EU-storm i svenskt vattenglas

I Sverige ger inget upphov till sådana ramaskri från EU-skeptiker och sådana krigsrubriker i media som ordet "hemlig" i kombination med ordet "EU". Det så kallade hemliga EU-brevet som den tyska förbundskanslern Angela Merkel skickade till Fredrik Reinfeldt har upprört många känslor. Bland andra har Peter Eriksson (mp) och Lars Ohly (v) och Susanne Eberstein (s) använt brevet för partipolitiska utspel mot regeringen. När brevet idag publicerades av Europaportalen (se även här) visade det sig vara ungefär så harmlöst som EU-minister Cecilia Malmström menade att det var.

Visst kan det vara onödigt att hemligstämpla ett sådant brev. Inte bara för att innehållet inte var särskilt uppseendeväckande, utan också för att det ganska förutsägbart skulle leda till angrepp från oppositionen.
Och visst kan det vara problematiskt att förhandlingar kring betydelsefulla politiska frågor hålls hemliga.
Men så brukar vara fallet med alla internationella förhandlingar. När hörde vi senast någon i Sverige klaga över att FN-dokument är hemliga? Eller att alla turer och förhandlingspositioner i WTO:s Doha-runda inte offentliggörs?
Behovet av offentlig debatt måste alltid vägas mot behovet av att kunna fatta beslut överhuvudtaget. En hög grad av öppenhet kan bakbinda en regering och göra det svårare att nå överenskommelser. Det är ett evigt dilemma i alla demokratier.

Dessutom får vi inte glömma att förhandlingarna inom EU är betydligt mer öppna och demokratiska än andra internationella förhandlingar. Inte minst efter framtidskonventet, som satte en helt unik standard vad gäller öppenhet och demokratisk förankring.
När EU de närmaste två åren förhandlar kring författningsförslaget kommer det sannolikt att ske mer öppet och demokratiskt än tidigare fördragsreformer och regeringskonferenser.
EU blir långsamt mer demokratiskt. Det är de små, små dropparna som urholkar stenen.

Andra bloggar om: EU, demokrati, konstitutionen, Angela Merkel, Cecilia Malmström, Peter Eriksson