Väljer valen

Den sillval på 60 ton som ett isländskt fartyg fångade i söndags har orsakat en internationell proteststorm. Den som styckar ett 21 meter långt mytomspunnet och utrotningshotat däggdjur inför världens TV-kameror undgår inte omvärldens vrede.

Miljöminister Andreas Carlgren var skarp i sin kritik. Självklart.
Ironiskt nog har Sverige legitimerat Islands beslut att bryta mot förbudet mot kommersiell valfångst som rått sedan 1986. När Internationella valfångstkommissionen, IWC, år 2002 behandlade en isländsk reservation mot förbudet var Sveriges röst utslagsgivande. Av oklara skäl röstade vi ”fel”.
Vid sidan om de utrotningshotade sillvalarna planerar Island att fånga trettio vikvalar per år – att jämföra med den knappa miljon som finns. Är det så farligt då?
Delvis handlar tabut runt valfångst om känslor. I likhet med delfiner och sälar har valar till viss del blivit ”disneyfierade”. Visst är de intelligenta. Gulliga, OK. Ömmande föräldrar, säkert. Men trots allt är de djur, i lika hög grad som alla de kor och kalvar vi utan tvekan förvandlar till biff.

Kan kommersiell fångst av etablerade arter då accepteras?
Nej. Valfångstförbudet har inte uppkommit av en slump, och det måste respekteras.
Förbudet antogs eftersom det var omöjligt att enas om fångstkvoter. Frågan var för kontroversiell, valfångarnationerna hade för starka intressen och de vetenskapliga frågetecknen var för många.
Århundradens rovfångst har gjort flera valarter utrotningshotade och förändrat balansen mellan olika arter. Idag är bestånden fortfarande inte helt kartlagda och det är osäkert vilka populationsnivåer som är långsiktigt hållbara. Det krävs fortsatt forskning och stor försiktighet i hanteringen av valbestånden.
Den enda internationellt erkända aktör som har mandat att reglera detta är IWC.

Däri ligger Islands stora missgrepp. IWC är, trots allt, den enda garanten för att valbestånden långsiktigt kan bevaras. För att IWC:s legitimitet inte skall urgröpas måste dess beslut följas.
Den vetenskapliga osäkerheten kan fortfarande utnyttjas för alla sorters argument. För valfångarnationerna står den politiska prestigen på spel. Japan och Norge ihärdar med sin ”vetenskapliga” valfångst trots att efterfrågan på valkött rasat. Där väger nationalistiska stämningar tyngre än både vetenskapliga och miljömässiga aspekter. Vi har minsann alltid fångat val...
Liksom alla folkrättsliga överenskommelser är valfångstförbudet den tunna gränsen mellan internationell anarki och ett hyfsat upprätthållande av internationella regler.
En folkrätt à la carte, där varje land agerar som det självt önskar, måste undvikas.

Publicerad på Sydsvenskans ledarsida, 24 oktober 2006