Alla skulle vinna om WTO-avtalet ros i hamn

Signerad andraledare i Sydsvenskan 26 juni 2006

Försiktiga förhoppningar luftas inför världshandelsorganisationen WTO:s möte i Génève på torsdag. Parterna är en bra bit från en lösning, men både USA och EU har signalerat en vilja att ro ett avtal i hamn.
Förhandlingarna i den så kallade Doharundan har pågått i fyra år. Slutet av juli har satts som ny deadline för ett ramavtal.
Vid decembermötet i Hongkong gjordes vissa framsteg. Västvärlden lovade att upphöra med exportstöd för jordbruksprodukter om sju år och ta bort alla hinder för import från de fattigaste länderna. Men övriga knutar förblev olösta.
WTO domineras av USA, EU och Japan, men u-länderna är idag i majoritet. Intressena har blivit fler och konflikterna har förändrats. Ofta uppmålas en strid mellan det rika Nord och det fattiga Syd, men bilden är mer komplex.
Västvärldens handel med industrivaror är relativt fri. Idag står tjänstehandeln på agendan. Samtidigt pressar EU länder som Indien, Kina och Brasilien att öppna sina marknader för europeiska tillverkningsföretag. EU-kommissionär Peter Mandelson som för unionens talan talar sig varm för frihandel. U-länderna samarbetar för en friare handel med jordbruksprodukter, men EU:s motstånd mot att öppna sin hårt subventionerade jordbruksmarknad är stort. EU har även satt upp hinder för kläd- och skoimport från Asien. USA skyddar på liknande sätt jordbruket och delar av industrin.
Protektionismen finns inte bara i väst. I Sydamerika sprids en ökande ekonomisk nationalism. U-länderna är inte nödvändigtvis solidariska med varandra: de fattigaste länderna har svårt att göra sina röster hörda gentemot de medelstarka.
Om förhandlingarna misslyckas är alternativet bilaterala avtal. Förlorarna skulle inte bara bli världens fattigaste länder, som skulle ha mycket svårt att hävda sig. Alla skulle förlora på en avsaknad av ett enda regelverk för internationell handel.
OECD har räknat ut att halverade handelshinder skulle ge världsekonomin ett tillskott på 44 miljarder dollar. EU-länderna skulle vara de främsta vinnarna på en öppnare jordbrukshandel. Det tycks EU:s regeringar blunda för.
De omedelbara vinsterna för de fattigaste länderna skulle vara små, spår OECD. Ekonomisk utveckling hänger ihop med utbildningsnivåer, korruption, infrastruktur, investeringsvilja. Men friare handel kan sätta fler stenar i rullning.
En lösning kräver att Peter Mandelson lyssnar mindre på franska bönder och mer på ekonomiskt förnuft. Och en stor portion politisk vilja av alla inblandade.

Marianne Ekdahl