En naken EU-sanning

Ledare, Sydsvenskan, 10 juli:

Det är garanterat fler som har upptäckt EU:s ”sexfilm” på Youtube än det pågående finansministermötet, trots att mötet kan tända en krutdurk i unionen.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill slösa, inte spara. Han vill att Frankrike, än en gång, skall få bryta mot valutaunionens regler. Dessutom vill han se mer politiskt klåfingrande i Europeiska centralbanken.
Det är en farlig väg han gett sig in på, bort från den väg som gett Europa ekonomisk stabilitet och låg inflation – till nytta för konsumenterna och näringslivet.

EU:s ekonomi är viktig. Men den 44 sekunder långa PR-filmen med sexscener från EU-sponsrade biofilmer, som skall bidra till att göra unionen mer populär bland de många skeptiska medborgarna, är också förvånansvärt viktig.
Filmen har funnits på nätet sedan februari, men efter lanseringen av EUtube för två veckor sedan har den blivit the talk of the town.
Det är kanske inget att förvånas över. Sex säljer. Sex är kontroversiellt.

Det mesta av kritiken är löjlig. Den luktar bibelbälte och moralisk indignation. De moderata Europaparlamentarikerna Gunnar Hökmarks och Christofer Fjellners jämförelse med porr vittnar om okunskap.
Filmklippen kommer från kvalitetsfilmer som samtliga fått internationella utmärkelser. Filmer som Amélie från Montmartre, Farväl, Lenin, Mot väggen, och svenska Såsom i himmelen. Regissörer som Lars von Trier, Pedro Almodóvar och Bernardo Bertolucci.
Det är lätt att instämma med den senaste kommentaren, ”Make love, not war”, på EUtube. Inget upprör människor så som sex, medan ingen reagerar på att tjugo personer utan pardon mejas ner i den senaste actionrullen. Död är normal underhållning, kärlek är något skamligt.
Det är en film man blir glad av. Liksom EUtube-filmerna Joy, med skrattande och dansande människor, och Romanticism, med ömt viskande par – även de med klipp ur EU-sponsrade biofilmer.
Idag sponsras ungefär hälften av alla europeiska filmer av EU.

Hur många svenska filmer – med en jämförelsevis liten marknad – skulle ha sett dagens ljus utan det stödet? Hur många ”smala” filmer skulle distribueras?
Enligt en oberoende utvärdering gjord 2006 är EU:s medieprogram särskilt viktigt för att filmer från små språkområden – som Sverige – skall kunna spridas. Två tredjedelar av projekten som fick stöd 2003–2005 var från länder med relativt liten filmindustri – som Sverige.
Inför EU-omröstningen 1994 fanns en oro att medlemskapet skulle innebära Rambofilmer dubbade till tyska. Istället har svenskarna fått fler möjligheter att se bra europeisk film och européerna kan se bra svensk film.
Självklart skall EU – med stolthet – visa upp sina insatser för europeisk film för att bli mer populärt.

Det är antagligen naivt att tro att PR-filmer på Youtube kan få fler att inse vitsen med knastertorra företeelser som monetär politik.
Men även de torraste politiska beslut berör människors vardagsliv. Det måste man kunna kommunicera. Övriga filmer på EUtube, som Reformen av inre marknaden för socker är informativa, men få är några publikmagneter.
Det är på tiden att EU visar upp en mänsklig och humoristisk sida.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: YouTube, EUtube, film, filmstöd, PR, EU, kommunikation