Flyttcirkusen är löjlig

Var sitter egentligen ? Ibland tror människor Strasbourg. Ibland Bryssel. Eller hur var det nu?
Sanningen är ju både och.http://beta.blogger.com/img/gl.link.gif
Idag inleder EU:s stats- och regeringschefer sitt toppmöte i Bryssel. Då är det, faktiskt, befogat att fokusera på Europaparlamentet.
Parlamentet fattar beslut i Strasbourg, men förbereder besluten i Bryssel. Plenum sammanträder i Frankrike, medan utskottsmöten, partigruppsmöten och förhandlingar tar plats i Belgien.
Till de månatliga sessionerna i Strasbourg följer en svans av tjänstemän, assistenter, lobbyister och journalister. Samt de ledamöter och tjänstemän från kommissionen och rådet i Bryssel som vill påverka parlamentets beslut.
Till råga på allt finns parlamentets administration i Luxemburg.
En institution. Tre länder. Flyttcirkus är rätt ord.
Att de europeiska folkvalda möts just i Alsace – en plats för blodiga slag i båda världskrigen – har haft ett viktigt symbolvärde. Fred, försoning och mellanfolkligt samarbete. Inte minst eftersom EU länge ofta drivits av det fransk-tyska lokomotivet.
Men pendlandet är absurt.
Det enda positiva som kan sägas är att de tunga dokumentlådorna som körs med lastbil mellan Belgien och Frankrike skapar jobb inom flyttbranschen. Nackdelarna kan räknas i kronor – två miljarder per år i runda tal. För att inte tala om kostnaderna i tid och miljö.
Parlamentets praktiska arbete försvåras också. Alla dokument som måste packas ner och packas upp. Infrastrukturen runt Strasbourg är inte anpassad för den månatliga invasionen. Flygplatsen är underdimensionerad, så resan till Alsace huvudstad kan avrundas med en tvåtimmars taxifärd från en tysk flygplats.
Europaparlamentet har genom fördragsrevisioner förvandlats från EU:s demokratiska alibi till en institution jämställd med kommissionen och rådet. Men flyttkarusellen ger parlamentet dåligt rykte i åtminstone 24 av 25 medlemsländer.
Toppmötena som tidigare organiserades av varje ordförandeland har redan flyttat till Bryssel. Kommissionen och rådet finns i Bryssel.
Det är hög tid även för parlamentet att ta steget.

Av parlamentsledamöterna själva är en majoritet emot pendlandet. Men hittills har alla förändringsinitiativ fallit på det franska motståndet. För Frankrike handlar detta om prestige. Och för Strasbourg om reda pengar. Helt andra sakfrågor tas som gisslan och det resulterar i veton.
Folkpartiets Europaparlamentariker Cecilia Malmström har tagit initiativ till en kampanj för att stoppa pendlandet. Via hemsidan www.oneseat.eu har kampanjen samlat drygt en halv miljon namnunderskrifter. Målet är en miljon.
Det är värt att notera att Malmströms kampanj bygger på ett förslag i den författning som är toppmötets främsta fråga. Enligt det s k medborgarinitiativet kan minst en miljon europeiska medborgare tvinga EU att lägga fram ett förslag. Det skulle stärka demokratin på europeisk nivå.
Bara det gör det ju värt att anta författningen. Men det är en helt annan fråga.

Flyttkarusellen finns på dagordningen på EU-toppmötet, eftersom parlamentet gett sin talman Josep Borrell i uppdrag att söka efter politiska öppningar.
Alla svenska parlamentariker har uppmanat statsminister Göran Persson att ta upp frågan. Men Persson vill inte ta strid.
Eftersom toppmötet skall besluta om framtiden för författningsförslaget vill ingen irritera president Jacques Chirac. Frankrikes non rungar ännu i öronen på EU:s ledare.
Persson vet hur löjlig pendlingscirkusen är. Att han inte vågar tala klartext är en annan historia.

Publicerad på Sydsvenskans ledarsida, juni 2006

EU är värt ett bättre öde

När förslaget till en ny europeisk grundlag strandade i de franska och nederländska folkomröstningarna gick unionen närmast in i ett dödläge. I helgen håller EU:s utrikesministrar ett extraordinärt möte för att diskutera unionens framtid.
Men i Sverige lyser EU-debatten med sin frånvaro i valrörelsen. Trots att Sverige är medlem sedan mer än tio år anser inte de politiska partierna att detta är viktiga frågor.
Rimligtvis hänger detta ihop med svenskarnas ointresse för unionen. SOM-institutet vid Göteborgs universitet har undersökt svenskarnas åsikter om EU och funnit att lika många svenskar är för ett medlemskap som emot. En fjärdedel kan inte ta ställning.
Tolv år efter EG-omröstningen är Sverige fortfarande ett tudelat land. Ja- eller nejdebatten tar aldrig slut.
För Sveriges makthavare är verkligheten en annan. För regeringen är EU-samarbetet en del av det vardagliga arbetet. Dagligen förs förhandlingar och sluts kompromisser som påverkar Sverige. EU-direktiv ligger bakom en stor del av lagstiftningen i riksdagen.
Ofta kritiseras EU:s brist på demokrati och öppenhet. Men professor Rutger Lindahl, som står bakom SOM-institutets studie, menar att det är en demokratisk brist att politikerna inte för ut till medborgarna hur mycket EU-samarbetet påverkar det svenska samhället.

När Sverige blev ordförande i EU våren 2001 var statsminister Göran Persson en hängiven europé. Inför EMU-omröstningen 2003 stod en stor del av Sveriges politiska etablissemang enat på ja-sidan. Persson kallade EMU för ”vår tids viktigaste fråga”.
Idag har både EU-vännerna och -kritikerna tystnat. EU är helt enkelt ingen röstvinnare.

Helgens ministermöte följer på initiativ från kommissionär Margot Wallström och utspel av flera regeringschefer. När diskussionen om EU:s framtid nu påbörjas måste Sveriges politiker ta ställning inför väljarna.
Viktigast är grundlagsförslaget. Finland och Tyskland står på tur som ordförandeländer, och båda vill att grundlagen antas. Två länder har sagt nej, men att 15 länder har ratificerat grundlagen nämns sällan.
Grundlagen är nödvändig för att EU:s beslutsfattande ska fungera smidigt. Nuvarande system leder ofta till handlingsförlamning och kommer knappast att fungera bättre när utvidgningen fortsätter.
Den som läser det liggande förslaget om en EU-konstitution i detalj ser också att oron för ett ”Europas förenta stater” är obefogad.

När marginalerna inför valet i höst är små är det begripligt att partierna tänker taktiskt. Men oviljan att diskutera EU är inte desto mindre att frånträda en del av det politiska ansvaret. Och en väsentlig del av väljarnas verklighet.

Huvudledare, Sydsvenskan juni 2006

Om Marianne

Kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia. EU-krönikör i Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda. Bor i Lund och Kivik.

Är socialliberal, men har ingen inbyggd autopilot som automatiskt avfärdar alla idéer som är längre höger- eller vänsterut än jag själv.

Har tidigare varit politisk rådgivare för Europaliberalerna/ALDE-gruppen i Europaparlamentet och politisk sekreterare för folkpartiet, även det i Bryssel. Innan dess ledarskribent på Sundsvalls Tidning, Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter och nu senast på Sydsvenskan.

Fil kand i statsvetenskap, fil kand i franska, journalistutbildning från Lunds universitet. Litteraturstudier vid Université de Caen, statsvetenskapliga studier vid Köpenhamns universitet.

Är gift, har ett barn.

Du kan nå mig på marianne.ekdahl@gmail.com.

Sköt jobbet, Riksbanken!

Huvudledare Sydsvenskan

Bostadsbubbla eller inte?
De senaste åren har bostadspriserna i Sverige skjutit i höjden på ett sätt som för tanken till prisstegringarna i slutet av 1980-talet.
Ekonomer har i ett par år talat om att bostadspriserna snart borde nå ett ”tak”. Andra tror att prisökningarna inte är uppblåsta, utan står i rimlig proportion till hushållens förbättrade ekonomi och de historiskt låga räntorna. Att de många 70-talisterna bildar familj och ökar efterfrågan spelar kanske också in.
I år har Riksbanken höjt sin viktigaste styrränta i tre omgångar, från 1,50 till 2,25 procent. Riksbanken har signalerat att ytterligare tre räntehöjningar väntar under slutet av året.
De stigande räntorna har nu börjat få genomslag på prisnivåerna. Priserna på bostadsrätter i Sverige har börjat sjunka, och småhuspriserna kommer troligen att följa efter, enligt Mäklarsamfundet.
Sedan en tid diskuteras om bostadspriserna bör påverka räntepolitiken. Riksbanken är splittrad, men vid det senaste räntebeslutet beaktades hushållens skuldsättning och de snabbt stigande huspriserna. Idag driver Riksbanken i praktiken en flexibel penningpolitik, inte en strikt inflationsstyrd politik.
Hushållens kraftigt ökande belåning är oroande. Men sedan 1993 är Riksbankens uppgift en enda: att vaka över prisstabiliteten. Med hjälp av reporäntan skall inflationen hållas runt 2 procent.
Inflationen beräknas som ökningen av konsumentpriserna, inklusive hushållens boendekostnader. Därför behöver inte bostadspriserna också räknas in i inflationen. Även Konjunkturinstitutet har kritiserat Riksbankens agerande.
Också Riksbankens trovärdighet står på spel. Ett klart och tydligt mål för penningpolitiken skapar klara spelregler, relativ förutsägbarhet på penningmarknaden och tilltro till den svenska kronan utomlands.
Om Riksbanken börjar sväva på målet förlorar den – och därmed den svenska ekonomin – i trovärdighet.
Inflationsmålet ifrågasätts även från vänsterhåll. Nyligen anklagade vänsterpartiledaren Lars Ohly regeringen för att sätta bekämpningen av inflation före bekämpningen av arbetslöshet.
Resonemanget haltar. Riksbanken har inte till uppgift att bekämpa vare sig arbetslöshet eller stigande bostadspriser. Prisstabilitet i sig skapar inte fler jobb, men är en förutsättning för en positiv ekonomisk utveckling med företag som kan växa och nyanställa.
Strategin med en riksbank som fokuserar på att hålla den förhatliga inflationen i schack har visat sig fungera för den svenska ekonomin.
Så bör det förbli.

Upphovsrättsskyddat material.

Nyansering krävs om vapenhandel

Sydsvenskans webb juni 2006

Militärutgifterna i världen fortsätter att öka, och med dem vapenhandeln. Det rapporterar Sipri, Stockholm International Peace Research Institute, i sin årsbok för 2006.
Det är ett litet antal länder som dominerar när militärbudgetar granskas. USA:s kostsamma operationer i Afghanistan och Irak ligger bakom en stor del av ökningen, men också orkanerna Katrina och Rita.
Världens snabbast växande ekonomiska stormakter, Kina och Indien, har också en betydande del i ökningen.
Goda nyheter saknas däremot inte, berättar Sipri. Antalet aktiva väpnade konflikter i världen är det lägsta sedan Berlinmurens fall 1989. De flesta av konflikterna involverar ickestatliga aktörer, vilket ställer internationella fredsuppdrag inför svåra utmaningar.
I debatten om vapenhandel och militärutgifter måste viktiga distinktioner göras.
Vapen är inte per definition av ondo. Det betydelsefulla är vem som använder vapnen, till vad, och mot vem.

Alla skulle vinna om WTO-avtalet ros i hamn

Signerad andraledare i Sydsvenskan 26 juni 2006

Försiktiga förhoppningar luftas inför världshandelsorganisationen WTO:s möte i Génève på torsdag. Parterna är en bra bit från en lösning, men både USA och EU har signalerat en vilja att ro ett avtal i hamn.
Förhandlingarna i den så kallade Doharundan har pågått i fyra år. Slutet av juli har satts som ny deadline för ett ramavtal.
Vid decembermötet i Hongkong gjordes vissa framsteg. Västvärlden lovade att upphöra med exportstöd för jordbruksprodukter om sju år och ta bort alla hinder för import från de fattigaste länderna. Men övriga knutar förblev olösta.
WTO domineras av USA, EU och Japan, men u-länderna är idag i majoritet. Intressena har blivit fler och konflikterna har förändrats. Ofta uppmålas en strid mellan det rika Nord och det fattiga Syd, men bilden är mer komplex.
Västvärldens handel med industrivaror är relativt fri. Idag står tjänstehandeln på agendan. Samtidigt pressar EU länder som Indien, Kina och Brasilien att öppna sina marknader för europeiska tillverkningsföretag. EU-kommissionär Peter Mandelson som för unionens talan talar sig varm för frihandel. U-länderna samarbetar för en friare handel med jordbruksprodukter, men EU:s motstånd mot att öppna sin hårt subventionerade jordbruksmarknad är stort. EU har även satt upp hinder för kläd- och skoimport från Asien. USA skyddar på liknande sätt jordbruket och delar av industrin.
Protektionismen finns inte bara i väst. I Sydamerika sprids en ökande ekonomisk nationalism. U-länderna är inte nödvändigtvis solidariska med varandra: de fattigaste länderna har svårt att göra sina röster hörda gentemot de medelstarka.
Om förhandlingarna misslyckas är alternativet bilaterala avtal. Förlorarna skulle inte bara bli världens fattigaste länder, som skulle ha mycket svårt att hävda sig. Alla skulle förlora på en avsaknad av ett enda regelverk för internationell handel.
OECD har räknat ut att halverade handelshinder skulle ge världsekonomin ett tillskott på 44 miljarder dollar. EU-länderna skulle vara de främsta vinnarna på en öppnare jordbrukshandel. Det tycks EU:s regeringar blunda för.
De omedelbara vinsterna för de fattigaste länderna skulle vara små, spår OECD. Ekonomisk utveckling hänger ihop med utbildningsnivåer, korruption, infrastruktur, investeringsvilja. Men friare handel kan sätta fler stenar i rullning.
En lösning kräver att Peter Mandelson lyssnar mindre på franska bönder och mer på ekonomiskt förnuft. Och en stor portion politisk vilja av alla inblandade.

Marianne Ekdahl

Plusjobben kortsiktigt väljargodis

Huvudledare Sydsvenskan juni 2006

Regnet av väljargodis från regeringen fortsätter.
Från den 1 juli fördelas 1000 nya plusjobb för unga arbetslösa mellan landets arbetsförmedlingar. Igår rapporterade Sydsvenskan att 192 lediga plusjobb nu finns att söka i Lund.
Plusjobben – tillfälliga arbeten med anställningsstöd inom den offentliga sektorn – har funnits sedan årsskiftet. Regeringen har lovat 20 000 platser, men alla har inte fyllts. Tanken bakom plusjobben är att de skall höja kvaliteten i den offentliga sektorn men inte tränga ut ordinarie arbetstillfällen.
I verkligheten innebär troligtvis alla arbetsmarknadsåtgärder undanträngningseffekter. Vissa undersökningar tyder på att två tredjedelar av statligt subventionerade anställningar ersätter reguljära arbetstillfällen. Till och med Arbetsmarknadsstyrelsen erkänner undanträngningseffekterna.
Sydsvenskans reportage i början av juli om en elevassistent i Svedala, vars arbetsuppgifter delvis övertogs av en plusjobbare, visade en verklighet som regeringen sällan talar om.
Undanträngningen av ordinarie tjänster är inte de enda negativa effekterna av plusjobben.
Eftersom plusjobben varken är a-kasse- eller sjukpenninggrundande, inte berättigar till förtur, och förlängning inte kan garanteras kan plusjobbaren åka ut i kylan igen när åtgärden tar slut.
Både plusjobbaren och den som förlorar en ordinarie tjänst kan alltså bli förlorare.
Under detta valår finns däremot en vinnare: regeringen.
På första maj avfärdade statsminister Göran Persson sysselsättningen som valfråga, eftersom arbetslösheten närmar sig regeringens målsättning 4 procent. Så är det förvisso – med hjälp av mycket fixande och trixande med statistiken, vill säga. I verkligheten går runt en miljon svenskar inte till jobbet en vanlig dag, trots att många vill och kan arbeta.
Plusjobben är inte bara make up för arbetslöshetsstatistiken, utan ren krigsmålning.
Plusjobben är bara ett exempel på en socialdemokratisk politik som är bra på att frisera statistik genom kortsiktiga åtgärder men dålig på att skapa riktiga jobb genom att uppmuntra företagande och göra det mer lönande att arbeta.
De miljarder som plusjobben kostar skulle istället kunna finansiera reformer som gör det lättare att anställa och ökar incitamenten att jobba. Som att sänka arbetsgivaravgifterna och skatten på arbete.
Men för det krävs en ny regering i september.

Upphovsrättsskyddat material.

EU påverkar dig

"Den svenska kommissionären Margot Wallström har lanserat sin Plan D. Vi medborgare borde kanske lansera Plan Ö som i öppna ögonen."

