februari 2007.

En fräsch vind drar fram genom Tyskland.
Den kristdemokratiska familjeministern Ursula von der Leyen vill bygga ut förskolorna. Dagens 250000 förskoleplatser skall bli 750000 år 2013. Inte särskilt många, det heller, men trenden är intressant. Och inte nog med det: von der Leyen har med stöd av förbundskansler Angela Merkel redan infört en förlängd föräldraförsäkring med obligatoriska pappamånader.

I ett land där Kinder, Küche, Kirche – barnen, köket, kyrkan – ses som kvinnornas uppgift i livet är detta ”chockerande modernt”, med Die Zeits ord.
Inom det egna partiet, CDU, och kyrkliga kretsar dundras det att förslagen är ”socialistiska” och skadliga för barnen. Men hos väljarna är förslagen populära.
Inspirationen kommer naturligtvis från Sverige.
Och von der Leyens kritiker påminner inte så lite om kritikerna av den moderna svenska familjepolitiken. Gnället från den svenska högerkanten om att familjepolitiken är ”socialistisk” eller att den ”splittrar familjer” har knappast tystnat.
Men när till och med CDU ser en förebild i svensk familjepolitik är det uppenbart att denna knappast är socialistisk. Snarare realistisk.

Resultaten av några decenniers modern familjepolitik talar sitt tydliga språk:
Bra offentlig barnomsorg och utbyggd föräldraförsäkring har underlättat för både kvinnor och män att kombinera familj och yrkesarbete. Det har gynnat den ekonomiska tillväxten och barnafödandet.
Den familjepolitik som har stöd av majoriteten av riksdagspartierna handlar inte om att sätta jämställdheten framför valfriheten, som dess kritiker hävdar.
Den är en vettig politik som svarar mot moderna människors krav på att få ihop ”livspusslet”, och mot de ekonomiska realiteter som säger att vi både behöver arbeta mer och föda fler barn för att kunna trygga den framtida välfärden.

Det vore önskvärt att alliansregeringen kunde erkänna det helt och fullt. Istället har den presenterat en familjepolitik med vissa konservativa drag, där å ena sidan kd:s vårdnadsbidrag och å andra sidan jämställdhetsbonus avspeglar klyftan – värdekonservatism mot socialliberalism.
CDU, ett av den europeiska konservatismens starkaste fästen, inser att dagens samhälle ställer nya krav på familjepolitiken. Det är ett tydligt tecken på vilken politik som borde ha framtiden för sig.
Kanske finns det hopp om moderaterna. Partiets nya vurm för arbetsrätten och kollektivavtalen motiveras ju med att den modellen tjänat Sverige väl. På samma sätt borde m erkänna att Sverige tjänats väl av den moderna familjepolitiken.
Men kristdemokraterna har en del att lära av sina tyska partikamrater.

Andra bloggar om: förskola, dagis, Tyskland, Angela Merkel, kristdemokraterna, CDU, konservatism, den svenska modellen, kärnfamilj, familjepolitik, regeringen
Svenska Dagbladet