Tänk om Belgien inte behövs?

Krönika i Europa-Posten, december 2007:
Och på Europanytt.

För drygt ett år sedan chockade den franskspråkiga TV-kanalen RTBF tittarna med beskedet att Flandern hade utropat självständighet från Belgien.
Det var en bluff. Men förvånansvärt många belgare gick på det, eftersom det inte var alls osannolikt.
Ett år senare har verkligheten ännu inte överträffat dikten, men Belgiens enighet är helt klart ställd inför sitt kanske hårdaste prov hittills. Mitt i Europa pågår ett politiskt drama som få här i Sverige ens märker av.
Efter valen som hölls den 10 juni har en ny regering ännu inte kunnat bildas, eftersom de fransktalande och de flamländska, liberala respektive kristdemokratiska, politikerna har inte kunnat enas om hur makten ska delas.

Kung Albert II har utnämnt fyra regeringsbildare under det senaste halvåret. Den senaste, valvinnaren Yves Leterme, har nu kastat in handduken för andra gången, sedan hans förslag till reformprogram förkastats av ett av de fyra politiska partierna i regeringsförhandlingarna. För de frankofona kristdemokraterna var hans förslag om mer självbestämmande för regionerna alltför långtgående. Letermes kontroversiella uttalanden har knappast gjort saken lättare.
I skrivande stund tycks den tidigare premiärministern Guy Verhofstadt få i uppdrag att bilda en tidsbegränsad regering, om inte annat så för att Belgien ska kunna skriva under det nya EU-fördraget.
Aldrig tidigare har det tagit så lång tid att bilda en regering i Belgien. Men regeringskrisen är anmärkningsvärd även med europeiska mått mätt. Lika bra att lägga ner Belgien! skrev The Economist, världens kanske mest respekterade politiska veckomagasin, för en tid sedan.

Bakgrunden till regeringskrisen är den djupa konflikten mellan norr och söder, mellan flamländare och valloner, som genomsyrar hela det belgiska samhället. Historiskt har de fransktalande vallonerna varit dominerande, men idag är det Flandern som är Belgiens ekonomiska motor, som bidrar till att hålla Vallonien under armarna genom federala skatteintäkter. Följaktligen är vallonerna mer federalistiska än vad flamländarna är, medan det i den flamländska separatismen finns både ett ekonomiskt egenintresse och ett visst mått av revanschism. På sätt och vis är den långdragna regeringskrisen bara en upptrappning av denna permanenta konflikt.

Men sedan länge är de flesta belgare trötta på regeringskrisen. Fler och fler visar öppet sitt stöd för att Belgien ska hålla samman. Den belgiska flaggan blir alltmer synlig i gatumiljön, som en uppmaning till politikerna att lösa krisen.
Trots motsättningarna finns självklart ett sammanhållande kitt i Belgien. Landet har funnits sedan 1831. Sju generationer har levt tillsammans i detta pytteland. På den tiden hinner trots allt en gemensam identitet växa fram, som inte kan suddas ut över en natt.
Dessutom finns det politiska krafter utanför Belgien som har intresse av att landet inte delas. Storbritannien, Spanien och Frankrike vill undvika att skotska, baskiska och eller korsikanska separatister blir inspirerade av framgångsrika flamländska separatister.

Det finns ingen risk att RTBF:s fejkade nyhetssändning blir verklighet just nu. Belgien kommer sannolikt att få en ny regering till slut. Men den långdragna krisen kan få konsekvenser ändå.
Sår har rivits upp som kommer att ta lång tid att läka. Om regionerna får mer självbestämmande, kommer missnöjet i Vallonien att bli mer påtagligt. Om inte, kommer istället den flamländska separatismen att stärkas.

Dessutom har regeringskrisen ironiskt nog visat att ett federalt Belgien inte är nödvändigt. Det mesta har fungerat ändå, eftersom landet har flera regeringar inom delstaterna och språkgemenskaperna.
Om en stat inte har en regering, och ändå kan styras någorlunda – varför behövs då staten?
Tänk om The Economist hade rätt?

Marianne Ekdahl

Marianne Ekdahl är informatör och journalist, och har tidigare varit politisk rådgivare i Europaparlamentet.

Andra bloggar om: Belgien, Yves Leterme, Guy Verhofstadt, Economist, Europa-Posten, federalism, regeringskris, Vallonien, Flandern