Din röst påverkar Europa

Europakrönikan 21-22 april 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

När hålls nästa val till Europaparlamentet?
Rätt svar är 7 juni i år. Men endast var sjätte svensk känner till att det hålls i juni överhuvudtaget. Bara 33 procent vet att det hålls under 2009. Än mer oroväckande är att okunskapen är störst bland de yngsta väljarna. Det visar en opinionsundersökning som tidningen Fokus gjort nyligen.
Svenskarna är bland de bästa i världen på att utnyttja sin rösträtt, åtminstone i valen till riksdag, landsting och kommuner.
Men svenskarna är bland de sämsta i Europa på att utnyttja sin rätt att påverka EU:s beslut. I valet till Europaparlamentet 2004 röstade bara 38 procent av svenskarna. Möjligtvis kommer fler svenskar att rösta i år. I en enkät som gjordes av Skop i vintras uppgav hela 59 procent att de tänker rösta i juni.
Om så blir fallet blir det en rejäl, och välkommen, förbättring. EU-besluten – som fattas av bland annat svenska politiker och tjänstemän – får allt större betydelse för vår vardag. Parlamentet har genom åren också fått allt mer makt. I de flesta frågor stiftar parlamentet lagarna tillsammans med ministerrådet. Därför ska vi också utnyttja våra demokratiska möjligheter att påverka besluten.
Nu finns desto större anledning att utnyttja sin röst, eftersom Lissabonfördraget ger parlamentet betydligt större inflytande. Till exempel, om fördraget antas kommer de europeiska folkvalda för första gången att ha verklig makt över EU:s jordbrukspolitik.

Men om valet är okänt blir valdeltagandet därefter. Enligt Fokus’ undersökning kan drygt två tredjedelar av svenskarna inte ens pricka in rätt år – trots att valet hålls om en och en halv månad
Därför är bättre information självklart nyckeln till ett högre valdeltagande.
Valkampanjen har inte riktigt kommit igång än, men det ser ut som om den faktiskt kommer att bli mer intensiv än vid tidigare val. Det är bra, för det behövs.
I år får kampanjen dessutom ett helt nytt inslag: TV-reklam. Det är kristdemokraterna som bryter det svenska tabut mot politisk reklam i TV. Det kan också bidra till att höja valtemperaturen.
Media har ett stort ansvar att informera om valet, granska kandidaterna och vad de vill åstadkomma. I det långa loppet behöver media också bli bättre på att bevaka den vardagliga politiken i EU – innan besluten väl är tagna, som ofta är fallet idag. Inrikespolitiken och EU-politiken är idag tätt sammanknutna, men det avspeglas sällan i media.
Däri ligger den viktigaste orsaken till att så få svenskar bryr sig om valen till Europaparlamentet.
Men om vi slutar att behandla EU-politiken som något helt väsensskilt från den nationella politiken skulle fler svenskar inse att deras röst verkligen spelar roll.

Marianne Ekdahl

Andra bloggar om: Europaparlamentet, 7 juni, rösträtt, Europavalet, EU-valet, väljare

G20 – handling bättre än löften

Europakrönikan 7-8 april 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Det största räddningspaket som världen skådat. Sammanlagt 9000 miljarder kronor.
Det blev resultatet av G20-ländernas toppmöte i London i förra veckan.
- En historisk global samling för att motverka den världsomspännande finanskrisen, sade toppmötets värd, den brittiske premiärministern Gordon Brown.
Men det kommer att ta flera månader innan vi kan se om löftena från G20 är tillräckliga för att rädda världen från en utdragen recession.
Toppmötet gav inga löften om fler nationella räddningspaket. Däremot fick den internationella valutafonden IMF ett gigantiskt resurstillskott på 6000 miljarder för att bistå de länder vars ekonomier drabbats särskilt hårt.
Dessutom utlovades 2000 miljarder kronor för att stimulera den internationella handeln. G20-länderna ska också förbättra och samordna övervakningen av de finansiella systemen.
Det gavs också löften om att få fart på förhandlingarna om ett nytt globalt handelsavtal inom WTO:s så kallade Doha-runda, vilket var viktigt. Det är den internationella handeln som är motorn i den globala ekonomin.

På kort sikt kan tillskottet till IMF synas vara det viktigaste. Det kan ge IMF bättre möjligheter att ge utsatta ekonomier andrum. Det kan skapa svängrum för nödvändiga nationella reformer.
Men i det långa loppet är reformerna och övervakningen av de finansiella systemen mest betydelsefulla. Det finns ingen chans till verklig ekonomisk återhämtning innan kvastarna gått i banksektorn.
Och det återstår mycket hårt arbete på hemmaplan.
G20 har gett en av viktigaste impulserna hittills för en global ekonomisk återhämtning. Men nu måste löftena från toppmötet förvandlas till konkreta åtgärder inom varje land, annars är de bara ett slag i luten. När världens mäktigaste ledare återvänder hem möter de ekonomier där bankrutter och arbetslöshet stiger till de högsta nivåerna sedan 30-talets depression.

Det första testet på viljan att förverkliga löftena har redan kommit.
I dagarna får EU:s finansministrar ta itu med uppgiften att förbättra tillsynen av de internationella bankerna. Medan bankerna blir allt mer internationella, är tillsynen oftast nationell. Under det ministerrådsmöte som hålls i Prag i dagarna ska flera förslag till bättre samordning diskuteras.
Storbritannien vill dock sätta käppar i hjulet. Britterna motsätter sig oftast mer samordning inom EU, inte minst på det ekonomiska området. London är dessutom ett av världens allra största finanscentrum, och en ekonomisk motor för öriket. Britterna vill både värna sina EU-politiska principer och den egna finanssektorns frihet.
Men det är upp till Gordon Brown att visa att han menar allvar.
Storslagna fraser vid ett toppmöte räcker inte. Tillhör man världens mäktigaste ledare bör det vara handling som gäller.

Marianne Ekdahl

Rasmussen - finns det Fogh för

Europakrönikan 24-24 mars 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Världens mest framgångsrika försvarsorganisation letar efter en ny chef. Och det lutar allt mer åt att Danmark snart kommer att få en ny statsminister. Den nuvarande, Anders Fogh Rasmussen, blir nämligen allt hetare som kandidat till ny generalsekreterare i Nato.
I lördags fick Fogh stöd av USA. Han hade redan tidigare stöd av Frankrike, Tyskland och Storbritannien, de tre tungviktarna bland de sammanlagt 26 Nato-länderna.
Det ser alltså ut som om försvarsalliansen samlar sig runt Fogh. För andra kandidater, som den polske utrikesministern Radoslaw Sikorski och den kanadensiske försvarsministern Peter MacKay, tycks chanserna bli allt mindre.
Hittills har Fogh Rasmusen inte kommenterat ryktena, men nu förväntar många att han kommer att offentliggöra sin kandidatur mycket snart. Det formella beslutet tas 3-4 april under Nato-toppmötet i Strasbourg, då försvarsorganisationen även firar sitt 60-årsjubileum.
Posten som generalsekreterare brukar gå till en europé, men för USA är det självklart avgörande att den nye generalsekreteraren har stor förståelse för USA:s militära intressen. Inte minst vill USA ha någon som kan fortsätta driva ett militärt engagemang i Afghanistan. Då väger det tungt att Danmark redan har 750 soldater i Afghanistan.
Fogh Rasmussen var därför etta på Bush-administrationens lista, och även på den nuvarande Obama-administrationens. Danmarks agerande under Irak-kriget, då danska trupper sändes till Irak, spelar också stor roll.
Det enda Nato-land som ogillar om Danmarks statsminister skulle få jobbet är Turkiet, även om det är osannolikt att Turkiet skulle lägga in veto. Det danska hanterandet av Jyllands-Postens Muhammed-teckningar är fortfarande ett djupt sår i Danmarks relationer med muslimska länder.
Men vad händer i Danmark om Fogh blir ny Nato-chef?
Ja, det blir självklart en fjäder i hatten att vårt västliga grannland nu för första gången får se en dansk på en hög, internationell position.
Men inrikespolitiskt då?
Det behöver inte bli särskilt omvälvande. Fogh är en veteran – han har varit statsminister i snart åtta år, och lett tre regeringar. Hans efterträdare som partiledare och statsminister är redan utsedd: Lars Lökke Rasmussen, den nuvarande finansministern.
Men det är heller inget optimalt tillfälle för en ny statsminister att ta över. Som i alla europeiska länder är osäkerheten om den ekonomiska situationen stor. Och de långvariga diskussionerna om Foghs framtid har skadat både den liberal-konservativa regeringen och statsministerns parti Venstre. Oppositionen är också mer samlad än tidigare. Det finns en risk att väljarna slår tillbaka, och vänder sig mot socialdemokraterna i nästa val.
Men en sak talat för att Lars Lökke Rasmussen kommer att klara sig bra. Hans efternamn.
De två senaste statsministrarna har båda haft samma efternamn: Poul Nyrup Rasmussen och Anders Fogh Rasmussen. En dansk statsminister ska uppenbarligen heta Rasmussen.

Marianne Ekdahl

Protektionismen splittrar EU

Europakrönikan 10-11 mars 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Det är protektionismens tid i Europa. Den djupa konjunkturnedgången har fått Europas länder att ta till drastiska åtgärder för att skydda sina egna ekonomier. Det har orsakat stora konflikter de senaste veckorna.
Utvecklingen berör direkt EU:s grundpelare: den gränsöverskridande inre marknaden.
En av de branscher som drabbats hårdast av krisen är bilindustrin. Men om EU-länderna går in med för stora garantier räknas det som olagliga statsstöd, i strid mot principen om fri konkurrens. Och när regeringar går in för att rädda banker i kris, hotar det EU:s gränslösa inre finansmarknad, som med stor möda byggts upp under de senaste åren.
I grund och botten handlar striderna om huruvida medlemsländerna ska följa den inre marknadens regler.
Den inre marknaden bygger på fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Man får inte diskriminera mot varor eller företag från andra EU-länder, eftersom den fria konkurrensen och den fria rörligheten är mer gynnsam för alla i längden
Därför har EU en strikt lagstiftning för att värna den fria konkurrensen. Medlemsländerna får inte införa vilka statsstöd som helst.
Detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera. Om vissa länder tillåts bryta mot statsstödsreglerna, vill andra länder också göra det.
Sådan nationell egoism vinner ingen på i det långa loppet. Om den inre marknaden och den fria rörligheten naggas i kanten kan i slutänden den ekonomiska krisen fördjupas.

Allvaret i situationen fick EU:s ledare att för drygt en vecka sedan hålla ett särskilt toppmöte för att diskutera de stimulansåtgärder som planeras av många medlemsländer. Den direkt utlösande faktorn var Frankrikes närmast protektionistiska förslag till stöd för den franska bilindustrin.
Toppmötet fick få konkreta resultat, men bidrog till att förbättra dialogen om den ekonomiska krisen. Alla EU-ledare var – på papperet – eniga om att situationen är allvarlig och att protektionism måste undvikas. Det var nödvändigt som ett avstamp för den fortsatta krishanteringen.

Men det var oroväckande att EU-kommissionen strax före toppmötet godkände Frankrikes planer på stöd till bilindustrin. Kommissionen är den institution som försvarar den fria konkurrensen. Det får inte vara så att påtryckningar från de stora medlemsländerna gör att EU:s lagstiftning förbigås.
Europas länder kan sannolikt hantera de ekonomiska följderna av den djupa krisen. Men kan de hantera de politiska följderna?
Kan de hindra sprickan mellan östra och västra Europa att bli alltför djup?
Kan de stoppa vågen av protektionism?
Kan de hindra att sammanhållningen i Europa försvagas?
Det kräver mer än det vanliga kompromissande som präglar EU. Det kräver en extraordinär insats av alla EU-länder, och ett långsiktigt ansvarstagande utöver vad som krävs för stunden.

Marianne Ekdahl

Tjeckien – en motsträvig EU-ordförande

Europakrönikan
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda
24-25 februari 2009

Tjeckiens president Vaclav Klaus tycktes inte alls bry sig om att Tjeckien är ordförandeland i EU, när han häromdagen talade inför Europaparlamentet.
Kritiken mot EU-systemet haglade från talarstolen. Vaclav Klaus liknade till och med EU vid en kommunistisk diktatur.
- Vi i östra Europa, som levt under halva 1900-talet utan frihet och i centralstyrda ekonomier, är särskilt känsliga för tendenser som leder bort från frihet och välstånd.
Men när han jämförde Europaparlamentet med ett sovjetiskt en-parti-system fick många parlamentariker nog och lämnade salen.

Sedan årsskiftet är det Tjeckien som har ordförandeklubban i EU. Det är andra gången som ett av de”nya” medlemsländerna i östra Europa leder EU-arbetet.
Men till skillnad från Slovenien är Tjeckien ett av de mest EU-skeptiska medlemsländerna, och ett av de mest kritiska till det nya Lissabonfördraget. Vaclav Klaus har som president inte så mycket makt, men det är han som ska skriva under Lissabonfördraget. Och han vägrar avslöja om han är beredd att göra det.
Många bedömare runtom i Europa har haft farhågor om huruvida Tjeckien verkligen skulle klara av att leda EU genom ett halvår med flera svåra utmaningar. En del farhågor har redan besannats.
Tjeckien inledde sitt ordförandeskap med en konstutställning som drev med andra EU-länder. Och nu presidentens hårda attack på EU-systemet.
Det verkligt viktiga är förvisso hur den tjeckiska regeringen klarar av att leda EU igenom frågorna på den politiska dagordningen och de oförutsedda kriser som alltid kommer upp.
Men diplomatiska incidenter kan slänga onödigt mycket grus i EU:s beslutsmaskineri. Dessutom är den tjeckiska regeringen svag och splittrad.
Och det återstår många utmaningar för det tjeckiska ordförandeskapet.
Lissabonfördraget är en. Den djupa ekonomiska krisen, och arbetslösheten som följer i dess spår, är en annan. Hur relationerna med de förra Sovjetrepublikerna ska utformas, där Vitryssland är en särskild huvudvärk, är en tredje. Förberedelserna för det stora klimattoppmötet i Köpenhamn i december är en fjärde.

Inte minst börjar det blåsa upp till storm över hur Europa ska hantera den ekonomiska krisen. Hur ska EU rädda så många jobb som möjligt, utan att förfalla till protektionism? Det finns redan en spricka mellan västra Europa och flera länder i östra Europa, som intar en mer marknadsliberal hållning.
Nästa helg håller EU:s ledare ett extra toppmöte om detta. Tjeckien kallade till mötet som en protest mot Frankrikes närmast protektionistiska räddningsplaner för den franska bilindustrin.
Men innan dess kommer medlemsstaterna i östra Europa att hålla ett separat toppmöte, också det som ett svar på att flera av de stora länderna i västra Europa börjat inta en protektionistisk hållning. Senast är det Italiens och Spaniens generösa stöd till nationella biltillverkare som fått kritik.
Den ekonomiska krisen sätter stor press på Europas länder.
Det är illa nog att det blåser protektionistiska vindar över Europa. Det vore värre om det dessutom skapar en klyfta mellan östra och västra Europa.

Marianne Ekdahl

Tio års framgång för euron

Europakrönikan 27-28 januari 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

I skuggan av den ekonomiska krisen har EU:s gemensamma valuta, euron, vid årsskiftet firat tio år. Men firandet har kommit i skymundan, av begripliga skäl.
Flera EU-länder, som Lettland, Litauen, Grekland och Bulgarien, har skakats av våldsamma demonstrationer mot hur regeringarna hanterat krisen.
Oroligheterna har nu spridit sig till Island, som står på konkursens brant. Risken är stor att oroligheterna sprids till fler länder, eftersom den ekonomiska tillbakagången har drabbat hela Europa.
Men det ekonomiska läget hade varit betydligt värre utan EMU, menar de flesta ekonomer. Och det är uppenbart att de länder som drabbats hårdast är de som står utanför EMU:
- Om inte Irland hade varit med i EMU, hade landet varit i samma ekonomiska situation som Island, menar Daniel Gros, chef för den välkända tankesmedjan Centre for European Policy Studies i Bryssel. Euron har haft en viktig stabiliserande effekt på Europas ekonomi under den pågående krisen.
Det är ett riktigt bra betyg för en valuta som bara är tio år gammal.

Det var i januari 1999 som den gemensamma valutan lanserades. Det var ett stort steg för alla deltagande länder, kanske allra mest för Tyskland. Den tyska D-marken var en stark och respekterad världsvaluta. Att byta ut den mot ett helt oprövat koncept – flera länder som gick samman för att gemensamt upprätta en gemensam valuta och en gemensam centralbank – var ett djärvt steg.
Men det har gått bättre för euron än vad många förutspådde. För tio år sedan var tyskarna skeptiska till att byta ut D-marken, men idag vill en stor majoritet behålla euron.
De flesta européer märkte ingen större skillnad när den då virtuella euron fick en mycket diskret start 1999. Annat var det i januari 2002, när nationella sedlar och mynt byttes ut.
Idag har euron blivit en naturlig del av de flesta européers vardag. Stödet för den gemensamma valutan är stort.
Den brittiska tidningen Financial Times publicerade nyligen en opinionsundersökning, som visar att fler än hälften av européerna tror att euron kan ta över den amerikanska dollarns roll som den viktigaste globala valutan inom fem år. Den bedömningen delas också av många ekonomer.

På tio år har euron förvandlats från ett oprövat koncept till en stabil och respekterad världsvaluta. Inflationen i euro-området har hållits nere, liksom räntorna, och valutaspekulationerna har minskat.
Det har varit tio framgångsrika år, då EU har stärkt sin roll som finansiell stormakt.
Det märks också i attityderna till euron i de länder som står utanför EMU. I Danmark, och till och med i Storbritannien, det starkaste motståndsfästet mot euron, höjs nu allt fler röster för EMU-medlemskap. På Island och i Norge ökar stödet för både EU- och EMU-medlemskap.
De närmaste åren kommer att bli en prövotid för euron och för centralbanken. Vi har knappast sett slutet på den ekonomiska krisen än.
Men det mesta tyder på att framgångssagan kommer att fortsätta.

Marianne Ekdahl

Med en röst gentemot Gazprom

Europakrönikan 12-13 januari 2009
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Det börjar nästan bli en återkommande politisk träta vid nyåret. När det är som kallast i Europa, stänger Ryssland gaskranarna till Ukraina.
Och hela Europa får frysa.
Första gången Ryssland stängde kranarna var 2006. Då dog 186 ukrainska medborgare, påminde Ukrainas vice premiärminister Hryhoriy Nemyria Europaparlamentet i ett extrainkallat möte häromdagen.
Den formella anledningen till att Ryssland ströp gastillförseln var att ukrainska Naftogaz ”stal” från gasledningarna. Men det hela är närmast ett lågintensivt gaskrig mellan Ryssland och Ukraina. Ryska Gazprom vill höja gaspriset rejält, från ”kompispris” till en marknadsmässig nivå, något som Ukraina i dagsläget inte anser sig ha råd med. Men i botten av konflikten finns också de politiska spänningarna mellan de två forna Sovjetstaterna. Ukraina har sedan fem år tillbaka vänt sig alltmer mot väst, och söker medlemskap i både EU och Nato.

Konflikten är mer än en fråga för Kiev och Moskva. Arton länder, de flesta inom EU, som idag importerar gas från Ryssland, har drabbats.
Hårdast drabbade är de länder som till stor del förlitar sig på den ryska gasen för sin energiförsörjning, som Bulgarien, Slovakien, Rumänien och i länderna på Balkan. På många håll har den humanitära situationen varit allvarlig. Hundratusentals hushåll har varit utan värme och många människor har köldskadats. På en del sjukhus har operationer fått skjutas upp. Skolor och fabriker har fått stänga.
EU har dock agerat snabbt, och ett avtal om EU-övervakning av gasledningarna kunde i helgen skrivas under av både Ryssland och Ukraina, så att gasleveranserna till Europa skulle kunna återupptas. På söndagen kom EU:s övervakningsteam på plats. Men i skrivande stund har dock Ryssland fått kalla fötter.

Att Ryssland låter miljontals människor i utomstående länder drabbas är allvarligt. Det kan inte accepteras.
I dagsläget är Gazprom är den största leverantören av gas till Europa. Men på sikt måste Europas beroende av den ryska gasen minska. Även om gasen åter börjar flöda, är inte Ryssland och Ukraina närmare ett avtal för 2009 än de var vid nyåret. Ingen kan veta när gaskranarna stängs nästa gång, och Europa är fortfarande mycket sårbart.
Om Europa ser sig om efter andra gasleverantörer, kommer Gazprom sannolikt att inse behovet av att vårda relationerna med sin största kund bättre. Ryssland är lika beroende av intäkterna från Europa som Europa är av den ryska gasen. Gazprom behöver bland annat dessa intäkter för att finansiera de stora investeringar som nu planeras.

För att sätta mer press på Ryssland, måste också de europeiska länderna agera mer samstämmigt gentemot Gazprom. Större koordinering skulle skicka starkare signaler om att EU verkligen menar vad man säger när man påstår sig representera samtliga medlemsstater.
Men den långsiktiga strategin måste vara att minska användningen av naturgas överlag.
Idag utmålas ofta naturgas som miljövänlig energi. Men gas är ett fossilt bränsle liksom kol och olja, även om koldioxidutsläppen är något mindre.
Beroende av gas är inte bättre än beroende av kol och olja.

Marianne Ekdahl

2009 – ett år med nya spelregler

Europakrönikan 30-31 december 2008

Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

År 2008 kommer att gå till historien som den stora finanskrisens år. Den allvarligaste finanskrisen sedan depressionen gör att året slutar i en betydligt dystrare ton än det började.

Under höstens franska EU-ordförandeskap staplades flera kriser på varandra: irländarnas nej till Lissabonfördraget, kriget i Georgien och sedan finanskrisen. Men ”turbopresidenten” Nicolas Sarkozy har lett EU med fast hand genom höstens kriser. Han förhandlade fram ett avtal om eld upphör i Georgien och han samlade EU till åtgärder mot finanskrisen. Sällan har EU haft så många särskilda kristoppmöten som under det senaste halvåret.

Vad kan vi då säga om 2009?

En sak är fullkomligt säker. Finanskrisen kommer att fortsätta prägla den europeiska politiken. År 2009 kommer att bli ett av de värsta ekonomiska åren i Europa sedan andra världskriget, spådde Financial Times nyligen.

Krisen kommer att generera nya konflikter mellan EU:s medlemsländer. Den kommer också att prägla förhandlingarna inom många olika sakfrågor.

Vi har redan sett hur många eftergifter som krävdes för att ro EU:s stora klimatpaket i land för två veckor sedan. Liknande svårigheter kan komma att uppstå när EU ska fatta beslut när det gäller miljö, ekonomisk politik, sysselsättning, jordbruk eller handelsfrågor.

I hårda tider är det lättare att se till kortsiktiga ekonomiska intressen än till vad som är det rätta på lång sikt.

Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt har därför en mycket svår uppgift framför sig. Under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009 ska han leda EU-arbetet i slutspurten av FN:s globala klimatförhandlingar. EU har nyss antagit världens mest ambitiösa klimatåtgärder, och under 2009 ska de hittills mest omfattande globala klimatförhandlingarna leda fram till ett nytt avtal.

Den ekonomiska krisen kommer att göra Reinfeldts uppgift än svårare. Många regeringar kommer att kämpa för att göra så små åtaganden som möjligt, under förevändningen att värna de egna ekonomierna.

