Inflation i KU-anmälningar

Mardrömsstarten för den borgerliga regeringen tycks vara över. Media och den allmänna opinionen verkar ha lugnat sig efter att två ministrar har avgått och utrikesminister Carl Bildt gjort sig av med sina aktier i Vostok Nafta.
Men anmälningarna till konstitutionsutskottet, KU, fortsätter att pressa regeringen:
Fyra anmälningar på två veckor. Och en femte är på väg.
Kritiken växer nu mot att anmälningarna sägs vara politiskt motiverade. Naturligtvis ligger mycket i betraktarens öga. Få, om några, KU-anmälningar kan anses vara helt opartiska av alla. Men visst luktar det partipolitik kring samtliga fem aktuella fall.
I Lars Ohlys (v) anmälan om ändringarna i a-kassan talas det om ”klassisk högerpolitik” och att ”trygghetssystemen urholkas”.
Har Ulf Holm (mp) och Hans Hoff (s) som anmält Carl Bildts (m) respektive Mats Odells (kd) aktieinnehav tänkt sig att samtliga statsråds samtliga aktieinnehav, banklån, fastigheter och så vidare skall granskas av KU?

Underligast är kanske Carina Häggs (s) anmälan mot statsminister Fredrik Reinfeldt om att hans utnämnande av statsråd kan bryta mot Regeringsformens krav på beredning av regeringsärenden.
Att Reinfeldt inte kontrollerat sina ministrars bakgrund tillräckligt står utom allt tvivel. Att hanteringen av de senaste veckornas affärer till stor del varit dålig är solklart. Men självklart har regeringsbildningen beretts. Hur den har beretts är en annan fråga.
Dock knappast en fråga för KU.
Statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg menar att antalet KU-anmälningar har ökat kraftigt sedan de offentliga utfrågningarna startade 1988. I gårdagens P1-morgon trodde hon att det ökade mediala intresset gjort KU till ett bra sätt för framför allt oppositionspolitiker att nå ut och markera sitt missnöje med regeringen.
Men är detta förvånande?
Nej, det är det inte. Själva modellen med ett riksdagsutskott som granskar regeringen lägger grunden för en politiserad behandling. Det gäller både anmälningarna och behandlingen i utskottet.

I teorin skall ledamöterna endast ha grundlagen framför ögonen. Men de är också politiker – det är omöjligt att förvänta sig att de skall lägga partipolitiken åt sidan och bli helt opartiska gentemot statsråd från andra partier.Kanske är det inte heller önskvärt. Riksdagsledamöterna har fått mandat av sina väljare att verka för en viss politik. Att kasta av sig det uppdraget är till viss del att svika sina väljare.
Politiseringen bidrar också till en viss tandlöshet i KU:s granskning. Eftersom majoriteten i KU också utgör regeringsunderlag blir dess betänkanden lätt urvattnade.
Men det mest allvarliga med inflationen i anmälningarna är om allmänhetens och politikernas tilltro till KU minskar. Utskottets legitimitet som granskare undergrävs.
Det är naturligtvis oförsvarbart att visa ett sådant förakt för KU som Göran Persson gjorde i samband med vinterns tsunamiförhör.
KU är ett tungt riksdagsutskott, kanske det tyngsta. Det bör behandlas med respekt.

Publicerad på Sydsvenskans ledarsida 1 november 2006

Andra bloggar om: Carina Hägg, Lars Ohly, konstitutionsutskottet, KU-anmälningar