Flyttcirkusen är löjlig

Var sitter egentligen ? Ibland tror människor Strasbourg. Ibland Bryssel. Eller hur var det nu?
Sanningen är ju både och.http://beta.blogger.com/img/gl.link.gif
Idag inleder EU:s stats- och regeringschefer sitt toppmöte i Bryssel. Då är det, faktiskt, befogat att fokusera på Europaparlamentet.
Parlamentet fattar beslut i Strasbourg, men förbereder besluten i Bryssel. Plenum sammanträder i Frankrike, medan utskottsmöten, partigruppsmöten och förhandlingar tar plats i Belgien.
Till de månatliga sessionerna i Strasbourg följer en svans av tjänstemän, assistenter, lobbyister och journalister. Samt de ledamöter och tjänstemän från kommissionen och rådet i Bryssel som vill påverka parlamentets beslut.
Till råga på allt finns parlamentets administration i Luxemburg.
En institution. Tre länder. Flyttcirkus är rätt ord.
Att de europeiska folkvalda möts just i Alsace – en plats för blodiga slag i båda världskrigen – har haft ett viktigt symbolvärde. Fred, försoning och mellanfolkligt samarbete. Inte minst eftersom EU länge ofta drivits av det fransk-tyska lokomotivet.
Men pendlandet är absurt.
Det enda positiva som kan sägas är att de tunga dokumentlådorna som körs med lastbil mellan Belgien och Frankrike skapar jobb inom flyttbranschen. Nackdelarna kan räknas i kronor – två miljarder per år i runda tal. För att inte tala om kostnaderna i tid och miljö.
Parlamentets praktiska arbete försvåras också. Alla dokument som måste packas ner och packas upp. Infrastrukturen runt Strasbourg är inte anpassad för den månatliga invasionen. Flygplatsen är underdimensionerad, så resan till Alsace huvudstad kan avrundas med en tvåtimmars taxifärd från en tysk flygplats.
Europaparlamentet har genom fördragsrevisioner förvandlats från EU:s demokratiska alibi till en institution jämställd med kommissionen och rådet. Men flyttkarusellen ger parlamentet dåligt rykte i åtminstone 24 av 25 medlemsländer.
Toppmötena som tidigare organiserades av varje ordförandeland har redan flyttat till Bryssel. Kommissionen och rådet finns i Bryssel.
Det är hög tid även för parlamentet att ta steget.

Av parlamentsledamöterna själva är en majoritet emot pendlandet. Men hittills har alla förändringsinitiativ fallit på det franska motståndet. För Frankrike handlar detta om prestige. Och för Strasbourg om reda pengar. Helt andra sakfrågor tas som gisslan och det resulterar i veton.
Folkpartiets Europaparlamentariker Cecilia Malmström har tagit initiativ till en kampanj för att stoppa pendlandet. Via hemsidan www.oneseat.eu har kampanjen samlat drygt en halv miljon namnunderskrifter. Målet är en miljon.
Det är värt att notera att Malmströms kampanj bygger på ett förslag i den författning som är toppmötets främsta fråga. Enligt det s k medborgarinitiativet kan minst en miljon europeiska medborgare tvinga EU att lägga fram ett förslag. Det skulle stärka demokratin på europeisk nivå.
Bara det gör det ju värt att anta författningen. Men det är en helt annan fråga.

Flyttkarusellen finns på dagordningen på EU-toppmötet, eftersom parlamentet gett sin talman Josep Borrell i uppdrag att söka efter politiska öppningar.
Alla svenska parlamentariker har uppmanat statsminister Göran Persson att ta upp frågan. Men Persson vill inte ta strid.
Eftersom toppmötet skall besluta om framtiden för författningsförslaget vill ingen irritera president Jacques Chirac. Frankrikes non rungar ännu i öronen på EU:s ledare.
Persson vet hur löjlig pendlingscirkusen är. Att han inte vågar tala klartext är en annan historia.

Publicerad på Sydsvenskans ledarsida, juni 2006