Mer kraft, mindre krångel

Sydsvenskans ledarsida 6 december 2006.

Från Ideon till Stockholmsbörsen.
Småföretagarna Anders Johansson och Måns Nilsson har ambitiösa planer. Med benägen finansiering från några av profilerna i Lunds näringsliv, som igår församlats på inkubatorn Ideon Innovation, skall TV-komikerna Anders och Måns börsintroducera sitt humorföretag.

Målet är att bli en stor koncern. Lätt som en plätt. I TV funkar ju deras humorkoncept ”så j-vla bra”, bräker Anders på gnällande Linköpingsmål.
Varför är Anders och Måns affärsidé så rolig? De förklarar själva varför – omedvetet. ”Humor uppstår när förväntningar inte infrias”, säger de.
Inte ens på Ideon, Öresundsregionens Silicon Valley, finns det några större förväntningar på att dagens småföretag skall bli morgondagens storföretag. Skrattet fastnar i halsen.
Skämtet är symptomatiskt. Visst är uppgiften att inga svenska storföretag har startats efter 1970 en följetong på ledarsidorna. Men det är värt att upprepas: små- och medelstora företag får sällan växa sig stora.
Det är förenklat att skylla enbart på den administrativa börda som åläggs företagen. Men betänk att 75 olika myndigheter, enligt Statskontoret, samlar in företagsuppgifter på 1150 olika blanketter, och att byråkratin, enligt Nutek, Närings- och teknikutvecklingsverket, kostar upp till 70 miljarder kronor om året. Det är höga siffror.

Därför är näringsminister Maud Olofssons offensiv för att förenkla regelverken för företag verkligt välkommen. Arbetet kommer att ske i etapper där olika aktörer involveras, och målet är att minska de administrativa kostnaderna för företagen med 25 procent till 2010. Inspirationen kommer från Nederländerna, där den borgerliga regeringen snart har skurit ned red tape med en fjärdedel.
Igår kom ett nytt olofssonskt initiativ. Med ökad rådgivning, särskilda lån och lägre minimikrav på aktiekapital skall det kvinnliga företagandet inte längre ligga i botten i Europa.
Olofssons målsättningar och tidtabell har stora likheter med EU:s Lissabonprocess för fler jobb och större konkurrenskraft: mindre byråkrati, fokus på småföretag, mindre startkostnader, fler kvinnor på arbetsmarknaden.
Om Olofsson är klok fortsätter hon att dra nytta av EU-samarbetet. Det finns mycket att lära av – och lära ut till – andra länder.

I Sverige har regelförenklingar diskuterats i flera decennier. Men i praktiken har mycket lite gjorts för att minska byråkratin.
Den så kallade Simplexgruppen som tillsattes 1998 tilläts inte fokusera på det viktiga. De förslag som kom rann ut i sanden. Riksdagen ville påskynda arbetet, och Riksrevisionens kritik var svidande för den förra regeringen – eller borde ha varit det. Men på departementen och i regeringen saknades politisk vilja.
Motståndet var delvis ideologiskt motiverat. Socialdemokraterna tycks helst vilja ha företag utan företagare.
En förutsättning för att lyckas med regelförenklingarna är övertygelsen att företag behövs och gör nytta – inte bara som mjölkkossor för välfärdssystemet. Där har Maud Olofsson en rejäl fördel framför sina företrädare.

Marianne Ekdahl

Upphovsrättsskyddat material.

Andra bloggar om: Anders och Måns, Maud Olofsson, företagande, regelförenkling, Lissabonprocessen

Andra bloggar om: centerpartiet, företag, näringsliv, TV, humor