Sd ulvar i fårakläder

Ett politiskt parti kan byta kostym, men den ideologiska kärnan rubbas inte så lätt.
Sverigedemokraterna försöker sedan en tid framstå som ett rumsrent, ickerasistiskt parti. Den flammande röda facklan som partisymbol har bytts mot en snäll, svensk blåsippa. I partiprogrammet har tydligt rasistiska formuleringar bytts mot nationalkonservatism och folkhemstankar, en kombination som kan antas locka äldre socialdemokratiska väljare.
Men trots kameleonttricket är den högerauktoritära grundsynen orubbad. SD:s människosyn uppvisar klara likheter med nazismens rasistiska retorik, skriver idéhistorikern Ulla Ekström von Essen och doktoranden Rasmus Fleischer i en studie som igår presenterades i samarbete med Integrationsverket. Partiets nationalchauvinism och kulturmystik har alltid slagit följe med rasteorierna, menar forskarna.
Det är väl känt att SD har sitt främsta fäste i Skåne – och främst i västra Skåne. Enligt studien är SD i Skåne mer islamofobiska och tydligare med att ställa grupper som invandrare mot pensionärer.
SD har tagit stort intryck av Dansk folkepartis framgångar. DF har lyckats sätta dagordningen för flykting- och invandringspolitiken i Danmark. De fremmede har blivit en av de centrala frågorna i dansk politik.
Att SD värvar röster i Skåne har flera förklaringar. Det historiska arvet spelar en roll. Under 1930- och 40-talen märktes den geografiska och kulturella närheten till Tyskland i den politiska debatten. SD har också kunnat rida på en populistisk tradition där bl a Sjöbopartiet och Skånepartiet fått väljarröster.
I städer som Malmö och Landskrona har industrinedläggningar och socioekonomisk förändring skapat ett slags social revanschism. Parallellt med att många invandrare bosatt sig i Malmö och Skåne skapas här en grogrund för populism och främlingsfientlighet.
Resten av Sverige är inte vaccinerat mot högerextremism. Men Skånes närhet till kontinenten innebär att internationella tendenser – även negativa sådana – ofta når hit först.
Danmark är bara ett exempel. I Belgien är den ”renhållningsspärr” som de etablerade partierna kommit överens om, le cordon sanitaire, inte särdeles effektiv gentemot Vlaams Blok. I det franska presidentvalet år 2000 slog Nationella Frontens Jean-Marie Le Pen ut socialistkandidaten Lionel Jospin i första valomgången.
En sådan internationell utblick ger oss också ett annat perspektiv på Sverige. De extrema politiska krafterna hålls här i stor utsträckning ute från den etablerade politiska scenen.
Så måste det förbli.

Publicerad på Sydsvenskans ledarsida