Men det är knappast nattsvart. En kris kan också uppbåda handlingskraft. Det visade inte minst Nicolas Sarkozys resoluta agerande under den gångna hösten.

Dessutom, med Barack Obama som USA:s president kommer USA sannolikt att bli en drivkraft i det globala klimatarbetet, inte en bromskloss, som under George W Bush.

Obama har också signalerat att han ska lägga om USA:s utrikespolitiska kurs. Det är efterlängtat, inte minst från europeiskt håll. Det kommer också att bidra till nya spelregler i den internationella politiken, som kommer att påverka Europa i hög grad.

Kort sagt: 2009 blir ett år med förändrade spelregler.

Med Lissabonfördraget blir EU mer handlingskraftigt och mer demokratiskt. Dessutom ska en ny EU-kommission väljas, liksom nya Europaparlamentariker.

Men framför allt har den globala ekonomiska krisen skapat nya politiska förutsättningar och nya politiska konflikter. Och med en ny president i USA och en ny amerikansk utrikespolitik kommer även den internationella kartan att ritas om.

Marianne Ekdahl

Starkare ledarskap krävs av EU – för klimatets skull

Europakrönikan 16-17 december 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Under förra veckans EU-toppmöte skrevs nya kapitel i tre frågor som blivit riktiga långkörare:
För nästan två år sedan beslutade EU:s ledare om historiska klimatpolitiska målsättningar.
För ett år sedan skrev de under det nya Lissabonfördraget.
Och för drygt ett år sedan syntes de första tecknen på den finansiella krisen.
Under toppmötet i torsdags och fredags fattade EU:s stats- och regeringschefer avgörande beslut i alla dessa tre frågor.
För att mota den ekonomiska krisen godkändes ett gigantiskt krispaket värt 2.000 miljarder kronor.
Irland, som i en folkomröstning i somras röstade nej till Lissabonfördraget, har fått garantier för att varje medlemsland får behålla en kommissionär, och för att irländska hjärtefrågor som rör skattepolitik, sociala och etiska frågor (läs abort och äktenskap för homosexuella) inte ska påverkas av EU:s regler. Redan har 26 länder ratificerat Lissabonfördraget, och förhoppningsvis kan det träda i kraft i slutet av 2009.

Men det var klimatuppgörelsen som var den i särklass viktigaste frågan på dagordningen. Målet som sattes för två år sedan var att till år 2020 ska unionens koldioxidutsläpp minska med 20 procent, energiförbrukningen minska med 20 procent och andelen förnyelsebar energi öka till 20 procent av den totala energianvändningen.
Den djupa ekonomiska krisen har gjort det betydligt svårare att mejsla ut detaljerna i hur dessa mål ska uppnås och hur bördan ska fördelas mellan medlemsländer och industrisektorer. Men nu har EU-ledarna trots allt visat att de kunde nå en uppgörelse.

Men det hade ett högt pris. Klimatpaketet har fått mycket kritik för att vara alltför urvattnat.
Flera medlemsländer sökte eftergifter av rädsla för att klimatåtgärderna skulle skapa arbetslöshet och spä på recesssionen. Särskilt Tyskland, Polen och Italien satte käppar i hjulen.
Det har lett till stora eftergifter åt den tunga industrin och till ”nya” medlemsländer i östra Europa. Alltför stor del av utsläppsrätterna ska delas ut gratis, något som undergräver systemet med utsläppsrätter. En stor del av EU-ländernas utsläppsminskningar ska också få göras i utvecklingsländer, vilket fått stor kritik.
Betyget kan inte bli mer än med nöd och näppe godkänt. Trovärdigheten i EU:s klimatpolitik har fått sig en törn.
Men sett ur ett globalt perspektiv är EU:s klimatpaket trots allt ett stort steg framåt. Det är betydelsefullt.
EU behöver inte bara en bra klimatpolitik för att minska utsläppen på den egna kontinenten. EU behöver också vara ett föredöme i världen, och en drivkraft i det globala klimatarbetet.
Det blir Sverige som under det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst får ta på sig ledartröjan för att nå ett nytt globalt klimatavtal i Köpenhamn i december 2009.
Men det krävs också att samtliga 27 medlemsländer visar ett starkare ledarskap i klimatfrågan, och inte bara försöker skydda de egna ekonomierna. Det behövs, om USA, Kina, Indien och Brasilien ska kunna övertalas under de komplicerade klimatförhandlingar som väntar det närmaste året.

Marianne Ekdahl

Europas kulturarv – ett musklick bort

Europakrönikan 2-3 december 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Tänk om de kulturskatter som finns på Skånes alla muséer snart kan bli tillgängliga för människor i hela världen i ett gigantiskt museum på Internet?
Muséet, eller biblioteket, finns redan, och heter Europeana. Men det är inte helt färdigt. Under de kommande åren ska det fyllas med hela Europas kulturarv – från Lissabon till Luleå, från London till Ljubljana.
Det sägs att biblioteket i Alexandria i det forna Egypten innehöll 70 procent av den tidens samlade mänskliga vetande. EU-kommissionen, som tagit initiativ till Europeana, vill samla mer kunskap än så. Och framför allt göra kunskapen tillgänglig för alla.

I det digitala multimedia-biblioteket ska rymmas konst från Europas främsta konstsamlingar, handskrivna manuskript som haft en avgörande betydelse för historien och vetenskapen, originalnoter av Beethoven, Brahms och Bach.
Men också filmer som format populärkulturen, eller som visar bitar av vår historia. Sällsynta musikinspelningar eller inspelningar av dialekter som är på väg att försvinna. Gamla kartor som visar hur människan såg världen för hundratals år sedan.
Idag finns mer än 3,5 miljoner böcker, kartor, fotografier, filmer och konstverk i databasen. År 2010 ska biblioteket innehålla 10 miljoner objekt i digital form från tusentals muséer, bibliotek och arkiv.
Europeana kommer att bli en fantastisk källa att ösa ur både för forskare och för var och en som är intresserad av litteratur, historia, politik, vetenskap, konst, film och musik. Mycket, mycket av det som ska rymmas i biblioteket göms idag i dammiga förråd, otillgängliga för omvärlden.

Många har redan insett vilken guldgruva som håller på att skapas. När Europeana skulle invigas av EU-kommissionären Viviane Reding för ett par veckor sedan, blev anstormningen av besökare så stor att webbplatsen bröt ihop. Ingen hade planerat för mer än 10 miljoner sökningar i timmen! Hemsidan är fortfarande ur funktion, men kommer snart att öppna igen.

Mycket av den kultur och kunskap som idag ryms i Europeana kommer från de stora, nationella samlingarna: British Museum i London, Louvren i Paris, Kungliga Biblioteket i Stockholm. Men just nu byggs det också upp ett digitalt bibliotek av samlingar från lokala och regionala muséer från alla 27 EU-länder.
Idag kan vi skåningar på Europeana ta del av Gutenbergs bibel, da Vincis manuskript, Vermeers målningar och filminspelningar från första världskriget. Men jag hoppas att det skånska kulturarvet snart kommer att nå ut till resten av Europa.
Jag önskar att tyskar och fransmän snart ska kunna studera manuskript av Hjalmar Gullberg, skulpturer av Barbro Bäckström, kartor från den De la Gardieska samlingen, flamskvävnader från Regionmuséet i Kristianstad, klosterhistoria från klostret i Ystad, medeltida kyrkoföremål från Kulturen, och unika fynd från järnåldersstaden Uppåkra.
Den önskan blir inte uppfylld till julafton. Men det blir en önskan att spara till julen 2009.

Marianne Ekdahl

Fotnot: Europeana öppnar inom kort på www.europeana.eu .

Jordbrukspolitiken behöver tillfriskna

Europakrönikan
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda
18-19 november 2008

Västvärldens livsstil sätter sina spår i form av välfärdssjukdomar. Övervikt är ett av problemen, både bland vuxna och barn.
Därför har EU-kommissionen föreslagit att EU ska finansiera frukt åt Europas skolbarn, som ett led i att bidra till sundare matvanor hos de uppväxande generationerna. Europaparlamentet, som debatterar frågan den här veckan, ser frågan som så viktig att man vill öka stödet med 300 procent.

Men tyvärr är Sverige är emot förslaget. Det är ologiskt. Idag ger EU stöd till mjölk till skolbarn – även det för att bidra till bättre folkhälsa. Och Sverige är ett av de länder som tar emot mest av mjölkstödet, närmare 15 procent.
EU-samarbetet kräver också ett mått av solidaritet mellan EU-länderna. I den svenska skollunchen ingår redan en del frukt, men så är det inte i alla EU-länder. Om EU på ett enkelt och relativt billigt sätt kan bidra till bättre folkhälsa i flera länder, borde det bara välkomnas.
Däremot har förslaget till viss del kritiserats för att ”bakvägen” bidra till att upprätthålla EU:s gigantiska jordbrukspolitik, och det finns en poäng i den kritiken.

Jordbrukspolitiken genomgår just nu den största reformen på flera år. I veckan tar Europaparlamentet upp denna s.k ”hälsokontroll” av jordbrukspolitiken, och sannolikt kommer ministerrådet att besluta om reformerna senare i veckan.
EU:s jordbrukspolitik äter upp runt hälften av unionens budget. Den grundades i ett vällovligt syfte, att säkra Europas livsmedelsproduktion efter andra världskriget. Men idag har den blivit en dyrt, krångligt och onödigt system som snedvrider marknaderna, bidrar till protektionism och till att hålla livsmedelspriserna uppe.
De reformer som nu ska beslutas borde ha varit mer långtgående, men det går ändå i rätt riktning.
Den viktigaste reformen är att stöden nu helt frikopplas från produktionen. Jordbrukarna ska inte längre få stöd i proportion till vad de producerar. Det är en förutsättning för att göra jordbruket mer marknadsinriktat och för att konsumenternas efterfrågan och miljökrav i större utsträckning ska påverka vad som produceras. Det är också en förutsättning för att minska protektionismen: vi ska inte bidra till att alltför dyr eller onödig produktion hålls under armarna, men vi ska göra det lättare för tredje världen att exportera till den europeiska marknaden.
Vid sidan om detta ökar nu bidragen till landsbygdsutveckling inom bland annat klimatåtgärder och biologisk mångfald. Möjligheterna till interventioner och stödköp ska också begränsas.
Det är steg i rätt riktning. Men på längre sikt bör man inte bara minska stöd som snedvrider marknaderna. Det är också nödvändigt att minska den totala mängden jordbruksstöd. Sverige driver på för att reformerna måste fortsätta, och det behövs. Pengarna behöver EU till annat: till klimatåtgärder, till fredsskapande insatser, till strategiska forskningssatsningar, till gränsöverskridande brottsbekämpning.
Hälsokontrollen har visat att jordbrukspolitiken går mot ett tillfrisknande, men den är fortfarande sjuk.

Marianne Ekdahl

Finanskrisen visar att euron behövs

Europakrönikan 4-5 november 2008

Den finansiella krisen har gjort det uppenbart att Danmark måste gå med i euro-samarbetet. Den analysen gjorde Danmarks premiärminister förra veckan:
- Euron ger politisk och ekonomisk stabilitet i Europa, och den pågående finansiella krisen gör det tydligt att Danmark måste gå med i euro-samarbetet, sade Anders Fogh Rasmussen när Europa liberala partier samlades till kongress i Stockholm.
En ny folkomröstning om EMU-medlemskap ska hållas före 2011.
Under finanskrisen har styrkan i den gemensamma valutan blivit tydlig. Det är inom euro-samarbetet som det funnits ledarskap att styra Europa genom den värsta krisen. Det var euroländernas räddningspaket som på allvar dämpade krisen.
Även i Polen har den finansiella krisen tvingat fram en ny debatt om euron. Premiärminister Donald Tusk och hans liberal-konservativa regering vill att Polen går med i valutaunionen 2012.