Hur tar man ner EU på jorden? Gör det vardagligt, konkret och folkligt?
En skir försommardag i Lund i förra veckan lockades runt femtio personer in från solen för att bevittna när statsvetaren Anders Hellström disputerade på doktorsavhandlingen Bringing Europe Down to Earth.
Det finns stor enighet om att EU inte lyckas beröra medborgarna. Legitimitetskris, säger vissa. Demokratiunderskott, säger andra. Brist på identitet och gemensamma symboler, säger somliga.
EU-positiva politiker, akademiker och tjänstemän grunnar på hur EU skall bli mer populärt. Under den så kallade reflektionsperioden som startade i juni 2005 har EU-kommissionen lanserat Plan D som i demokrati, dialog och debatt, Europeiska öppenhetsinitiativet och En agenda för medborgarna.
Men EU tar knappast större plats i medborgarnas medvetande för det. Och elitiststämpeln sitter som berget.
Hellströms avhandling är därför intressant. Idén om Europa är skapad uppifrån, menar han. Genom nya symboler som Europadagen, Europahymnen och EU-flaggan försöker EU skapa sig en identitet, och hoppas att en gränsöverskridande gemenskapskänsla ska följa med automatiskt. Hellström har rätt, men om sanningen skall fram är ju idén om en särskild svenskhet konstruerad på samma sätt, fast längre tillbaka i tiden.
Hur som helst – där i Edens hörsal i Lund framstod motsättningen mellan folk och elit, om uttrycken tillåts, extra klart. Diskussionen kring eklekticism och epistemologi, diskursteori och social konstruktivism var inte direkt folklig.
Forskning är viktigt. Och folkligt engagemang i politiska sakfrågor behövs. Det är oftast inget problem att de två nivåerna sällan möts.
Men problemet kvarstår. Vid fikaborden diskuteras Gudrun Schymans senaste utspel, men aldrig kommissionär Vladimir Spidlas senaste jämställdhetsförslag.
Kommittén för EU-debatt har sammanfattat den debatt som förts under året. Diskussionen inom organisationer och medier har inte varit särskilt omfattande. Många medborgare efterlyser fler sakfrågor och mindre abstraktion.
Ibland sägs det att EU inte kan engagera för att unionen inte påverkar vår vardag.
Ändå påverkar EU vår vardag. I stor utsträckning. Kanske är många människor inte medvetna om det för att ingen talar om det för dem. Eller för att de inte lyssnar.
Direktiv sätter gränser för hur mycket skräp livsmedelsindustrin kan stoppa i vår mat och stoppar de värsta griserierna i djurhållningen.
Det europeiska sjukförsäkringskortet förenklar utlandssemestern.
Tjänstedirektivet kommer att påverka både konsumenter och arbetstagare, utbud, priser och löner. De polska rörmokarna och de litauiska byggarbetarna kommer att få efterföljare.
Regionstöden slukar miljarder, men bidrar till sysselsättning, vägar och broar.
Jordbrukspolitiken håller uppe matpriserna och hindrar tredje världen från att exportera hit.
Gå in på riksdagens hemsida och se själv hur många beslut som härrör från EU-direktiv!
Den svenska kommissionären Margot Wallström har lanserat sin Plan D. Vi medborgare borde kanske lansera Plan Ö som i öppna ögonen.

Marianne Ekdahl

Signerad tredjeledare i Sydsvenskan 12 juni 2006

Upphovsrättsskyddat material.

Andra bloggar om: EU, demokrati, statsvetenskap, Margot Wallström

Konsten att lösa konflikter - om Irans kärnvapenplaner

Signerad tredjeledare i Sydsvenskan 13 juni 2006

Den mjukare amerikanska linjen mot Iran har nog inte fått kalla handen. Även om Teheran på söndagen deklarerade att man inte kommer att kompromissa om sina legitima ”nukleära rättigheter”, även om
Spelet är naturligtvis inte över. När det internationella atomenergiorganet, IAEA, igår inledde ett möte i Wien stod Iran överst på agendan. Och Iran har inte uttryckligen förkastat EU:s förhandlingspaket, som innebär att Iran belönas med civil kärnkraft och WTO-medlemskap mot att lägga ner urananrikningsprogrammet.
Att kalla krisen svårlöst är en underdrift. Kärnvapen i händerna på en muslimsk fundamentalistregim är ett mardrömsscenario. Men USA:s och Irans komplicerade förhållande gör inte förhandlingarna enklare.
USA:s omsvängning är ett betydelsefullt steg. För första gången sedan den iranska revolutionen 1979 är USA berett att förhandla med prästerskapet och även bryta sina ekonomiska sanktioner. Bakslagen i Irak och en tilltagande kritisk opinion spelar sannolikt in.
Oavsett krisens komplexitet är förhandlingar den rätta vägen.
Den årsbok som Sipri, Stockholm Peace Research Institute, presenterade igår kan ge perspektiv på Irankrisen.
Sipris chef, Alyson J K Bailes, skriver att förståelsen för hur ekonomi och civila frågor påverkar internationell säkerhet fått större genomslag. Därmed har det internationella samfundets respons på konflikter blivit mer mångfasetterad.
Ekonomi. Råvaruproduktion. Fattigdom och arbetslöshet. Etniska och religiösa motsättningar. Politisk splittring. Svag statsmakt. Befolkningsstruktur. Orsakerna bakom konflikter är komplexa.
Det innebär att aktörer som kan arbeta i flera dimensioner samtidigt – militär säkerhet, handel, demokrati och civilsamhälle – och dessutom kan komplettera militära och ekonomiska resurser med rättslig makt har ett övertag. Mot en fundamentalistisk diktatur som Iran fungerar inte enkla lösningar.
Konfliktlösning måste också grundas på samarbete och tydliga internationella normer för att fungera, skriver hon. När ett ensamt land agerar ställs frågor om legitimitet och effektivitet.
Legitimiteten hos en förhandlingspart kan också undermineras av om denne försummar sina egna förpliktelser. De existerande kärnvapenmakterna är inga föredömen – FN:s toppmöte förra året blev ett nederlag för nedrustningsansträngningarna. Indien, Pakistan och Israel har inte undertecknat ickespridningsavtalet. Nyligen påminde den förre chefen för IAEA, Hans Blix, om att USA borde ansluta sig till det fullständiga provstoppsavtalet.
Sopa rent framför egen dörr, heter det väl?

Marianne Ekdahl


Andra bloggar om: Iran, kärnvapen, IAEA, USA, demokrati, internationella förhandlingar, konflikter

Djur är inte människor

Signerad tredjeledare i Sydsvenskan 25 maj 2006

Det är synd om de ensamma. Sällskap är en rättighet som skall lagstadgas.
Nej, det handlar inte om pensionärer. Det handlar om hästar.
Djurskyddsmyndigheten ser just nu över den svenska djurskyddslagstiftningen. Det senaste förslaget gäller hästhållningen. Hästar skall kunna röra sig fritt varje dag, tiden i spilta skall begränsas och hästarnas behov av andra hästar tillgodoses. Personer som bara äger en enda häst skall tvingas sälja den, hysa in den hos en annan hästägare eller köpa en häst till.
Förbudet mot ensamma djur kan också komma att utökas till andra arter.
Tidigare har Djurskyddsmyndigheten väckt berättigat motstånd när den krävt ligghallar för utegångsboskapen på KC Ranch i Revingehed.
I mars påpekade myndighetens generaldirektör Matz Hammarström att levande fisk inte får användas som agn, eftersom fisken känner smärta. Om metspön med krok också ska förbjudas nämnde han däremot inte.
Kanske är myndighetens strävan att ”säkerställa ett gott djurskydd och en hög djurvälfärd” talande.
Bra djurskydd är en självklarhet i ett modernt, rikt land som Sverige. ”Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”, säger djurskyddslagen.
Djur skall inte behöva plågas eller leva under för dem helt onaturliga förhållanden, som att aldrig få röra sig fritt. Inspektioner behövs för att förhindra vanvård. Transporter och slakt skall inte vara onödigt plågsamt.
Sverige har redan lagstiftning som innebär att grisar, höns och kor delvis skall kunna röra sig efter naturligt mönster. Hästar skall inte heller behöva stå permanent bundna. Men börjar inte Djurskyddsmyndigheten gå lite för långt?

Vad menas med ”djurvälfärd”? Djur är inte människor. Vi måste akta oss för en Disneyfiering som ger djur mänskliga egenskaper.
Djurrättsaktivister hävdar att djur har rättigheter, precis som människor. Tycker Djurskyddsmyndigheten det? Dess chef, miljöpartisten Hammarström, har inte tagit avstånd från djurrättsperspektivet.

