EU:s extremhöger kan främja Sverigedemokraterna

Krönika för Ystads Allehanda

Det finns demokratiska, oförutsägbara val. Det finns totalt förutsägbara val, oftast i diktaturer. Och så finns det Europaparlamentets val av talman.
Demokratiska – ja. Men ack så förutsägbara. Den nye talmannen, tyske Hans-Gert Pöttering, var så säker på att han skulle bli vald den 16 januari att den kristdemokratiska grupp som han tidigare lett utsåg hans efterträdare redan en vecka tidigare.
Orsaken är kristdemokraternas och socialdemokraternas uppgörelser om att dela upp den femåriga mandatperioden mellan sig. Endast vid talmansvalet år 2002 bröts mönstret, även om valet av liberalen Pat Cox också var uppgjort i förväg.
Systemet kanske inte gynnar den allra bäste kandidaten, men det avspeglar parlamentets maktbalans, och därmed folkviljan. Sveriges statsminister tillsätts ju inte heller genom att riksdagsledamöterna väljer mellan olika kandidater. Inte blir det odemokratiskt för det.

En av Pötterings främsta utmaningar kommer att bli hur parlamentet ska hantera den nybildade högerextremistiska partigruppen”Identitet – Tradition – Suveränitet”, ITS, vars ledare Bruno Gollnisch är en förintelseförnekare från franska Nationella Fronten. Övriga medlemmar är knappast heller några man skulle vilja dela en flaska Leffe med på Bryssels Grand Place: flamländska Vlaams Belang (före detta Vlaams Blok), FPÖ:s Andreas Mölzer som står långt till höger om Jörg Haider, brittiske Ashley Mote, och Alessandra Mussolini, barnbarn till den forne italienska diktatorn.
Extremhögern tros nu få ökat inflytande, eftersom partigrupperna är nyckeln till parlamentets interna maktfördelning. ITS kommer bland annat ha rätt att leda ett eller två utskott, skriva flera rapporter och få mer personal.
Men formella rättigheter är inte detsamma som verkligt inflytande. Hittills har ingen av de etablerade partigrupperna velat samarbeta med dem. Många parlamentariker lovar att fortsätta att isolera ITS.
Men det finns en begriplig oro för att främlingsfientliga krafter ändå ska få ett politiskt uppsving i Europa. En egen plattform i Europaparlamentet kan ge en viss legitimitet, både i parlamentsvalet 2009, för Jean-Marie Le Pen i vårens franska presidentval och för Sverigedemokraterna i valet 2010.
Lika oroande är att högerextremisterna nu får del av EU:s partistöd. Det kan användas för att förstärka nationella valkampanjer – även i Sverige.
Både Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna kan få förstärkta kampanjkassor. Redan har sd fått ekonomiskt stöd av Nationella Fronten, och Vlaams Belang vill gärna se ett fördjupat samarbete.

Som tur är, har högerextremister ofta interna motsättningar.
I Europaparlamentet har de hittills kämpat emot Rumäniens och Bulgariens EU-medlemsskap. Men den nya partigruppen hade inte kunnat bildas om det inte vore för de fem rumänska antisemiter och den bulgar från det främlingsfientliga Ataka som nu intagit sina stolar i parlamentet. Svårigheterna att samarbeta kommer att kasta grus i maskineriet.
Nationalister, som extremisterna kallar sig själva, som samarbetar över nationsgränserna är ju en självmotsägelse. Extremhögern kommer kanske att sätta käppar i hjulet för sig själv.


Marianne Ekdahl

Upphovsrättsskyddat material.

Andra skriver intressant och bloggar om: EU, Europaparlamentet, demokrati, Sverigedemokraterna, högerextremister,