09 november 2006

Mer medborgarmakt i EU!

När förslaget till en europeisk författning föll i de holländska och franska folkomröstningarna föll också den lysande idén att en miljon européer ska kunna få upp en fråga på EU:s dagordning. Nu har en aktivistgrupp, European Citizens' Initiative, börjat pusha för att förslaget blir verklighet ändå - se t ex EUObserver.

En lysande tanke, som sagt:
"When implemented, the ECI will be the first transnational tool of participatory democracy. It would enable European citizens to directly influence the political agenda of the EU for the first time in history."

Stödet i Bryssel är inte överväldigande. Vår kommissionär Margot Wallström säger nej. 40 Europaparlamentariker stödjer idén. Vilket innebär att knappt 700 inte gör det.
Dels finns det en risk att man bara plockar russinen ur kakan, dvs bara genomför vissa delar av författningen, trots att författningen är en genomtänkt kompromiss, där alla delar behövs för att göra EU mer effektivt och mer begripligt.
Antagligen finns det också en rädsla för nuvarande EU-ministern Cecilia Malmströms initiativ att stoppa parlamentets flyttkarusell. One Seat-kampanjen nådde ju en miljon underskrifter tidigare i höstas, men har mötts av kalla handen i Bryssel. Fransmännen värnar Frankrikes intressen i att behålla parlamentet i Strasbourg. Den stora majoriteten av parlamentariker, kommissionärer, regeringschefer och ministrar vill inte stöta sig med Frankrike.
Hur som helst - skriv under! Så bra förslag för att förnya och fördjupa demokratin som medborgarinitiativet växer inte på träd.

Andra bloggar om: , , ,

2 Comments:

Malte Lewan Neelsen said...

Hm, jag ser ingen anledning till att inte "plocka russinen ur kakan", dvs genomföra de okontroversiella delarna av författningen eller överhuvudtaget de bitar som man politiskt kan genomföra trots nejen i de holländska och franska folkomröstningarna.

Det ska ju inte behöva vara så att författningen innehåller bitar som folket inte vill ha, men man ska locka dem med andra bitar som politikerna egentligen inte vill ha. Jag är lite förvirrad över en sådan logik.

Nej genomför så mycket som möjligt av författningen som går direkt och ta de svåra bitarna i den tid det finns politiskt stöd för dem också (om det inträffar). Steg för steg.

Sen är ju förslaget om medborgarinitiativ sorgligt mesigt i sig. Schweizarna skrattar väl åt oss. Allt kommissionen behöver göra efter att ha fått en miljon underskrifter är att svara på något sätt, "respond". Å andra sidan är det sjukt av Wallström att säga nej till så enormt lite folkligt inflytande.

Marianne Ekdahl said...

Hej Malte,

visst kan man plocka russinen ur kakan. Det är ju möjligt att det kommer att ske till våren, när Tyskland lovat att ta upp frågan på allvar. Från flera håll har det lanserats idéer om att ta ut delar ur fördraget.

Det svåra är ju att bestämma vilka "bitar" som "folket" vill ha och vilka de inte vill ha? Vilka politiker talar vi om när vi säger att "politikerna egentligen inte vill ha" vissa delar av författningen?

Fransmännens nej var ju i mångt och mycket en protest mot vad de ansåg vara en svag social dimension i författningen och för mycket marknadsekonomiskt "anglosaxiskt" tänkande. Holländarna tyckte tvärtom, och många tog dessutom chansen att protestera mot östutvidgningen.

Det visar hur problematiskt det blir när man plockar ut bitar ur författningen. Det kommer kanske att bli lika svårt att enas om vilka de bitarna ska vara som att enas om det nuvarande förslaget. Det ligger ju också bakom Wallströms ställningstagande.

Styrkan i författningen är ju att den kompromissats fram av politiker från alla medlemsländer, politiska partier osv. Konventet kritiserades för att vara gubbigt, det är sant, men det var ändå ett stort steg framåt för att göra EU:s fördragsreformer mer öppna och demokratiskt förankrade. Som läget är nu ser det ut som om beslutsfattandet om framtidsfrågorna återigen kommer att ske bakom lyckta dörrar på toppmötena.

Att just kampanjen för medborgarinitativet stöter på patrull beror nog inte på att det upplevs vara ett dåligt förslag, utan framför allt för att den som uttalar sitt stöd också indirekt stödjer One seat-initiativet. Och att skrota parlamentsbyggnaden i Strasbourg är inte populärt i Bryssel. Tyvärr.