När reptilhjärnan tar över

Ingen har sagt något tidigare. Men efter Sydsvenskans avslöjanden om att en man sparkats från en förskola i Lund sedan han låtit barnen dra ned byxor och kalsonger får vi åtminstone med oss en liten lapp hem.
Rektorn beklagar det inträffade, men berättar inte vad som hänt. Vi föräldrar får förlita oss på Sydsvenskans uppgifter.
Chocken vill inte lägga sig.
Samtidigt är jag lättad över att blottandet skett på en annan avdelning, inte på vår småbarnsavdelning. Modersinstinkterna föder egoistiska tankar: det viktiga är att mitt barn inte har drabbats. Mitt barn framför allt. Inte andras ungar.
Men ändå: på vårt dagis! Reptilhjärnan tar över kommandot. Om mannen så mycket som krökt ett hårstrå på mitt barns huvud hade jag personligen verkställt kastreringen.
Ångesten biter sig fast. Jag har ju sett honom på småbarnsavdelningen också – i närheten av mitt barn. Till synes en helt vanlig kille. Men ändå smög sig misstankarna på i samma stund jag såg honom.
Finns något sådant som intuition? Eller har de senaste årens medierapportering skapat en överdriven misstänksamhet?
För stunden spelar det ingen som helst roll.

Andra bloggar skriver intressant om: pedofiler, dagis, förskola, media, kvinnor, barn