Huvudledare i Sydsvenskan 30 juli 2006
Familjepolitiken är den borgerliga alliansens akilleshäl. En efter en har frågor där de fyra partierna är oeniga betats av – senast genom utspelet om fastighetsskatten under politikerveckan i Visby. Men när det gäller synen på familjen sticker kristdemokraterna fortsatt ut.
Ytterligare en påminnelse om att det trots allt är fyra olika partier som går till val kom igår när kd:s partiledare Göran Hägglund presenterade partiets valmanifest i Halmstad. Föga oväntat valde han att åter lyfta fram förslaget om ett statligt vårdnadsbidrag.
Det är svårt att föreställa sig att detta vårdnadsbidrag – i praktiken statligt subventionerade hemmafruar – skulle gå att förena med jämställdhet.
Att en mamma tar ut föräldraledighet ses som självklart. Fortfarande är det inte lika klart att pappa stannar hemma. Sedan föräldraförsäkringen infördes 1974 har männens andel av föräldradagarna ökat från mindre än 1 procent till omkring 17 procent, enligt Statistiska centralbyrån.
Framsteg – jovisst. Men det går för långsamt.
Många familjer menar att de inte har ”råd” med längre pappaledighet. Någon som tror att de skulle ha råd att ha pappa hemma med vårdnadsbidrag? Knappast. Oavsett hur mycket kd talar om ”valfrihet” så är detta en kvinnofälla.
Lyckligtvis talar inte mycket för att kd kunde driva igenom denna fråga efter ett regeringsskifte.
Dagens industri skrev igår om det regeringspussel som alliansen lägger i all tysthet. Sedan folkpartiledaren Lars Lejonborg förra veckan uppgav att han betraktar Fredrik Reinfeldt (m) som självskriven statsminister vid en borgerlig valseger – ”med de opinionssiffror som är nu, och de besked som har givits” – så har bilden klarnat. Också finansdepartementet och utrikesdepartementet anses enligt Di vara vikta för m.
Centern vill uppenbarligen se Maud Olofsson som näringsminister och Eskil Erlandsson ligger väl till inom försvarspolitiken. Att folkpartiet traktar efter skol- och utbildningsfrågor är ingen hemlighet, lika litet som att Johan Pehrson fikar efter posten som justitieminister.
Men vem skall få ansvaret för socialpolitiken? Kd betonade åter igår att partiet vill vara de äldres parti. Och varför inte. Men familjepolitiken hamnar förhoppningsvis hos fp eller c.
Det är symptomatiskt att Hägglund i sitt tal igår inte uttalade ordet jämställdhet. Däremot betonade han starkt ordet självständighet.
Med vårdnadsbidrag som främsta vallöfte framstår det tydligt vem kristdemokraterna vill ge mer självständighet.
Inte är det Sveriges kvinnor.
Upphovsrättsskyddat material
Andra bloggar om: kristdemokraterna, vårdnadsbidrag, regeringen
01 augusti 2006
Nej tack till vårdnadsbidrag, Hägglund
Skrivet av Marianne Ekdahl kl 17:42
Kategorier: Artiklar, Barn, Jämställdhet, Partipolitik, Svensk politik, Sydsvenskan
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment