Vad Somalia inte behöver

Från det krigsdrabbade Somalia kommer oroväckande signaler. Och en liten strimma hopp.
En islamisk milis har förvånansvärt snabbt tagit kontroll över södra Somalia och huvudstaden Mogadishu. Eftersom även Etiopien, Eritrea och USA har intressen i landet finns en oro för att en ännu större konflikt skall blossa upp.
Femton års inbördeskrig har trasat sönder Somalia. Kaos råder, ekonomin är i ruiner. Skolor och sjukhus fungerar sällan. På Mogadishus gator styr vapnen.
Krigsherrarna och klanledarna kunde 2004 enas om en president, Abdullahi Yusuf, och en interimsregering, men dessa är relativt tandlösa.
Idag kontrolleras Mogadishu av De islamiska domstolarnas råd och dess ordförande schejk Hassan Dahir Aweys. Under 90-talet anklagades Aweys för kopplingar till al-Qaida. De senaste årens terrordåd i östra Afrika har sannolikt haft kopplingar till Somalia.
Flera framtida scenarier är tänkbara.
Chanserna till fred är paradoxalt nog större än tidigare. Somalierna är trötta på krigsherrarna. Domstolarnas kontroll har minskat kriminaliteten något, och de har därför ett visst folkligt stöd. Domstolarna och regeringen har nyligen beslutat att föra en dialog, men domstolarna vägrar släppa in utländska fredsbevarande trupper i landet.
Men läget i regionen är mycket instabilt, vilket gör en större konflikt lika sannolikt.
Det starkt islamistkritiska Etiopien tros stödja regeringen militärt, medan ärkefienden Eritrea och Saudiarabien antas beväpna milisen. Misstankarna om al-Qaida-kopplingar gör det hela än mer komplext. Krigsherrarna tros ha fått stöd av USA, eftersom de bekämpat islamistmilisen.
Domstolarna har börjat tillämpa islamisk sharialagstiftning i Mogadishu. Schejk Aweys vill bara stödja en regering grundad på islamisk lag.
Definitionen av sharia varierar, liksom utbredningen och tillämpningen. I Nordafrika och Mellanöstern är religiösa domstolar som dömer om äktenskap och arv vanliga. Iran och Saudiarabien styrs helt av islamisk lag.
Stående inslag är religiös styrning av både privat och offentlig sfär, kvinnors underlägsna rättsliga ställning och brutala straff. Amputation för stöld. Piskning för ”hor”. Dödsstraff för homosexualitet. Stening för äktenskapsbrott: nigerianska Amina Lawal räddades av den internationella opinionen, men hon är en kvinna av många.
Sharia står i skarp motsättning till demokratiska principer som mänskliga rättigheter, politisk pluralism och ickediskriminering.
Ett land som Somalia – där kvinnoförtrycket redan är stort, där det saknas demokratiska traditioner, där ekonomin är praktiskt taget obefintlig, där det saknas skolor – behöver fred, demokrati, och stöd från omvärlden.
Inte religiös fundamentalism.

Publicerad på Syydsvenskans ledarsida juli 2006