Men i Sverige tycks inte euro-frågan vara lika brännande. De borgerliga regeringspartierna har enats om att frågan inte ska upp under den här mandatperioden. Moderaterna ser dock finanskrisens verkningar som ett bevis på att euron behövs. Ja-anhängarna hade rätt, menade Fredrik Reinfeldt nyligen, och pekade på hur kronan fallit gentemot euron:
- Trots våra urstarka statsfinanser är ändå den finansiella oron av sådan magnitud att kronan nu tar stryk, sade statsministern härom veckan.
Folkpartiet är det enda parti som kräver en ny folkomröstning om euron, senast 2011. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin vill däremot inte ha en ny folkomröstning om det blir maktskifte 2010.

Men euro-samarbetet handlar inte bara om ekonomi. Det är i lika hög grad ett politiskt samarbete.
Utanförskap har därför ett politiskt pris. De verkligt betydelsefulla ekonomisk-politiska besluten tas mellan euro-zonens ledare, där varken Sverige eller Danmark deltar vid förhandlingsbordet.
Det framstod med all önskvärd tydlighet när ledarna för de 15 euro-länderna möttes för några veckor sedan för att anta ett historiskt räddningspaket, medan ledarna för samtliga 27 EU-länder spelade en ganska undanskymd roll.
Detta mönster kan förstärkas ytterligare framöver. Frankrikes president Nicolas Sarkozy har föreslagit att denna grupp blir en permanent ”ekonomisk regering” för Europa.
Om den blir verklighet, blir den en av EU:s tyngsta maktfaktorer. Den skulle inte bara åsidosätta finansministermötena, utan delvis även toppmötena, där ledarna för samtliga 27 länder samlas.
Om idén blir verklighet skulle den röra om i Europas ekonomiska gryta rejält. Just därför kommer sannolikt motståndet att bli stort, men det är inte omöjligt att Sarkozy ändå kan driva igenom en kompromiss.
Det finns en grogrund för förändring, eftersom den djupa krisen har visat att det behövs ett starkt europeiskt ekonomiskt ledarskap. Oavsett hur ett förnyat ekonomiskt samarbete kommer att se ut, kommer ett att vara säkert: de viktiga besluten kommer att fattas inom eurozonen.
För Sverige, Danmark, Polen och de övriga länder som står utanför euro-samarbetet gäller samma enkla sanning: utanförskapet har ett pris, som kan bli för stort.
Den finanskris som drabbade Sverige i början på 90-talet bidrog till att Sverige gick med i EU. Ska den nuvarande krisen bidra till att vi vågar ta steget fullt ut, som de flesta EU-länder redan gjort?

Marianne Ekdahl

Krisen kan bli start för en ny EU-politik

Europakrönikan 21-22 oktober 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Fyra gånger om året hålls EU:s toppmöten, och i förra veckan var det dags igen.
Men det verkligt betydande toppmötet hölls redan förra söndagen, när eurozonens regeringschefer möttes för att besluta om ett gigantiskt räddningspaket för banksystemen.

Under själva EU-toppmötet några dagar senare, kunde samtliga 27 EU-länder stödja strategin.
När Europas ledare visat handlingskraft reagerade finansmarknaderna genom att börserna tillfälligt steg, istället för att bara störtdyka. Men räddningsplanen kommer inte att stabilisera finansmarknaderna direkt, och den kom också för sent för att hindra en verklig recession i många EU-länder. Men den nya strategin har sänt tydliga signaler om att Europas ledare har handlingskraft att hantera krisen.
Fram till förra söndagens eurozon-toppmöte, hade regeringscheferna i de 15 euro-länderna inte mötts formellt sedan euron lanserades i januari 1999. Det säger något intressant om den europeiska ekonomiska politiken. När det verkligen är kris, är det eurozonens ledare som fattar besluten.
Nu sägs det också att mötet kan bli början på ett nytt skede i den europeiska politiken. Krisen kan bli en startpunkt för ett närmare ekonomiskt samarbete mellan EU-länderna.

I övrigt fokuserade EU-toppmötet på två frågor: EU:s klimatpaket och den nya så kallade migrationspakten.
Genom migrationspakten ska den lagliga invandringen samordnas, den illegala stoppas, och ett gemensamt asylsystem upprättas. Äntligen har EU-ledarna beslutat om ett så kallat ”blått kort” för arbetskraftsinvandrare, inspirerat av USA:s ”gröna kort”. EU:s befolkning åldras, och det behövs en vitaminkick i form av arbetskraft som kan bidra till att upprätthålla välfärden.
Men mycket tyder på att det kan bli hårdare tag framöver, som till exempel Frankrike och Italien vill, och att murarna runt Europa blir högre.
Samtidigt är överenskommelsen så bred att den ger stort utrymme för tolkning. Därför är det bra att det blir Sverige som ska lägga grunden för det gemensamma asylsystemet under det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009. Sverige är ett av de länder som har någorlunda generösa asylregler, och som idag tar emot betydligt fler människor på flykt än de flesta andra EU-länder. Sverige har också en betydligt mer positiv syn på invandring och arbetskraftsinvandring än många andra länder.

Även i fråga om klimatpolitiken enades toppmötet om en kompromiss som ger utrymme för tolkning.
Åtta länder ville stoppa hela klimatpaketet, under förevändningen att de föreslagna klimatåtgärderna under den rådande finanskrisen skulle undergräva deras nationella industrier. Men det franska ordförandeskapet såg till att EU:s klimatarbete i stort sett fortsätter på rätt spår.
Däremot är toppmöteskompromissen en farlig eftergift. Den innebär att alla klimatåtgärder ska vara ”kostnadseffektiva”. Det argumentet kan nu komma att användas av de länder som är minst angelägna om en effektiv klimatpolitik för att bromsa viktiga åtgärder.
Även här måste Sverige – som är en drivkraft bakom EU:s miljöpolitik – driva på i rätt riktning!

Marianne Ekdahl

Franskt veto utan vett

Europakrönikan 7-8 oktober 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

Färgglada skyddshjälmar är en ovanlig syn bland de mörka kostymerna och eleganta dräkterna i Europaparlamentet. Europaparlamentariker brukar ju inte behöva skyddshjälm på jobbet.
När Christofer Fjellner (m) och några andra parlamentariker delade ut skyddshjälmar härom veckan var det inte för att innertaket i plenisalen rasat ner, utan en protest mot flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg.

