Tigerkaka är inte bara gott. Det kan vara riktigt nyttigt.
Nyttigt i bemärkelsen att den kan hjälpa oss att förstå hur politikerna döljer en viktig pusselbit i svensk politik.
Som bekant råder valrörelse. Och som bekant är Sverige medlem i EU. Bekant för de flesta politiker är också att Bryssel i många frågor är ett viktigare beslutsforum än Helgeandsholmen.
Men av valrörelsen att döma är detta helt oviktigt.
Socialdemokraternas valmanifest och moderaternas Vaxholmsbrev har ett par till intet förpliktigande fraser om EU. Men i debatten är det tyst. Valtal, utspel och partiledardebatter är nästan kliniskt befriade från den europeiska dimensionen.
Orsaken är enkel. På visioner om hur partierna vill använda EU-samarbetet vinner man inga röster.
De enda som vågar lyfta EU-frågorna i debatten är enstaka Europaparlamentariker. I fredagens Svenska Dagbladet anklagade Anders Wijkman (kd) partierna – främst vänstern, som är djupt splittrad i EU-frågorna – för att mörka vilka ambitioner de har inom EU-samarbetet. Jan Andersson (s) påpekade samma sak på Sydsvenskans Aktuella frågor för en tid sedan.
Det här är att lura väljarna.
För det är här tigerkakan kommer in.
Statsvetare brukar ibland hävda att europeisk och svensk politik – men även lokal och regional politik – är sammanvävda på samma sätt som choklad- och sockerkakssmeten. EU gör att det blir allt svårare att skilja utrikes- från inrikespolitiken.
Få politiska beslut i Sverige saknar en europeisk dimension. Förutom EU-lagstiftningen sker också en mindre uppenbar ömsesidig påverkan av idéer och dagordning genom de ständiga mötena och förhandlingarna. Fler och fler lokala och regionala organ samarbetar direkt med motsvarande organ utomlands eller driver själva sin sak i Bryssel, utan att tvingas ta omvägen via Stockholm.
Att döma av Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och de andra partiledarna är svensk politik mer som en sockerkaka: svenskt gyllengul och utan inblandning av främmande element. EU tycks vara så långt borta att ingen behöver bry sig.
Politikerna må ha sina randiga skäl.
Varför skall de tala, när en svensk tiger?
Publicerad på Sydsvenskans ledarsida, augusti 2006
30 augusti 2006
En svensk tiger
Skrivet av Marianne Ekdahl kl 19:57
Kategorier: Artiklar, Demokrati, EU, Sydsvenskan
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment