Protektionismen splittrar EU

Europakrönikan 10-11 mars 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Det är protektionismens tid i Europa. Den djupa konjunkturnedgången har fått Europas länder att ta till drastiska åtgärder för att skydda sina egna ekonomier. Det har orsakat stora konflikter de senaste veckorna.
Utvecklingen berör direkt EU:s grundpelare: den gränsöverskridande inre marknaden.
En av de branscher som drabbats hårdast av krisen är bilindustrin. Men om EU-länderna går in med för stora garantier räknas det som olagliga statsstöd, i strid mot principen om fri konkurrens. Och när regeringar går in för att rädda banker i kris, hotar det EU:s gränslösa inre finansmarknad, som med stor möda byggts upp under de senaste åren.
I grund och botten handlar striderna om huruvida medlemsländerna ska följa den inre marknadens regler.
Den inre marknaden bygger på fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Man får inte diskriminera mot varor eller företag från andra EU-länder, eftersom den fria konkurrensen och den fria rörligheten är mer gynnsam för alla i längden
Därför har EU en strikt lagstiftning för att värna den fria konkurrensen. Medlemsländerna får inte införa vilka statsstöd som helst.
Detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera. Om vissa länder tillåts bryta mot statsstödsreglerna, vill andra länder också göra det.
Sådan nationell egoism vinner ingen på i det långa loppet. Om den inre marknaden och den fria rörligheten naggas i kanten kan i slutänden den ekonomiska krisen fördjupas.

Allvaret i situationen fick EU:s ledare att för drygt en vecka sedan hålla ett särskilt toppmöte för att diskutera de stimulansåtgärder som planeras av många medlemsländer. Den direkt utlösande faktorn var Frankrikes närmast protektionistiska förslag till stöd för den franska bilindustrin.
Toppmötet fick få konkreta resultat, men bidrog till att förbättra dialogen om den ekonomiska krisen. Alla EU-ledare var – på papperet – eniga om att situationen är allvarlig och att protektionism måste undvikas. Det var nödvändigt som ett avstamp för den fortsatta krishanteringen.

Men det var oroväckande att EU-kommissionen strax före toppmötet godkände Frankrikes planer på stöd till bilindustrin. Kommissionen är den institution som försvarar den fria konkurrensen. Det får inte vara så att påtryckningar från de stora medlemsländerna gör att EU:s lagstiftning förbigås.
Europas länder kan sannolikt hantera de ekonomiska följderna av den djupa krisen. Men kan de hantera de politiska följderna?
Kan de hindra sprickan mellan östra och västra Europa att bli alltför djup?
Kan de stoppa vågen av protektionism?
Kan de hindra att sammanhållningen i Europa försvagas?
Det kräver mer än det vanliga kompromissande som präglar EU. Det kräver en extraordinär insats av alla EU-länder, och ett långsiktigt ansvarstagande utöver vad som krävs för stunden.

Marianne Ekdahl