Efter att taket kollapsade i augusti har parlamentet fått stanna kvar i Bryssel under de två sammanträdena i september. Och det går ju precis lika bra, om inte bättre, som att hålla sammanträdena i Strasbourg. Parlamentarikerna är glada över att ha sluppit det opraktiska resandet för en gångs skull, och kraven på att parlamentet borde få stanna i Bryssel blir allt starkare.

Idag har Europaparlamentet inte två säten, utan faktiskt tre. Parlamentet fattar de lagstiftande besluten i Strasbourg i franska Alsace, men förbereder besluten i Bryssel. Plenum sammanträder i Frankrike, medan det mesta av arbetet, det vill säga utskottsmöten, partigruppsmöten och förhandlingar, tar plats i Belgien.
Till sessionerna i Strasbourg följer tjänstemän, assistenter, lobbyister och journalister. Samt de ledamöter och tjänstemän från kommissionen och rådet i Bryssel som vill påverka parlamentets beslut. Sammanlagt 5000 personer och 20 ton dokument färdas tolv gånger om året de 43 milen mellan Bryssel och Strasbourg.
Dessutom har parlamentet ett tredje säte i Luxemburg, där mycket av det administrativa arbetet sker.

Att de europeiska folkvalda möts just i Alsace – en plats för blodiga slag i båda världskrigen – har haft ett viktigt symbolvärde. Fred, försoning och mellanfolkligt samarbete. Inte minst eftersom EU länge ofta drivits av det fransk-tyska lokomotivet.
Men pendlandet är idag absurt.
Det enda positiva som kan sägas är att de tunga dokumentlådorna som körs med lastbil mellan Belgien och Frankrike skapar jobb inom flyttbranschen. Nackdelarna kan räknas i kronor – två miljarder per år i runda tal. För att inte tala om kostnaderna i tid och miljö.

Men frågan är känslig. Av parlamentsledamöterna själva är en majoritet emot pendlandet. Men hittills har alla förändringsinitiativ fallit på det franska motståndet. För Frankrike handlar detta om prestige. Och för Strasbourg om reda pengar. Helt andra sakfrågor tas som gisslan och det resulterar i franska veton.
Därför vågar de flesta politiker i parlamentet, i nationella regeringar och i kommissionen inte lyfta frågan av rädsla för att stöta sig med Frankrike.

Men det rasade taket har satt fart på debatten igen. Och stödet för att stoppa flyttkarusellen blir allt större.
Toppmötena som tidigare organiserades av varje ordförandeland har redan flyttat till Bryssel. Kommissionen och rådet finns i Bryssel.
Det är hög tid även för parlamentet att ta steget.

Marianne Ekdahl

Klarar Europa en finansiell härdsmälta?

Europakrönikan 23-24 september 2008
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda

En mardröm, kallar många den finansiella krisen i USA, som under de gångna veckorna har slagit till med kraft.
Över hela världen darrar finansministrar och finansmarknader, eftersom den amerikanska ekonomin påverkar hela världen. USA:s andel av världsekonomin är 30 procent.

Många länder världen över har redan påverkats kraftigt av den ekonomiska nedgång som startade med den amerikanska bolånekrisen för drygt ett år sedan.
Sverige har knappast kommit undan. För ett år sedan förutspådde det svenska Konjunkturinstitutet att tillväxt skulle bli 3,8 procent för 2008. I augusti hade prognosen skrivits ner till 1,7 procent.
I USA har krisen inneburit stigande arbetslöshet, högre energipriser och minskad privat konsumtion. Även i Storbritannien stiger arbetslösheten kraftigt, och inflationen är den högsta på 16 år. Den tyska ekonomin har påverkats något mindre, medan den spanska nu genomgår sin djupaste sin djupaste kris på decennier.
Under de gångna veckornas turbulens har finanskrisen i USA fördjupats på ett sätt som få trodde var möjligt. Den amerikanska staten har tvingats ta kontrollen över de två största bolåneinstituten, Fannie Mae och Freddie Mac. Storbanken Lehman Brothers har kraschat. Den federala regeringen har lagt fram ett gigantiskt räddningspaket värt 700 miljarder dollar – mer än 4600 miljarder kronor.
Det är en statlig intervention av historiska mått, inte minst med hänsyn till den marknadsliberala politik som brukar drivas från Washington. Det är också ett bakslag för president George W Bush att tvingas avsluta sin presidentperiod med en enorm intervention för att hantera den djupaste finanskrisen sedan Wall Street-kraschen 1929.

Men trots krispaket både i USA och i andra länder finns det en risk att finanskrisen leder till en djupare ekonomisk nedgång.
En global härdsmälta, talas det till och med om. En del bedömare tror att det inte bara blir en tillfällig nedgång, utan slutet på fler decennier av kontinuerlig kreditexpansion.
Men hur kommer Europa att klara en ännu djupare ekonomisk kris?
Det finns det inga svar på idag. Finanskriser kan få oförutsägbara förlopp.
Sverige behöver inte nödvändigtvis drabbas så hårt. Enligt Konjunkturinstitutet kan lågkonjunkturen i Sverige bli relativt mild. Den svenska ekonomin är i grunden god.
Men med tanke på den lågkonjunktur som redan råder i många europeiska länder, kan en fördjupad ekonomisk kris få stora konsekvenser även på den här sidan Atlanten.
Den främsta lärdomen att dra är att finansmarknaderna behöver ta mindre lättvindigt på risker.
Men det står också klart att Europa i ännu högre grad än tidigare måste rusta sig för framtiden.
Här har EU:s så kallade Lissabonagenda för konkurrenskraft och sysselsättning kanske den mest betydande rollen att spela. Att få fler människor i arbete och att investera i forskning och innovation är grunden för en hållbar och stabil ekonomisk utveckling.

Marianne Ekdahl