Ett större Europa - och bättre

Europakrönikan 5-6 maj 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda


För fyra år sedan hände något fantastiskt. När åtta länder bakom den forna järnridån den 1 maj 2004 blev medlemmar i EU var Europa inte längre delat. I sextio år hade Europa varit uppdelat i öst och väst. Genom EU:s största utvidgning hittills – ofta kallad ”Big Bang” – blev kontinenten hel igen. Järnridån föll för gott.
Men mentalt har Europas tudelning delvis levt kvar. Fortfarande talar många om ”nya” och ”gamla” medlemsstater. I Europaparlamentet har detta skapat nya politiska skiljelinjer som påverkar hur ledamöterna röstar. Tydligast märks det i den största partigruppen, den konservativa EPP-gruppen.
Men i grund och botten är detta småpotatis. Det har blivit färre konflikter mellan ”nya” och ”gamla” länder, mellan rika och fattiga stater, än vad många befarade.
Ekonomin har inte blivit sämre, utan bättre. Tillväxten och investeringstakten i de ”nya” länderna har överskridit alla förväntningar. Den ökade efterfrågan på varor och tjänster har även gynnat de ”gamla” länderna, trots att de flesta får lite mindre kvar i statskassan i form av EU-stöd.
Den oro som fanns i början av 2000-talet över att mängder av människor skulle flytta från öst till väst har visat sig grundlös. Länder som Storbritannien och Sverige, som inte stängt sina arbetsmarknader, har snarare kunnat dra nytta av de många människor från de ”nya” länderna som gärna jobbar utomlands några år med bättre lön än de kan få hemma. Det har minskat arbetskraftsbristen i en del sektorer, och på så sätt gynnat ekonomin som helhet.

Beslutsmaskineriet har också gynnats av den stora utvidgningen. Tidigare kraxade olyckskorparna om att beslutsfattandet skulle bli mycket trögare, att det till och med skulle bli omöjligt att fatta beslut med 25 länder vid förhandlingsbordet i ministerrådet.
Flera studier visar att det blivit tvärtom. Utvidgningen har inte bidragit särskilt mycket till att försvåra diskussionerna. Det har inte blivit svårare att fatta beslut.
Däremot har beslutsfattandet på många håll anpassat sig efter de nya villkoren. Diskussionerna i ministerrådet har blivit kortare, och mer av förhandlingarna sker genom ”sherpas”, utsända av medlemsstaterna. EU-kommissionen har också lyckats arbeta lika effektivt som tidigare. Kommissionärerna själva arbetar ofta i små grupper runt olika sakfrågor, färre beslut fattas med alla kommissionärer närvarande.

I stort har Europa alltså påverkats positivt av ”Big Bang”.
Det kan vara värt att ha i minnet, eftersom nya länder idag står på tur att närma sig EU, medan många politiker vill bromsa den fortsatta utvidgningen.
Turkiet är för fattigt, och dessutom muslimskt, säger de. Det är helt enkelt för annorlunda, och kommer att förändra EU alltför mycket. Många sätter också frågetecken för Kroatien, Bosnien och Serbien, för att inte tala om Albanien och Ukraina.
Men den framgångsrika utvidgningen 2004 visar att stora steg inte bara är möjliga – de kan också skynda på förbättringar.

Marianne Ekdahl


Andra bloggar om: EU, utvidgningen, utvidgning, Turkiet, , järnridån, demokratisering, tillväxt, Europa, nya och gamla medlemsstater