Angela Merkel har inlett tio veckors intensiva förhandlingar om EU:s konstitutionella fördrag. Och det tycks faktiskt gå åt rätt håll. Det ser mer och mer sannolikt ut att det mesta av fördraget kommer att bli verklighet.
Igår krävde Tony Blair tillsammans med Jan-Peter Balkenende – Storbritannien och Nederländerna är två av de länderna som är mest kritiska till det liggande fördraget – att allt i fördraget som påminner om en författning skrotas. Istället vill de se en traditionell fördragsförändring som ska göra EU mer effektivt, enligt Financial Times och BBC.
Upppenbarligen kan uttalandet tolkas på olika sätt. "Blair vill att EU ger upp fördraget", skriver FT. "Merkels konstitutionsplan får stöd av London och Haag", menar Europanytt.
Båda tolkningarna har säkert fog för sig. Att Blair och Balkenende var luddiga var ingen slump.
Inga medlemsländer har råd att binda sig hårt vid en mer eller mindre orealistisk förhandlingsposition. För att inte tappa ansiktet inför väljarna den dag en kompromiss om fördraget kan nås, måste stats- och regeringscheferna ha ganska stort förhandlingsutrymme.
I praktiken innebär utspelet sannolikt att Storbritannien och Nederländerna kan acceptera en fördragsändring där ordet "författning" tagits bort, samt allt som påminner om nationella symboler, som EU-flaggan, en EU-hymnen, samt lyfta ut stadgan om grundläggande rättigheter.
Redan i mars gjorde den nederländska regeringen sin ståndpunkt om fördraget offentlig, och den påminner mycket om gårdagens utspel.
Poängen med att kräva att att de författningsmässiga inslagen i fördraget tas bort är naturligtvis att både Blair och Balkenende ska kunna acceptera den största delen av det fördrag som 18 medlemsländer redan har ratificerat, utan att utlysa folkomröstningar. Åtminstone i Storbritannien skulle utfallet helt säkert bli ett nej. De brittisk-nederländska kraven är formulerade för att Blair och Balkenende inför sina väljare ska kunna hävda att de krävt omfattande förändringar i fördraget, men inte reta upp övriga europeiska regeringar genom att blockera de konstitutionella förändringar som majoriteten anser helt nödvändiga.
Förhoppningsvis kan EU-länderna vid toppmötet i juni och under höstens fortsatta förhandlingar enas om att behålla det mesta av substansen i fördraget, inklusive den fundamentala första delen med de institutionella kompromisserna. Det vill majoriteten av EU-länderna, även Sverige.
EU-minister Cecilia Malmström har skissat ut regeringens prioriteringar, bland annat i en intervju jag gjorde för Tidningen Nu nyligen (ej på nätet, men här):
"Vi vill inte omförhandla de institutionella frågorna och utbyggnaden av besluten med kvalificerad majoritet inom utrikespolitiken och det rättsliga samarbetet."
Det är även sannolikt att regeringen kommer att föreslå att delar av fördraget lyfts ut, berättade hon.
Inom parentes kan sägas att Storbritanniens och Nederländernas krumbuktande i fördragsfrågan ytligt sett kan tyckas odemokratiskt. Blir inte väljarna lurade?
Men som den konstitutionellt kunnige Europaparlamentarikern Richard Corbett, skriver i en intressant kolumn på EUObservers sajt har inte Storbritannien alltid stått på samma fördragskritiska sida i förhandlingarna som Tjeckien, Polen och Nederländerna, som landet gör idag. Och de brittiska EU-skeptiker som menar att fördraget närmast tvingats på ett tvekande Storbritannien har fel, menar han:
"Britain was central to the negotiations that agreed the text, the government signed the treaty and, as Tony Blair said to the House of Commons in June 2004:
'This constitutional treaty represents a success for the new Europe that is taking shape, is a success for Britain'. "
Att Storbritannien stödjer substansen i fördraget är alltså knappast någon kovändning, tvärtom.
Läs även riksdagens förre talman Björn von Sydows debattartikel i DN idag om hur riksdagen borde stärka sin makt i EU-frågorna, i linje med fördragets förslag.
Samt Rolf Gustavsson i SvD om Merkels förhandlingar. Som vanligt är SvD bättre än DN på EU-rapporteringen...
Andra bloggar om: EU, konstitutionen, fördraget, Angela Merkel, Tony Blair, Storbritannien, Nederländerna, Cecilia Malmström
17 april 2007
EU-fördraget - det går åt rätt håll
Skrivet av Marianne Ekdahl kl 14:41
Kategorier: Demokrati, EU, Svensk politik, Utländsk politik
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment