Den glömda frågan

Just nu, mitt under brinnande valrörelse, förs en annan debatt i Bryssel. Den borde nå även till Sverige. Inte trots, utan därför, att det är valrörelse. Som konsumentupplysning till väljarna.
I den tankepaus som inrättades efter att konstitutionsförslaget strandade i den franska och den nederländska folkomröstningen 2005 försöker EU:s institutioner med kommissionär Margot Wallström i spetsen hitta ut ur EU:s konstitutionella kris.
Det behövs. Om inte författningen antas måste unionen finna andra vägar att hantera de institutionella frågor som författningen var tänkt att hantera. Beslutsfattandet måste förenklas och effektiviseras, och de rättsliga ramarna måste bli tydligare och enklare.
I stöpsleven ligger också de stora framtidsfrågorna. EU:s ledare måste enas om huruvida en utrikesminister skall tillsättas, om rättighetsstadgan skall bli rättsligt bindande, om medborgarinitiativet skall bli verklighet, om konventet skall användas för framtida fördragsändringar, om en kärntrupp av länder som vill samarbeta mer skall tillåtas gå före.
Och inte minst viktigt: Var skall unionens gränser dras? Vid Turkiet, Ukraina, Moldavien?
Detta är relevant i det svenska valet. Var femte lag som träder i kraft i Sverige har antagits i Bryssel – av svenska och andra politiker. Därför är större klarhet vad gäller partiernas europeiska visioner önskvärd.
Den borgerliga alliansen vill påbörja förberedelserna inför Sveriges ordförandeskap 2009, men väjer till stor del för framtidsdiskussionen. Lars Leijonborg tycks ha förträngt folkpartiets EU-vänliga historia. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försökte utan större framgång bättra på sin internationella trovärdighet genom att besöka Tysklands kansler Angela Merkel.
Den väljare som söker klarhet i hur socialdemokraterna ser på EU:s framtid får knappast några svar av statsminister Göran Persson.
Under gårdagens givarkonferens för Libanon fick Persson en chans att visa upp sig som internationell statsman. Det återstår att se när han tänker klargöra vilka visioner han har för Europa och hur han i framtiden vill samarbeta med de två stödpartier som vill att Sverige lämnar EU.
Förr eller senare måste Sverige ta ställning till EU:s framtidsfrågor.
Att inte ta diskussionen, varken med andra politiker eller med väljarna är oansvarigt. Sveriges framtid handlar i hög grad om EU:s framtid.
Ledarskap är att vilja, inte bara att läsa opinionsundersökningar.

Huvudledare i Sydsvenskan, 1 september 2006