När Hammarström tillträdde hoppades han att myndigheten skulle bli kontroversiell. Och visst har det stormat. Lyhördheten för andra intressen än djurens har ifrågasatts, liksom dialogen med experter och näring.
Kan en myndighet som upplevs som extrem få det förtroende som en myndighet måste ha?
Bättre vore det om Jordbruksverket återtog uppgifterna. Avvägningen mellan olika djurskydds-, konsument- och jordbruksintressen samt mellan olika delar av lagstiftningen skulle bli bättre.
Sverige har en internationellt sett mycket bra djurskyddslagstiftning. Den viktigaste uppgiften är att säkerställa efterlevnaden, inte att jämställa djur med människor.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: djurskyddsmyndigheten, djurrätt, hästar, miljöpartiet, djurskyddsaktivister

Ams siffror talar ett tydligt språk

Arbetsmarknaden i Skåne ser ljus ut. I alla fall om man får tro Länsarbetsnämndens prognoser. Den starka ekonomin gör att 10 000 fler väntas bli sysselsatta i år, och 2007 ytterligare 11 000.
Även på nationell nivå pekar kurvorna rätt. Sammanlagt 130 000 nya jobb kommer att skapas under 2006 och 2007, tror Ams.
Men andra delar av prognoserna ger anledning att fundera en gång till över vad som egentligen sägs och varför.
Inflyttningen till Skåne kommer att bli nästan lika stor som sysselsättningstillväxten. Antalet arbetslösa sjunker inte nämnvärt.
Ams spår att den öppna arbetslösheten i hela landet kommer att gå ner från 6 procent 2005 till 4,6 procent 2007.
Vänder man på Ams siffror ser man att andelen personer som sysselsätts i olika åtgärdsprogram ökar från 2,7 procent 2005 till 3,2 procent i år och ytterligare en halv procentenhet år 2007.
Mer än hälften av arbetslöshetsminskningen beror alltså på Amsåtgärder.
Regeringen misslyckas med att nå sitt viktiga mål på högst fyra procents öppen arbetslöshet.
Trots att det är valår.
Trots att det är högkonjunktur.
Trots att det är välkänt att det trixas och fixas med arbetslöshetsstatistiken, och trots att Ams leds av en socialdemokrat, generaldirektören Bo Bylund.
Det kan inte bli godkänt.

Sydsvenskan webb maj 2006

Barnen eller dammtussarna?

Livet som småbarnsmamma är fantastiskt roligt. Men stundtals slitsamt.
Det här är ingen världsnyhet. Däremot tror jag att livet med barn ofta ger nya infallsvinklar i jämställdhetsdebatten.
Varför är det så svårt att kombinera karriär och familj? Varför går kvinnor in i väggen av dubbelarbete? Är kön medfött eller socialt konstruerat?
När tidskriften Neo nu tar upp diskussionen finns en vilja att vara politiskt inkorrekt. Man chockstartar med hjärnforskaren Annika Dahlströms artikel om skillnaderna i kvinnors och mäns hjärnor. Många nyblivna föräldrar, inklusive jag själv, som tror att kön till största delen är en social konstruktion tvingas fundera över problematiken.
Kan min tvåårige sons kärlek till allt som har fyra hjul och säger ”brum-brum” förklaras som annat än inlärt? Vi föräldrar har säkert, genom att uppmuntra hans lekar, förstärkt hans intresse. Men jag har svårt att förklara varför min son leker mer högljutt och stökigt än de flesta flickor i samma ålder utan att ta till en biologisk förklaring.
Att påstå att kön är medfött är provocerande i Sverige. Men medvetandet om könsstrukturer i samhället får inte leda till blindhet inför vetenskap som inte passar den politiska agendan just idag.

