Landskrona vet bäst

Ledare i Sydsvenskan, 24 februari 2007.

Från Stockholm och Göteborg till Landskrona. Tidskriften Gringo, vars chefredaktör Zanyar Adami 2005 fick Stora Journalistpriset som Årets förnyare, skall öppna en lokalredaktion.
Gringo har blivit känd för att skriva om ”Blattesverige” med humor, stolthet, nytänkande och en dos machismo. Och på en förortssvenska som fått kulturetablissemanget att gå i taket. Men bakom etableringen i Landskrona finns en mer seriös antirasistisk ambition.
Det borde väl vara en välkommen motkraft i Sverigedemokratland?
Och bidra till att uppfylla kommunalrådet Torkild Strandbergs (fp) önskan om att få ”in människor med ordnade förhållanden, som betalar skatt”?
Nej, ”vi behöver inte fler politiskt korrekta floskler från Stockholm”, tyckte kommunalpolitikern Marko Huttunen (m) i P1-morgon igår.
I Landskrona vet de tydligen bäst själva.
Men varför ser där då ut som det gör, med ungdomskriminalitet, våld, arbetslöshet och bidragsberoende? Varför röstade var fjärde landskronit på Sd?
Jamen, Gringo skulle bara ”spä på det missnöje som finns här i Landskrona”, tyckte Huttunen.
Vems missnöje? Sd-väljarnas? Eller invandrarnas?
Det största ansvaret för att lösa Landskronas problem och skapa ett tryggt och tolerant samhälle ligger hos politikerna. Men alla goda krafter borde välkomnas med öppna armar.
Landskronas problem med främlingsfientlighet och våld har rötter i utanförskap och segregation. Samma utanförskap speglas i samhällsdebatten om just integration, som framför allt förs av den vita, etablerade medelklassen.
Även Gringo är en del av den etablerade tyckareliten. Och visst är Landskronaredaktionen ett smart drag. Bra PR.
Men tidskriften har vänt upp och ner på den gängse mediebilden av miljonförorterna. Gjort objekt till subjekt. Förmedlat stolthet som få andra.
I Sverigedemokratland borde det vara guld värt.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: Landskrona, Sverigedemokraterna, Gringo, Zanyar Adami, moderaterna, invandring, integration, kriminalitet