Reinfeldt får öva i två år till

Krönika, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda, 28 maj 2007.

Fredrik Reinfeldt är en skicklig inrikespolitiker. Få politiker skulle ro iland en så fundamental politisk kursändring som hans omvandling av de ”gamla” moderaterna till de ”nya”.
Men den moderate statsministern har fått kritik för sin begränsade erfarenhet av utrikespolitik. Det är också därför han omgett sig med erfarna politiker som utrikesminister Carl Bildt (m) och EU-minister Cecilia Malmström (fp).
Reinfeldts EU-politiska felsteg nyligen stärker intrycket av att Bildt och Malmström behövs för att styra regeringsskutan rätt i internationella farvatten.
Just nu förhandlar EU:s medlemsländer intensivt om det konstitutionella fördrag som ratificerats av 18 länder men förkastats av Frankrike och Nederländerna. Sverige tillhör den majoritet som utgör ”konstitutionens vänner”, medan ett fåtal länder är mer fördragskritiska.
Men i slutet av april överlade Reinfeldt med både Tjeckiens och Nederländernas fördragskritiska premiärministrar, för att sedan berätta för media i Haag att Sverige nu, liksom Nederländerna och Tjeckien, ville överge idén om ett konstitutionellt fördrag för ett vanligt tilläggsfördrag.
Oops! Det hade han inte berättat för svenska väljare än. Det skedde inte förrän två dagar senare – och en dag efter att jag uppmärksammat uttalandena i Sydsvenskan.
Dessutom fick både övriga EU-länder och de svenska väljare som trots allt fick reda på vad Reinfeldt sagt och vem han förhandlade med signalen att Sverige fortfarande tillhör det EU-skeptiska lägret inom unionen – trots regeringsdeklarationens mål om att Sverige ska tillhöra ”kärnan i Europa”. Valet av politiska vänner säger lika mycket i Bryssel som i Stockholm eller Ystad.
Vid toppmötet i slutet av juni kommer medlemsländerna sannolikt att enas just om ett traditionellt fördrag, en bantad version av konstitutionen. Men det är stor skillnad på att motvilligt acceptera det – som Belgien, Spanien och Italien kommer att göra – och att som Sverige, nästan skadeglatt, ta första steget tillsammans med de fördragskritiska länderna.
Regeringen har en del att bevisa om den vill övertyga övriga EU-länder att den borgerliga regeringen är en varmare EU-vän än den socialdemokratiska.
Man kan undra om inte de ”nya” moderaterna, hyperkänsliga för opinionsvindar, i praktiken anpassat sig mer till de många EU-skeptiska svenskarna än till talet om ” kärnan i Europa”.
Men Reinfeldt får hålla tungan i styr i framtiden. Och de många före detta PR-konsulterna i regeringskansliet får se över vilka utspel statsministern gör. Och med vem.
Hösten 2009 kommer det verkliga kraftprovet. Då ska Sverige hålla i EU:s ordförandeklubba för andra gången. Då vill regeringen bidra till att avsluta de internationella klimatförhandlingar om ett avtal som ska ersätta Kyotoavtalet. Det är ingen liten uppgift.
Dessutom finns det en risk att EU:s beslutsmaskineri står stilla under en stor del av hösten, eftersom de nya Europaparlamentariker som väljs i juni 2009 ska godkänna en ny EU-kommission, vilket kan dra ut på tiden.
Uppgiften skulle vara svår för vilken statsminister som helst. Men Reinfeldt har två år på sig att finslipa kunskaperna om den europeiska politiken.
Eller låta utrikes- och EU-ministrarna sköta snacket.

Marianne Ekdahl


Andra bloggar om: Fredrik Reinfeldt, moderaterna, regeringen, EU, EU-politik, utrikespolitik, konstitutionen, författningen, EU-ordförandeskap, Carl Bildt, Cecilia Malmström

Se även TT och Ekot om Reinfeldts besök i Polen igår.