Ännu mer politiskt intressant är Per Svenssons artikel. Liksom i sin utmärkta bok Svenska hem från 2002 ger Svensson perspektiv på dagens samhällsdebatt genom att belysa 1900-talets svenska reformidéer.
Det tidiga 1900-talets kvinnosakskämpar Ellen Key, Elin Wägner, Alva Myrdal hade nog inte tänkt sig att 2000-talets yrkesarbetande kvinnor skulle knäa under en 85-timmarsarbetsvecka.
Visst, män tar mer och mer ansvar för barn och hushåll. Men kvinnor tar fortfarande det största ansvaret. De gör mer av det mest stressframkallande obetalda arbetet matlagning - tvätt och hämtning på dagis - medan män oftare gör det arbete som kan planeras tidsmässigt, som bilreparationer och ekonomi. Långtidssjukskrivningarna kommer som ett brev på posten.
Nedärvda mönster är den självklara förklaringen. Och den självklara lösningen är att män måste ta större ansvar. Men inte bara.
Fördelningen av hemarbetet är en sak. Storleken på familjens sammanlagda arbetsbörda en annan, påpekar Svensson.
År 2006 är dagis självklart, medan städhjälp är tabu.
För fyrtiotalets reformatörer var Städis och Tvättis naturligt, medan de var tveksamma till subventionerad ”barnavård”.
Kvinnorörelsens krav på offentlig barnpassning har varit framgångsrik. Dagis har varit den främsta orsaken till att kvinnor kan delta i samhälls- och yrkeslivet.
Men i Sverige går det inte att debattera varför så få har råd med välbehövlig avlastning utan att hamna i den eviga pigdebatten.
Hur har vi hamnat i ett samhälle där vi lämnar ifrån oss små barn hela dagen men sällan städningen och strykningen? Varför prioriterar vi dammsugningen framför våra barn?

Nej, jag är inte kristdemokrat. Men jag tycker att något har gått snett. Inte bara i förhållande till den totala arbetsbördan för familjerna. Utan även vad gäller barnen, som Nina Björk förtjänstfullt hävdade för en tid sedan.
Jag ifrågasätter inte på något vis kvinnokampens framsteg. Men i det offentliga samtalet idag förväntas alla kvinnor vilja göra samma sak som män gjort så länge. I jämställdhetens namn ska frånvarande fäder ersättas med frånvarande föräldrar.
Är det verkligen jämställdhet att den ena könsrollen bara kalkeras på den andra? Varför är det mer acceptabelt att bara träffa sina barn i pyjamas än att vara hemmafru? Eller hemmaman, för den delen?

Marianne Ekdahl

Publicerad på Sydsvenskans ledarsida maj 2006

Sverigedemokraterna i skolan?

Inför höstens val stänger en majoritet av gymnasieskolorna i Stockholms län ute Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. JO anser att detta är fel.
Frågan är svår. Om partier som inte sitter i riksdagen nekas tillträde till skolorna stängs även Junilistan och Fi ute. Om man inte drar gränsen vid sd och nd kan dessa till lättpåverkade ungdomar sprida främlingsfientliga budskap i strid med skolans värdegrund. Och varför skall skolorna betona värdegrunden om de inte får tillämpa den i praktiken?

Publicerad i Sydsvenskan maj 2006

Inga Sverigedemokrater i skolan

Andraledare Sydsvenskan 16 maj 2006

Kampen om förstagångsväljarna har börjat i skolorna. Men som Svenska Dagbladet rapporterade igår stänger mer än hälften av gymnasieskolorna i Stockholms län ute Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Motiveringen är att deras främlingsfientliga budskap står i strid med skolans demokratiska värdegrund.
JO anser att detta är fel, och Skolverket har i vissa fall kritiserat skolor som agerat så.
Det finns ingen självklar lösning på problemet.
Yttrandefriheten väger tungt, men den är inte absolut. Grundlagen medger undantag. Det finns lagar om hets mot folkgrupp och kränkningar. Allmän ordning måste kunna upprätthållas. Risken finns att invandrarelever känner sig kränkta och att så kallade antifascister tar till våld.
Sammanhanget är också relevant. Skolan är ingen offentlig plats där valpropaganda och bokförsäljning kan ske helt fritt. Men en saklig diskussion under vuxnas ledning kan hjälpa eleverna att förstå den omvärld där extremhögern redan vunnit mandat, t ex i Malmö kommunfullmäktige.
Principer står mot varandra, och i slutänden har rektor ansvaret för sin verksamhet.
Men varför skall skolorna betona värdegrunden om de inte får tillämpa den i praktiken?

Marianne Ekdahl

Sverigedemokraterna i skolan

Sydsvenskan maj

Inför höstens val stänger en majoritet av gymnasieskolorna i Stockholms län ute Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. JO anser att detta är fel.
Frågan är svår. Om partier som inte sitter i riksdagen nekas tillträde till skolorna stängs även Junilistan och Fi ute. Om man inte drar gränsen vid sd och nd kan dessa till lättpåverkade ungdomar sprida främlingsfientliga budskap i strid med skolans värdegrund. Och varför skall skolorna betona värdegrunden om de inte får tillämpa den i praktiken?