Lika för alla

Signerad ledare i Sydsvenskan, 3 maj 2007:


En busschaufför i Malmö nekade en kvinna i heltäckande slöja att åka med. Händelsen kan vara olaglig diskriminering, och chauffören får nu lämna sitt arbete.

En bussförare som begår ett fel i tjänsten skall inte automatiskt behöva avskedas. I det här fallet fanns även andra skäl.
Men det principiellt intressanta är – som så ofta – slöjan. Eller huvudduken, sjalen, hijaben, nikaben, burkan.
Samma regler skall självklart gälla för alla – slöja eller inte. Men huvudduken väcker känslor.
Enligt Integrationsverkets senaste Integrationsbarometer stödjer bara var fjärde att slöja bärs offentligt.
I Danmark rasar just nu en hätsk debatt om den slöjbärande folketingskandidaten Asmaa Abdol-Hamid.

Slöjan har blivit en omstridd symbol för kulturkrockarna mellan islam och det i huvudsak sekulärt styrda Europa.
Och en symbol för kvinnoförtryck.
Det är något i grunden fel om kvinnor skall skyla sig för att skydda sig från mäns blickar. Kvinnor görs då ansvariga för ett beteende som det påstås att män inte kan undertrycka.
En heltäckande slöja väcker än mer känslor, ibland till och med obehag.
Det är begripligt att människor vill se ansiktet på den person de talar med. Maskerade människor föder misstankar.
I ett modernt samhälle borde inte kvinnor tvingas in under en huvudduk.

Men i ett modernt samhälle måste var och en, trots allt, få klä sig som den vill, när det är ett uttryck för fri vilja.
Så länge människor har burit kläder har vissa kläder orsakat ramaskrin:
Trasiga jeans, korta kjolar. Bikini. T-shirt.
Huvudduk kan vara provocerande.
Men den måste vara tillåten.

Andra bloggar om: Malmö, slöja, burka, huvudduk, diskriminering