Jag har träffat intelligenta italienare som inte begriper italiensk politik. Inte ens de partiaktiva förstår alltid hur politiken fungerar. Och de som verkligen begriper, de säger ingenting, eftersom de är så djupt insyltade med makten.
En gång organiserade jag en konferens där italienska politiker från ett antal mittenpartier skulle bjudas in. Exakt vem som skulle bjudas var en mardröm att reda ut. Politiker byter partier, går samman i allianser, sitter på flera stolar. Och jag kunde ju inte trampa någon på tårna genom att bjuda in fel personer.
En sak står är däremot glasklart. Italienska regeringar blir sällan långlivade. Alldeles nyss avgick den regering som letts av förre ordföranden i EU-kommissionen Romano Prodi. Nio månader gammal blev hans regering, vilket är ganska normalt för italienska regeringar.
Enda undantaget är Silvio Berlusconis senaste regering. Regeringsinnehavet mellan 2001 och 2006 var ett svårslaget rekord i italiensk politik.
Just Berlusconi, vars styre knappt kunde anses vara förenligt med europeiska demokratiska principer. Vilken ironi. jag undrar om det säger mest om Berlusconi eller mest om italiensk politik.
Andra bloggar om: Berlusconi, Prodi, Italien
21 februari 2007
Bara Berlusconi blev långlivad
Skrivet av Marianne Ekdahl kl 20:25
Kategorier: Utländsk politik
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 Comments:
Så går det när man tar in kommunister och socialister i maktens korridorer.
Det blir en enda lång katastrof...
Hellre en fälld regering än att låta NATO breda ut sig mer i Italien.
Antimannen; du har uppenbarligen aldrig hört talas om GLADIO. Hade du gjort det hade du förstått vad Prodis vidriga politik innebär.
Anledningen till att jag kopplar till Prodis NATO-politik och inte den direkta utrikespolitiken är att resultatet här inte var helt oväntat efter tidigare bråk bland regeringspartierna.
Men Sten&stalin: Vem tjänar på att Prodi-regeringen fälls? Jo, Berlusconi och NATO! En röst på det italienska kommunistpartiet är en röst på Berlusconi...
Post a Comment