Sverige är, och har alltid varit, ett av de länder som är mest positiva till att EU fortsätter att utvidgas när länder som vill bli medlemmar uppfyller Köpenhamnskriterierna. Men inför EU:s toppmöte idag har statsminister Fredrik Reinfeldt och riksdagens EU-nämnd tagit ställning för att EU:s förmåga att integrera nya länder också måste beaktas i den fortsatta utvidgningen. Allt i enlighet med utkastet till toppmötesslutsatser, som dragits upp av det finländska ordförandeskapet.
Egentligen är formuleringen bara ett nytt sätt att uttrycka samma sak som tidigare varit kontroversiellt och stött på motstånd från bland annat Sverige: idén att EU:s "absorptionskapacitet" ska beaktas innan nya medlemsländer kan tas in. För vad är skillnaden mellan att unionen ska kunna absorbera nya medlemmar och att kunna integrera dem? Ingen, skulle jag vilja påstå.
De trassliga Turkietförhandlingarna har uppenbarligen fått flera EU-länder att tänka om. Att nya kandidatländer uppfyller Köpenhamnskriterierna räcker inte längre.
För vad handlar det egentligen om? Vad skulle hindra EU från att lyckas "integrera" vissa länder? Jo, att de är för fattiga eller för kulturellt annorlunda, naturligtvis.
Hur i hela fridens namn har samtliga svenska riksdagspartier lyckats byta åsikt på det viset?
Andra bloggar skriver intressant om: EU, EU-toppmöte, Fredrik Reinfeldt, utvidgningen, Turkiet
14 december 2006
Hycklande om EU:s utvidgning
Skrivet av Marianne Ekdahl kl 19:53
Kategorier: Demokrati, EU, Svensk politik
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment