Skygglapparna måste av

Natt efter natt kommer de. Rangliga, överfyllda båtar som har börjat sin resa i Afrika strandar vid Europas Medelhavskust. Ett bättre liv hägrar.
Passagerarna försvinner in i mörkret. Hur många som aldrig når fram vet ingen. Många stoppas av patruller. De drunknade som sköljs upp på stränderna forslas bort innan turisterna kommer.
De senaste åren har tonen mot invandrare i de flesta europeiska länder blivit hårdare. Flyktingmottagandet har bromsats, och de lagliga vägarna att söka och få asyl i Europa har minskat. Människosmugglarna tjänar grova pengar på tragedin.
Men historien tar inte slut där. De båtflyktingar som inte stoppas och sänds tillbaka försvinner bortom myndigheternas kontroll. Fem miljoner illegala invandrare finns i Europa, bedömer EU-kommissionen. I Sverige finns minst tiotusen, troligtvis fler.
Få av dessa rullar tummarna, utan har blivit en oundgänglig kugge i ekonomin. Som SVT:s Dokument utifrån för en tid sedan visade i dokumentären Det andra Europa tar de jobb som de infödda européerna inte vill ha. Och under arbetsvillkor som ibland liknar slaveri.
De bidrar till att Europa får billiga grönsaker, billig byggarbetskraft och billig städhjälp och barnpassning. Deras barn går i skolan. Vissa får akut sjukvård, andra inte. Förra våren gav den spanska regeringen drygt en miljon svartarbetare amnesti för att söka arbets- och uppehållstillstånd. Men de allra flesta för en osynlig tillvaro.

Klart är att kampen mot människosmugglingen måste drivas gemensamt inom EU. De kriminella nätverken hindras inte av några gränser.
Men vi får inte blunda för sambanden.
När jag arbetade i Europaparlamentet för ett par år sedan var trafficking, illegala invandrare och svartarbete heta frågor på dagordningen. Samtidigt började Europas makthavare oroa sig för de ekonomiska konsekvenserna av den åldrande befolkningen. Insikten om att fler måste arbeta och att alla måste arbeta längre slog rot. Inom Lissabonagendan diskuterades framtida arbetskraftsbrist och höjning av pensionsåldern.
Men få vågade koppla ihop de här problemen med att unga människor står utanför Europas gränser och bara väntar på att få komma in och arbeta. Och bidra till den gemensamma välfärden.
Idag börjar inställningen till arbetskraftsinvandring öppnas, åtminstone i Bryssel. I sin grönbok räknar EU-kommissionen ut att antalet förvärvsarbetande kommer att minska med 20 miljoner om dagens invandringsnivåer bibehålls. Ökad legal invandring skulle bidra till att bibehålla tillväxt och välfärd, samt öka företagandet. Färre skulle ta sig in i Europa illegalt och arbetsvillkoren skulle bli bättre.
Kommittén för arbetskraftsinvandring utgick i sitt första delbetänkande SOU 2005:50 från liknande utgångspunkter. Regeringen har ställt dörren på glänt, med stor tvekan, men dock.

På andra sidan Atlanten är debatten en helt annan. USA och Kanada byggdes av invandrare och attityden till invandring är mer liberal.
Kanada inser de ekonomiska fördelarna med arbetskraftsinvandring, och i USA står invandringspolitiken inför stora reformer. President George W Bush har nyss skärpt gränskontrollen mot Mexiko, men han vill också genomföra ett gästarbetarprogram. I samband med att många av de elva miljoner illegala arbetarna demonstrerat för bättre rättigheter, har Bush lagt förslag som skall göra det lättare för dessa att bli medborgare.
I Europa kräver medborgarna tuffa tag mot den illegala invandringen. Men som konsumenter vill de inte betala för att göra svart tomatplockning vit. Skygglapparna på.
Det ekonomiska förnuftet och medmänskligheten får ge vika för hyckleriet.

Marianne Ekdahl

Bildtext: Flyktingar, nej tack. Billig arbetskraft, ja tack. Marockanska flyktingar på Tarifas strand, Spanien.

Publicerad i Sydsvenskan juni 2006