Jordbrukspolitiken behöver tillfriskna

Europakrönikan
Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda
18-19 november 2008

Västvärldens livsstil sätter sina spår i form av välfärdssjukdomar. Övervikt är ett av problemen, både bland vuxna och barn.
Därför har EU-kommissionen föreslagit att EU ska finansiera frukt åt Europas skolbarn, som ett led i att bidra till sundare matvanor hos de uppväxande generationerna. Europaparlamentet, som debatterar frågan den här veckan, ser frågan som så viktig att man vill öka stödet med 300 procent.

Men tyvärr är Sverige är emot förslaget. Det är ologiskt. Idag ger EU stöd till mjölk till skolbarn – även det för att bidra till bättre folkhälsa. Och Sverige är ett av de länder som tar emot mest av mjölkstödet, närmare 15 procent.
EU-samarbetet kräver också ett mått av solidaritet mellan EU-länderna. I den svenska skollunchen ingår redan en del frukt, men så är det inte i alla EU-länder. Om EU på ett enkelt och relativt billigt sätt kan bidra till bättre folkhälsa i flera länder, borde det bara välkomnas.
Däremot har förslaget till viss del kritiserats för att ”bakvägen” bidra till att upprätthålla EU:s gigantiska jordbrukspolitik, och det finns en poäng i den kritiken.

Jordbrukspolitiken genomgår just nu den största reformen på flera år. I veckan tar Europaparlamentet upp denna s.k ”hälsokontroll” av jordbrukspolitiken, och sannolikt kommer ministerrådet att besluta om reformerna senare i veckan.
EU:s jordbrukspolitik äter upp runt hälften av unionens budget. Den grundades i ett vällovligt syfte, att säkra Europas livsmedelsproduktion efter andra världskriget. Men idag har den blivit en dyrt, krångligt och onödigt system som snedvrider marknaderna, bidrar till protektionism och till att hålla livsmedelspriserna uppe.
De reformer som nu ska beslutas borde ha varit mer långtgående, men det går ändå i rätt riktning.
Den viktigaste reformen är att stöden nu helt frikopplas från produktionen. Jordbrukarna ska inte längre få stöd i proportion till vad de producerar. Det är en förutsättning för att göra jordbruket mer marknadsinriktat och för att konsumenternas efterfrågan och miljökrav i större utsträckning ska påverka vad som produceras. Det är också en förutsättning för att minska protektionismen: vi ska inte bidra till att alltför dyr eller onödig produktion hålls under armarna, men vi ska göra det lättare för tredje världen att exportera till den europeiska marknaden.
Vid sidan om detta ökar nu bidragen till landsbygdsutveckling inom bland annat klimatåtgärder och biologisk mångfald. Möjligheterna till interventioner och stödköp ska också begränsas.
Det är steg i rätt riktning. Men på längre sikt bör man inte bara minska stöd som snedvrider marknaderna. Det är också nödvändigt att minska den totala mängden jordbruksstöd. Sverige driver på för att reformerna måste fortsätta, och det behövs. Pengarna behöver EU till annat: till klimatåtgärder, till fredsskapande insatser, till strategiska forskningssatsningar, till gränsöverskridande brottsbekämpning.
Hälsokontrollen har visat att jordbrukspolitiken går mot ett tillfrisknande, men den är fortfarande sjuk.

Marianne Ekdahl