Hur länge är Skånes sydkust kvar?

Hur mycket är kvar av Skånes sydkust om hundra år?
Världshavens yta höjs successivt, och Skåne kan inte på samma sätt som norra Sverige dra nytta av landhöjningen.
Särskilt utsatt är den erosionsdrabbade kusten öster om Ystad, menade den förre landshövdingen i Skåne, Bengt Holgersson, när Klimat- och sårbarhetsutredningen lade fram i sitt delbetänkande på onsdagen. För att inte tala om Falsterbo-Skanör, där stora arealer bara ligger knappt en meter över havsytan.
Varje person som inte tidigare tänkt igenom konsekvenserna av den globala uppvärmningen borde ha fått sig en tankeställare i veckan.
På måndagen rapporterade den förre Världsbankschefen Nicholas Stern att 20 procent av världens BNP kan gå förlorat om inget görs för att stoppa klimatförändringarna.
Innehållet i rapporterna har beskrivits på många håll redan. Det intressanta bakom det uppskruvade tonläget är att klimatfrågan nu blivit en verklig politisk fråga. Tagen på allvar. Av alla från höger till vänster.
Av de allra flesta i alla fall. Fortfarande finns det skeptiker som förläst sig på danske Björn Lomborg och hans teorier om att miljön i världen egentligen är mycket bättre än alla miljövänner påstår. Eller på den stora mängd rapporter som – i Lomborgs fotspår – försöker så tvivel om att det verkligen existerar ett klimathot. Man behöver inte vara paranoid för att inse att många av dessa rapporter finansierats av oljebolag eller anhängare till George W. Bush – bara realist.
Naturligtvis skall man inte bocka och buga för allt som kommer från klimatforskarnas pennor. Kritiskt tänkande behövs alltid! En nyutkommen avhandling från Göteborgs universitet, skriven av Martin Letell, visar att just när det gäller miljöfrågorna kan gränsen mellan politik och vetenskap vara suddig. Både forskare och politiker vill ibland utnyttja vetenskapens aura av neutralitet och objektivitet för att öka trovärdigheten i de egna åsikterna.
Men det råder mer och mer samstämmighet bland världens klimatologer om att människan verkligen påverkar klimatet genom utsläpp av växthusgaser.
Det finns också en allt bredare konsensus kring betydelsen av klimatfrågan, både i Sverige och internationellt. Det kommer helt säkert att dröja innan verkligt effektiva åtgärder sätts in av de verkligt stora utsläppsländerna - kontroverserna runt Kyotoavtalets minst sagt måttliga målsättningar inger inte hopp. Men frågan är på den politiska dagordningen på ett annat sätt nu än för, låt oss säga, några år sedan. Idag har ingen politiker råd att strunta i klimatfrågan.
Förre presidentkandidaten Al Gore och hans film ”En obekväm sanning” har bidragit till att sätta frågan på agendan hos den breda allmänheten. Stern-rapporten har också fått stort genomslag, av andra skäl. För beslutsfattare väger budskapet att klimathotet måste hanteras för att inte underminera den ekonomiska tillväxten tyngre än miljöorganisationernas oro.
Ingen panik, sa miljöminister Andreas Carlgren (c) häromdagen.
Nej, vi får inte drabbas av panik. Men varken politikerna eller vi medborgare har råd att sitta kvar på sofflocket.

Publicerad på Ystads Allehandas ledarsida 8 november 2006