Vad vill de med Europa?

EU lider av ett demokratiskt underskott, sägs det ofta. Jag skulle vilja vända på steken: Sverige lider av ett demokratiskt underskott.
Har någon partiledare i valrörelsen talat om sina visioner för EU? Hur han eller hon vill hantera de brännande frågorna om EU:s framtid? Har något valmanifest presenterat mer än till nästan inget förpliktande ord om EU?
Nej, det nationella perspektivet är helt dominerande.
I Bryssel råder däremot febril aktivitet.
I den tankepaus som inrättades efter att författningsförslaget strandade sommaren 2005 försöker EU:s institutioner med kommissionär Margot Wallström i spetsen hitta ut ur EU:s konstitutionella kris.
Det är ingen lätt reformagenda. Beslutsfattandet måste förenklas och effektiviseras för att unionen inte skall bli handlingsförlamad. EU måste bli bättre på att tala med en röst i världen och på att bekämpa den internationella brottsligheten.
Skall EU ha en vald ordförande istället för dagens roterande ordförandeskap? En utrikesminister? Var skall unionens gränser dras? Skall A- och B-lag tillåtas, det vill säga att vissa medlemsländer går före i ett närmare samarbete?
I slutänden handlar det om makt och inflytande och ibland om reda pengar. För alla EU:s medlemsländer – inklusive Sverige.
Men att den svenska valrörelsen knappast alls berör dessa framtidsfrågor, bidrar inte bara att en snäv debatt, det är rent av ohederligt.
Under den kommande mandatperioden måste Sverige ta ställning till om det skall bli ett nytt EU-fördrag och hur det i så fall skall se ut.
Hösten 2009 blir Sverige ordförande i unionen. Prioriteringar och förberedelser kan inte dras upp över en natt, utan måste tas fram i demokratisk ordning.
Vad beror tystnaden på? Kanske delvis på att plånboksfrågor och svartmålning av motståndarna, inte framtidsvisioner, dominerar valdebatten.
Men framför allt på att politiker inte vinner röster på att tala om EU. Trots att Sverige varit EU-medlem i snart tolv år är Sverige fortfarande kluvet. Ja- och nej-debatten har inte på allvar tagit slut. Splittringen går rakt igenom flera partier, framför allt socialdemokraterna.
I sin nyutkomna bok Se dig själv i andra skriver statsminister Göran Persson ”Sverige blir allt mer beroende av omvärlden och omvärlden gör sig allt mer påmind i Sverige”.
Det stämmer. Framför allt gäller det våra relationer med EU. Men EU nämner Persson knappt i sin bok.
Det är symptomatiskt för valdebatten. Inte heller alliansens partiledare talar klarspråk om EU. EU-samarbetet lyser med sin frånvaro i årets valkampanj.
Förr eller senare måste svenskarna och deras förtroendevalda i riksdag och regering ta ställning till EU:s framtidsfrågor – som även är framtidsfrågor för Sverige.
Därför borde politikerna tala om för väljarna vad de vill med EU.
Innan valet.

Krönika för Ystads Allehandas ledarsida 14 september 2006

Andra bloggar om: EU, EU-författningen, Göran Persson, alliansen, valkampanj