Statsvetare brukar hävda att de politiska partierna rör sig mot politikens mittfåra. Ytterkantsväljarna kan tas för givna, medan konkurrensen om mittenväljarna är hård. Såsom i moderaterna, så ock i socialdemokraterna.
De nya moderaterna har dragit sig själva så långt mot mitten att det knakar i fogarna i partiet.
Detsamma gör det i socialdemokraterna. I regeringsställning har socialdemokraterna rört sig mot mitten. Men nu muttras och mullras det om Mona Sahlins tidigare högerkantringar, framför allt från fackligt håll. Det finns en påtaglig intern splittring.
Valnederlaget har underblåst det missnöje som funnits med det som ofta setts som en högervridning. Enligt en undersökning som SVT:s Aktuellt presenterade nyligen är antalet socialdemokrater som vill att partiet går till vänster tio gånger fler än de som vill se en högersväng.
Även jag som icke-socialdemokrat måste erkänna att Sahlin kan vara beundransvärt rakryggad i sina åsikter även när det blåser vänstervindar.
Ett talande exempel är den stora debatten ”Vad vill socialdemokraterna?” som hölls på ABF i Stockholm i början av december, och där Sahlin och Pär Nuder var huvudtalare.
Debatten präglades av den socialistiska retorik som präglar socialdemokraternas interna debatt, men som inte lika ofta syns utåt. Hade debatten varit en båt hade vänsterkantringen fått den att kapsejsa på nolltid. Moderatorn Carl Tham satte tonen genom frågan ”Hur kan vi angripa kapitalismen?” Resten av debatten kan mycket kort sammanfattas som att marknadsekonomin är ond.
Det var svårt att tro att debattörerna tillhörde samma parti som bidragit till att avreglera el-, flyg- och kreditmarknaderna, införa budgettak och strama upp budgetprocessen, prioritera inflationsbekämpningen, reformera pensionssystemet och göra Sverige till medlem i EU. Snarare hade jag gissat på att de var vänsterpartister.
Ingen av de två närvarande före detta finansministrarna – Nuder och Bosse Ringholm – opponerade sig mot verklighetsbeskrivningen.
Den enda som delvis försvarade marknadslösningar var just Mona Sahlin. Hon vågade vara motvalls käring genom att påpeka fördelarna med EU och med globaliseringen.
Det var kanske inte särskilt populärt just där och då. Men därför modigt.
Men nu är det rättning i leden. Den tidigare kritiken mot Sahlin har blivit tystare.
Socialdemokraterna vet om att en dragning mot mitten krävs för att partiet ska kunna ta tillbaka regeringsmakten från de nya mjukismoderaterna. Därför sluter man nu upp kring Sahlin.
Men strategi är inte allt. Socialdemokraterna, ja, hela Sverige, borde ha nytta av att Sveriges största parti har en ledare som – ibland – kan stå upp när opinionsvindarna blåser från vänster i partiet.
Frågan är om det kommer att bli så.
Andra skriver intressant och bloggar om: Mona Sahlin, socialdemokraterna, partiledare, ideologi, moderaterna
Se även vad Dagens Nyheter Ekot Aftonbladet och Expressen skriver.
19 januari 2007
Står Sahlin emot vänstervindarna?
Skrivet av Marianne Ekdahl kl 12:34
Kategorier: Partipolitik, Svensk politik
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment